1.1 Arbete i förvärvsyfte försäkras enligt arbetspensionslagarna

Arbete som utförs i förvärvssyfte, alltså förvärvsarbete, ska försäkras enligt arbetspensionslagarna.

Arbete i ett anställningsförhållande (arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande) är osjälvständigt förvärvsarbete. Osjälvständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller anställningsförhållanden.

Arbete som företagare är självständigt förvärvsarbete. Självständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller företagare.

Man kan också arbeta i annat än förvärvssyfte. Sådant arbete är t.ex.

  • talkoarbete, grannhjälp
  • fritidsaktivitet
  • förtroendeuppdrag
  • arbetspraktik.

Arbetspensionslagarna gäller inte arbete som inte utförs i förvärvssyfte.

Mera

Sedvanlig fritidsaktivitet och arbete i samband med den står utanför arbetsavtalslagens tillämpningsområde.

Som sedvanlig fritidsaktivitet betraktas enligt detaljmotiveringen till arbetsavtalslagen (RP 157/2000 rd) bl.a. frivillig handledning av barn och unga inom idrottsföreningar och även annat arbete inom motsvarande föreningsverksamhet, som inte utförs i förvärvssyfte.

Det är kännetecknande för arbete inom sedvanliga fritidsaktiviteter att det inte utförs i förvärvssyfte. Vederlaget för arbetet är vanligtvis litet och har karaktären av kostnadsersättning. När det i samband med sedvanliga fritidsaktiviteter betalas kostnadsersättningar för faktiska kostnader till den som utför arbete, betyder inte ens en större ersättning i sig att det är fråga om ett anställningsförhållande.

Gränsdragningen mellan sedvanlig fritidsaktivitet och ett anställningsförhållande görs genom att granska om arbetet uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande. Då fäster man uppmärksamhet vid bl.a. om

  • arbetet utförs för verksamhetsarrangörens räkning
  • arrangören får ekonomisk nytta av verksamheten
  • arrangören leder och övervakar verksamheten för att uppnå ett ekonomiskt resultat
  • den som utför arbetet gör det i förvärvssyfte.

1.2 Kännetecknen för ett anställningsförhållande

Vid tillämpningen av arbetspensionslagarna följs arbetsavtalsbegreppet enligt arbetsavtalslagen. Ett anställningsförhållande definieras enligt kännetecknen för ett arbetsavtal.

Kännetecknen för ett anställningsförhållande är

  • ett avtal
  • personligt utförande av arbetet
  • mot vederlag
  • för arbetsgivarens räkning
  • under arbetsgivarens ledning och övervakning.

Alla kännetecken för ett anställningsförhållande ska uppfyllas samtidigt för den som utför arbetet, för att det ska vara fråga om ett anställningsförhållande.

1.2.1 I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Parterna i ett arbetsavtal är arbetsgivaren och arbetstagaren.

1.2.1.1 I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Parterna i ett arbetsavtal är arbetsgivaren och arbetstagaren. Vid uppgörandet av ett arbetsavtal behöver man inte följa en viss form

Ett arbetsavtal kan ingås

  • muntligt
  • skriftligt
  • elektroniskt.

För klarhetens skull är det bra att göra upp ett skriftligt arbetsavtal.

Mera

Ett arbetsavtal kan också uppkomma tyst när en arbetsgivare tillåter att en arbetstagare arbetar för arbetsgivarens räkning, även om inget uttryckligt avtal har ingåtts.

Ett arbetsavtal kan också benämnas någonting annat än arbetsavtal.

Avtalets benämning är inte i sig avgörande vid bedömningen om det är fråga om ett arbetsavtal eller något annat avtal om utförande av arbete (t.ex. uppdrag).

1.2.2 I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet

I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet.

Även medlemmarna i ett arbetslag förbinder sig att utföra arbetet personligen. Ett arbetsavtal uppstår mellan varje medlem i arbetslaget och arbetstagaren.

Mera

I ett anställningsförhållande får en arbetstagare anlita biträden, om det har avtalats om det med arbetsgivaren. Det är möjligt för arbetstagaren att avtals- eller samtyckesbaserat också anlita vikarie eller använda sig av ett motsvarande arrangemang.

1.2.3 I ett anställningsförhållande utför arbetstagaren arbete mot vederlag

Enligt arbetsavtalet utför arbetstagaren arbete i förvärvssyfte mot lön eller annat vederlag.

Vederlaget kan bestå av olika prestationer. Vederlaget kan t.ex. vara

  • penninglön
  • naturaförmåner
  • förmåner enligt belöningssystem (t.ex. resultatpremie, aktiepremie).

Som pensionsgrundande arbetsinkomst betraktas i regel alla sådana prestationer som arbetsgivaren betalar arbetstagaren som vederlag för arbete som utförts enligt arbetsavtalet.

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren en skyldighet att betala lön. I praktiken kan vederlaget för arbetet också betalas av någon annan än arbetsgivaren (t.ex. serviceavgifter, lönegaranti).

1.2.4 I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren för arbetsgivarens räkning

Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen (arbetets ekonomiska resultat eller arbetets värde) kommer direkt arbetsgivaren till godo.

Den lön som arbetstagaren får är inte direkt nytta av arbetet som avses här utan vederlag för arbetet.

1.2.5 I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren under arbetsgivarens ledning och övervakning (direktionsrätt)

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. Arbetsgivaren ska ha rätt att både leda och övervaka för att det ska handla om den direktionsrätt som ingår i ett anställningsförhållande.

Arbetsgivaren har rätt att bestämma bl.a.

  • vilket arbete som ska utföras
  • var arbetet ska utföras
  • när arbetet ska utföras
  • hur arbetet ska utföras.

Arbetsgivaren har också rätt att övervaka att arbetet görs enligt de bestämmelser som getts.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer om ett arbete utförs i ett anställningsförhållande eller något annat förhållande (t.ex. uppdragsförhållande). Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren står i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet. Arbetstagaren har skyldighet att utföra arbete enligt de anvisningar och föreskrifter som arbetsgivaren inom sin behörighet utfärdar.

Arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten (t.ex. fabriksarbete, planeringsarbete).

1.2.6 Kännetecknen för ett arbetsavtal är tvingande lagstiftning

Begreppet arbetsavtal i arbetsavtalslagen är tvingande rätt. Anställningens existens avgörs utgående från om kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls av det faktiska utförandet av arbetet.

Parterna i ett avtal om utförande av arbete kan till exempel inte på ett sätt som avviker från lagen och som är bindande för pensionsanstalten avtala om

  • huruvida det handlar om ett anställningsförhållande
  • vilken arbetspensionslag som tillämpas på arbetet
  • att en prestation (t.ex. resultatpremie) som betalas på basis av arbete som utförts i ett anställningsförhållande och som ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten inte beaktas när pensionen och arbetspensionsförsäkringsavgifterna fastställs.

1.3 Drag hos företagarverksamhet

I lagen om pension för företagare (FöPL) avses med företagare en person som utför förvärvsarbete utan att stå i ett anställningsförhållande eller ett tjänste- eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande.

I lagstiftningen finns ingen bestämmelse om kännetecknen för företagarverksamhet. När det bedöms om en person är en företagare enligt FöPL, kan de genom rätts- och beskattningspraxis etablerade kännetecknande dragen för företagarverksamhet tas som hjälp.

Drag som kännetecknar självständig yrkesutövning är bl.a.

  • förvärvssyfte
  • självständighet
  • företagarrisk
  • verksamheten är allmän, offentlig och omfattande.

Alla ovan nämnda drag som kännetecknar företagarverksamhet behöver inte förekomma samtidigt. Det viktiga är att en företagare arbetar i förvärvssyfte för sin egen räkning och självständigt i en sådan utsträckning att han eller hon inte är underställd en arbetsgivares rätt att leda och övervaka arbetet såsom i ett anställningsförhållande.

Mera

Att ett förhållande där det utförs arbete inte kan verifieras som ett anställningsförhållande innebär inte automatiskt att det är fråga om företagarverksamhet. Om det emellertid är fråga om arbete i förvärvssyfte, utgår man vid tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn från att det är företagarverksamhet.

1.3.1 Förvärvssyfte och företagarrisk

Man bedriver företagarverksamhet i förvärvssyfte. Företagaren bär risken för att verkesamheten generar förvärvsinkomster och att företagaren får företagarvinst av verksamheten.

Tecken på företagarskap och företagarrisk är att ersättningen för arbetet bestäms utifrån resultatet av det färdiga arbetet, i synnerhet om betalningen av ersättning är beroende av om uppdragsgivaren godkänner arbetet. En företagare kan också vara skyldig att rätta till arbetet på egen bekostnad. Det är typiskt att företagaren själv ansvarar för genomförandet av sin arbetsprestation eller sitt uppdrag. Till företagarverksamhet hör vanligtvis ekonomiskt ansvar för genomförandet av uppdraget samt skyldighet att se till att uppdraget man tagit emot genomförs vid behov med vikariearrangemang på egen bekostnad. 

Ett typiskt drag hos företagarverksamhet är investering av kapital i verksamheten (t.ex. lokaliteter, maskiner, material och avlöning av arbetskraft).

En betydande kapitalinsats är ofta en omständighet som starkt tyder på företagarverksamhet. Betydelsen av investerat kapital kan variera mellan olika branscher. Personer som allmänt erbjuder tjänster som bygger på deras egen yrkeskunskap (t.ex. läkare) kan vara företagare utan en betydande kapitalinsats. Då kan t.ex. flera samtidiga uppdrag tyda på att verksamheten är företagarmässig. Även offentlig verksamhet och t.ex. annonsering om tjänsterna tyder på företagarverksamhet.

I företagarskap ingår en risk att förlora kapital.

1.3.2 Företagarens självständighet i relation till den som låter utföra arbetet

Av central betydelse vid gränsdragningen mellan anställning och företagarskap är om företagaren är självständig i relation till den som låter utföra arbete. En företagare är inte underställd arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) såsom i ett anställningsförhållande. En företagare kan i regel själv besluta om bl.a.

  • hurdana arbeten han eller hon utför
  • om han eller hon åtar sig ett arbete
  • hur många uppdragsgivare han eller hon har
  • hur han eller hon prissätter sitt arbete.

I princip beslutar företagaren också själv över hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet.

Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. Den som låter utföra arbetet och företagaren avtalar om uppdragets innehåll. Uppdragsgivaren kan också ge företagaren anvisningar om hur uppdraget ska genomföras. Då är det inte fråga om arbetsgivarens direktionsrätt, utan om en allmän rätt för uppdragsgivaren eller beställaren att styra arbetet, vilket i praktiken kan ske till och med mycket konkret och detaljerat.

1.3.3 Omfattande, allmän och offentlig verksamhet

I lagarna om pension för företagare fastställs kriterier om bl.a. företagararbetets varaktighet och värdet av företagarens arbetsinsats. De innehåller inte kriterier som gäller hur allmän, omfattande eller offentlig företagarverksamheten är.

När man definierar om en person betraktas som företagare och om det är fråga om företagarverksamhet enligt lagarna om pension för företagare, kan man vid helhetsbedömningen fästa uppmärksamhet vid om verksamheten är företagarmässig och etablerad.

Som ett företagarmässigt drag kan betraktas t.ex. att personen självständigt erbjuder sina tjänster och meddelar offentligt hurdana arbetsprestationer man kan beställa av honom eller henne. Att verksamheten är etablerad utåt kan avspeglas t.ex. av att beställningar och fakturering sköts genom ett bolag.

1.3.4 Avtalet om företagarens arbete

Det är typiskt för arbete i egenskap av företagare att avtalet om arbetet tydligt är något annat än ett arbetsavtal

  • till sin benämning
  • till sin ordalydelse
  • till sin terminologi
  • till avtalsvillkoren.

Av avtalet kan man ofta dra slutsatsen att parterna uttryckligen har haft som avsikt att fastställa villkoren för annat än arbete i ett anställningsförhållande.

Benämningen på avtalet om arbetet är i sig inte avgörande när man bedömer om det är fråga om arbete i egenskap av företagare enligt arbetspensionslagarna eller i egenskap av anställd. Förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagare) bedöms utifrån de faktiska omständigheterna kring arbetet.

För klarhetens skull är det bra att ingå ett skriftligt avtal om arbetet.

1.3.5 Annat som tyder på företagarverksamhet

Vid bedömning av huruvida de grundläggande dragen hos företagarverksamhet (förvärvssyfte, självständighet, företagarverksamhet och bl.a. hur allmän verksamheten är) kan uppmärksamhet fästas bl.a. vid

  • det konkreta sättet att utföra arbetet
  • avlöningen
  • antalet uppdrag
  • uppdragsgivarens rätt att styra arbetet.
Mera

Omständigheter kring det konkreta sättet att utföra arbetet är bl.a. följande:

  • den som utför arbetet har ingen skyldighet att göra det personligen, utan har rätt att anliga biträden och vikarier utan att höra den som låter utföra arbetet
  • den som utför arbetet får själv bestämma om sin arbetstid
  • den som utför arbetet skaffar själv sina arbetsredskap och de anläggningar och material som behövs för arbetet
  • den som utför arbetet gör det i sina egna lokaliteter som han eller hon utrustat för verksamheten
  • den som utför arbetet har ett eget försäljningslager
  • sättet att utföra arbetet avviker från det som anställda hos den som låter utföra arbetet har.

Omständigheter kring avlöningen är bl.a.:

  • den som utför arbetet får en ersättning för det färdiga resultatet av arbetet (rättelse av fel på egen bekostnad)
  • ersättningen betalas utgående från resultatet av arbetet, t.ex. som styckeersättning eller enligt faktura
  • kostnader ersätts inte separat
  • ersättningen innehåller inte ersättning för semester och övertid
  • i ersättningen beaktas företagarens pensions- och olycksfallsförsäkringsavgifter kalkylmässigt
  • ersättningen bestäms på andra grunder än för anställda hos den som låter utföra arbetet eller för anställda i allmänhet
  • i vilken grad den som utför arbetet är ekonomiskt beroende av arbetstillfällen som den som låter utföra arbetet erbjuder.

Omständigheter kring antalet uppdrag är bl.a.:

  • flera samtidiga uppdrag
  • flera uppdrag i följd av olika beställare
  • det finns inte avtal som begränsar arbete åt andra uppdragsgivare.

Omständigheter kring uppdragsgivarens rätt att styra arbetet är bl.a.:

  • den som låter utföra arbetet har inte rätt att fast styra arbetet, kontakterna mellan den som låter utföra arbetet och den som utför det är inte täta
  • den som utför arbetet har rätt att själv besluta om hur arbetet ordnas och organiseras i praktiken.

Vid helhetsbedömningen kan man också beakta

  • försäkringar som tecknats för verksamheten
  • anmälningar om verksamheten till myndigheterna.

Försäkringar och anmälningar visar inte i sig att personen arbetar som en företagare enligt lagarna om pension för företagare. Situationen bedöms som en helhet utifrån de faktiska omständigheterna.

Mera

Omständigheter kring försäkringar och anmälningar är bl.a.

  • ansökan om näringstillstånd
  • anmälan till handelsregistret och näringsanmälan
  • tidigare beskattningspraxis (om den skattskyldiga har deklarerat sina inkomster som näringsidkare)
  • FöPL- eller LFöPL-försäkring
  • verksamhet som bedrivs i bolagsform
  • anmälan till förskottsuppbördsregistret
  • skyldighet att betala mervärdesskatt.

1.4 Gränsdragningen mellan arbete som utförs i en anställning och arbete som utförs som företagarverksamhet görs utifrån en helhetsprövning (helhetsbedömning)

I de flesta avtalsförhållanden som gäller arbete är det tydligt huruvida arbetet utförs i ett anställningsförhållande till en arbetsgivare eller som företagare utifrån ett företagarförhållande.

Den rättsliga karaktären av ett förhållande i vilket arbete utförs avgörs genom att studera de lagstadgade kriterierna i arbetsavtalslagen.

Ofta går det att identifiera ett anställningsförhållande genom att granska om samtliga kriterier som nämns i arbetsavtalslagen uppfylls (utförande av arbetet ska basera sig på ett avtal, utföras för arbetsgivarens räkning på basis av ett personligt åtagande, mot vederlag och under arbetsgivarens ledning och övervakning). Utöver en granskning av de enskilda kriterierna för anställningsförhållandet behövs det i vissa fall en helhetsprövning för att kunna avgöra om det är fråga om arbete som utförs i ett anställningsförhållande eller som företagare.

I situationer som lämnar rum för tolkning bedöms den rättsliga karaktären utifrån en helhetsprövning (Arbetsavtalslagen 1:1.1). Helhetsprövningen (helhetsbedömningen) har betydelse i fastställandet av den rättsliga karaktären av ett förhållande i vilket arbete utförs i sådana fall där det också efter en granskning av om de enskilda kriterierna för ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen uppfylls förblir oklart eller lämnar rum för tolkning gällande vilket rättsförhållande som gäller för utförandet av arbetet. I fall som lämnar rum för tolkning bedöms rättsförhållandet i två steg.

Mera

Om det är klart att alla enskilda kriterier enligt arbetsavtalslagen uppfylls i rättsförhållandet i fråga, behövs ingen helhetsprövning.

Om det är klart att alla kriterier enligt arbetsavtalslagen inte uppfylls (till exempel ett bindande avtal mellan parterna fattas), avgörs karaktären av rättsförhållandet i fråga inte av en helhetsbedömning. Helhetsprövningen kan inte användas för att till rättsförhållandet skapa fram kriterier som saknas för ett anställningsförhållande.

Med helhetsprövningen kan man inte heller komma fram till att uppfyllandet av något enskilt lagstadgat kriterium för anställningsförhållandet på något sätt upphävs i rättsförhållandet.

Helhetsprövningen har i praktiken betydelse framför allt när en gränsdragning görs mellan arbete som utförs i ett anställningsförhållande och arbete som utförs som företagare. En helhetsprövning kan komma i fråga också vid gränsdragningen mellan arbete i anställningsförhållande och arbete utanför anställningsförhållande, t.ex. frivilligarbete, talkoarbete, hobbyverksamhet eller praktik.

Mera

Helhetsprövning är inte en ny metod för att avgöra huruvida arbetet utförs i anställningsförhållande eller i något annat rättsligt förhållande. Om behovet att i oklara eller omtvistade fall bedöma arbetsförhållandets rättsliga natur genom en helhetsbedömning har antecknats i bland annat i de förberedande arbeten för arbetsavtalslagen (RP 157/2000, s. 60). Vid tillämpningen av arbetspensionslagarna har praxis också tidigare varit att använda helhetsprövning när den rättsliga karaktären av det förhållande som hänför sig till arbetet och den arbetspensionslag som ska tillämpas på arbetet har fastställts. Från och med 1.7.2023 finns en bestämmelse i arbetsavtalslagen (1:1.1) om att en helhetsprövning ska göras i tvetydiga fall.

Det kan bli nödvändigt att basera helhetsbedömningen på de faktorer som var kända när avtalsförbindelsen ingicks eller, om det i ett senare skede råder oklarhet om rättsförhållandets karaktär, på de faktiska arbetsvillkoren och arbetsförhållandena. Vid denna bedömning har de faktiska avgöranden som träffats och förfaranden som tillämpats under pågående rättsförhållande betydelse.

Mera

Parternas gemensamma praxis när avtalet ska följas och verkställas kan vara ett bevis på parternas uppfattning om avtalet och avsikt i fråga om avtalet. Detta kan vara ett bevis på rättsförhållandets faktiska karaktär, men endast i det fall att arbetsvillkoren och arbetsförhållandena motsvarar eller stöder denna uppfattning. (RP 215/2022 s. 33.)

När det inte har ingåtts något skriftligt avtal om arbetet eller det efteråt uppstår oklarheter om avtalets innebörd, fäster man vid helhetsbedömningen uppmärksamhet vid den faktiska ledningen och övervakningen av arbetet. Konkreta bestämmelser och övervakningsåtgärder som gäller arbetet kan vara bevis på arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet på det sätt som det ingår i ett anställningsförhållande.

Parternas likadana uppfattningar spelar en roll om de överensstämmer med avtalet och arbetet och de faktiska omständigheterna kring arbetet.

I tvetydiga fall som gäller rättsförhållandets karaktär är det fråga om en avvägning mellan de faktorer som å ena sidan beskriver arbetstagarens osjälvständiga och underordnade ställning och å andra sidan de faktorer som beskriver dennes självständiga ställning.

Genomförandet av en helhetsbedömning förutsätter specifikation av de fakta som ligger till grund för bedömningen och att bedömningen görs av det inbördes viktningsvärdet mellan omständigheter som talar för eller omständigheter som talar emot att ett anställningsförhållande.

1.4.1 Vad tas i beaktande i helhetsprövningen?

Vid helhetsprövningen definierar man ställningen för den som utför arbete (arbetstagare i anställningsförhållande, företagare) genom en bedömning som beaktar alla rådande omständigheter i rättsförhållandet.  Det som är väsentligt är huruvida arbetet utförs i en självständig eller osjälvständig ställning i förhållande till den som låter utföra arbetet.

Enligt arbetsavtalslagen beaktar helhetsprövningen:

  • villkoren för utförande av arbete
  • de förhållanden under vilka arbetet utförs
  • parternas avsikt i fråga om rättsförhållandets karaktär samt
  • andra omständigheter som påverkar parternas faktiska ställning i rättsförhållandet.

Förteckningen är inte uttömmande. I enskilda tolkningssituationer kan man bedöma ställningen för den som utför arbete också utifrån andra fakta som beskriver rättsförhållandets karaktär. Även andra omständigheter kan beaktas som kan ha betydelse vid bedömningen av arbetstagarens osjälvständiga eller självständiga ställning i ett förhållande i vilket arbetet utförs.

Mera

Med bestämmelsen om helhetsprövning ändras inte innehållet i arbetsavtalslagens enskilda kriterier för anställningsförhållande, utan den tolkningspraxis som gäller deras innehåll är fortfarande av betydelse för konstaterande av att ett anställningsförhållande föreligger.  De enskilda kriterierna för anställningsförhållande och deras innehåll har betydelse också vid helhetsprövningen. (RP 215/2022 s. 17).

1.4.1.1 Villkor för utförande av arbete

Av betydelse är bland annat:

  • hurudana arbetsvillkor som avtalats för arbetet
  • vad som har överenskommits om uppgifterna i deras helhet och/eller om en enskild arbetsuppgift
  • vad som överenskommits om parternas ansvar, rättigheter, skyldigheter och bestämmanderätt vid utförandet av uppgifterna

motsvarar uppgifterna de uppgifter som andra som arbetar åt den som låter utföra arbetet ska utföra eller har de sådana särdrag som påverkar bedömningen av rättsförhållandets karaktär.

1.4.1.2 De förhållanden under vilka arbetet utförs

Med begreppet förhållanden under vilka arbetet utförs avses verksamhetens art eller de faktorer som bestämmer arbetsförhållandena och som visar arbetstagarens osjälvständiga eller självständiga ställning i rättsförhållandet.

Förhållandena under vilka arbetet utförs i är individuella och bedöms fallspecifikt. Förhållandena under vilka arbetet utförs är dessutom i viss mån beroende av branschens natur.

1.4.1.3 Parternas avsikt i fråga om rättsförhållandets karaktär

Parternas motiverade uppfattningar om rättsförhållandets karaktär har en stor betydelse för bestämmandet av rättsförhållandets karaktär. Det väsentliga är vad parterna har kommit överens om eller vilken deras gemensamma avsikt varit eller hur de har uppfattat situationen när de har avtalat om arbetet. Vid den här bedömningen har parternas ställning vid den tidpunkt när avtalet ingicks betydelse.

Avtalets rubrik (t.ex. uppdragsavtal, konsultavtal, partnerskapsavtal eller annat avtal med en lättföretagare) kan avslöja avtalsparternas avsikt, men avtalets rubrik i sig har inte någon avgörande betydelse som bestämmare av rättsförhållandets karaktär.  För att avtalets rubrik ska ha relevans i bedömningen, ska rubriken överensstämma med arbetsvillkoren och de faktiska förhållandena.

Mera

Om avtalets rubrik skiljer sig från det hur och under vilka förhållanden arbetet har utförts under avtalstiden, förbigås avsikten med rättsförhållandets karaktär som härletts från avtalets rubrik vid bedömningen. Rättsförhållandets form (avtalets rubrik) som överenskommits t.ex. genom vilseledande av den som ska utföra arbetet eller genom att utnyttja dennes oförstånd, och som inte motsvarar verkligheten och vars syfte är att kringgå arbetsgivarförpliktelserna eller arbetstagarens rättigheter, får således inget rättsskydd. För att ha relevans ska avtalets rubrik således överensstämma med arbetsvillkoren och de faktiska förhållandena. För att parternas avsikt eller uppfattning om rättsförhållandets karaktär ska få vikt vid helhetsbedömningen behöver den alltså få stöd från andra element som visar rättsförhållandets karaktär. (RP 215/2022 s. 30-31.)

1.4.1.4 Andra omständigheter som påverkar parternas faktiska ställning i rättsförhållandet

Som andra faktorer som påverkar avtalsparternas faktiska ställning beaktas bl.a. det på vilket sätt den som låter utföra arbetet har använt sig av sin rätt att leda och övervaka (direktionsrätt) den som utför arbetet.  Graden av utövande direktionsrätten som den som låter utföra arbete använder sig av kan visa sig i den underordnade och osjälvständiga ställning som den som utför arbete har och tyda på ett anställningsförhållande.

Vilka redskap som används för övervakning (till exempel övervakning på basis av algoritmer eller övervakning genom kundrespons) saknar betydelse för bestämning av rättsförhållandets karaktär.

I helhetsbedömningen beaktas arbetets natur och det faktum att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika uppgifter och arbeten. Behovet att leda och övervaka arbetet varierar i olika arbeten och uppgifter. Till exempel i expertarbete i ett anställningsförhållande kan den som utför arbete i praktiken utföra arbetet mycket självständigt och arbetsgivarens möjlighet att i praktiken konkret leda och övervaka arbetet kan vara liten. Den som låter utföra arbete kan leda en som utför arbete som egenföretagare, till exempel en företagare som utför renoveringsarbete i hushåll, även mycket detaljerat i hur uppdraget ska genomföras.

Mera

Det hur graden av arbetsledning och övervakning eller sättet att genomföra dessa påverkar ställningen för den som utför arbetet och bestämmer rättsförhållandets karaktär är dock inte alltid lätt att konstatera, eftersom ledning och övervakning av arbetet sker också i samband med det arbete som utförs i företagarställning. Gränsdragningen kan vara svår i synnerhet i sådana fall där arbetet består enbart av den individuella arbetsinsatsen eller kompetensen eller yrkesskickligheten hos den som utför arbetet. Bl.a. i ett sådant fall förutsätter bedömningen av rättsförhållandets karaktär en övergripande granskning av de arbetsförhållanden som påverkar eller bestämmer ställningen för den som utför arbetet. (RP 215/2022 s. 31.)

Som en faktor som påverkar arbetstagarens faktiska ställning kan man beakta i vilken form (till exempel eget bolag eller egen firma) som den som utför arbetet gör det.   Formen på arbetet som den som utför arbete har betydelse vid bedömningen av för vems räkning arbetet görs och vem som får ekonomisk vinning av arbetet.

Mera

Som andra faktorer som påverkar den faktiska ställningen för den som tuför arbete kan man beakta huruvida den som utför arbetet gör det i form av ett bolag eller genom egen firma eller med s.k. lättföretagarstatus och får den ekonomiska nyttan av uppdraget eller om hon eller han utför arbetet i en osjälvständig ställning åt en part som låter utföra arbetet som en del av dennes organisation. (RP 215/2022 s. 31.)

Lättföretagare är ett begrepp som lanserats av företag som erbjuder faktureringstjänster. Med begreppet åsyftas en fysisk person som sysselsätter sig själv under företagsliknande former men utan något eget FO-nummer och som anlitar ett faktureringsserviceföretags tjänster. (RP 215/2022 s. 10-11.)

Ur arbetsrättslig synvinkel är det möjligt att utföra arbete i förvärvssyfte antigen i ett anställningsförhållande eller i egenskap av företagare (självständig yrkesutövare). Eftersom lagstiftningen inte känner till begreppen lättföretagande och lättföretagare, bestäms ställningen för den som kallar sig lättföretagare i myndighetsverksamheten enligt antingen bestämmelserna om arbete som företagare eller bestämmelserna om lönearbete. (RP 215/2022 s. 11.)

Arbetspensionslagstiftningen känner inte till termen lättföretagare eller lättföretagande.

Som faktorer som påverkar den faktiska ställningen för den som utför arbete kan också beaktas till exempel att den som utför arbetet anmäler sig till förskottsuppbördsregistret, tecknar företagarens pensionsförsäkring och betalar mervärdesskatt. Vid helhetsprövningen kan sådana faktorer dock tillmätas betydelse endast om s.k. materiella fakta som råder i rättsförhållandet visar att den som utför arbete bedriver verksamhet för egen räkning. Av betydelse vid denna granskning är särskilt det huruvida företagarens ekonomiska risk förverkligas vid det arbete som den som utför arbete gör.  

Mera

I RP 215/2022 på s. 32 omnämns exempelvisa drag som tyder på arbetstagar- och företagarställning.

Att den som utför arbetet står i en osjälvständig ställning i förhållande till uppdragsgivaren kan visa sig bland annat i att:

  • den som ska utföra arbetet personligen förbundit sig att utföra arbetsprestationen utan någon rätt att anlita en vikarie eller underleverantör
  • att den som utför arbetet inte har någon möjlighet att tacka nej till erbjuden arbetsuppgift eller bestämt arbetsskift
  • att rätten att ta emot andra uppdrag har begränsats för den som utför arbetet
  • att uppdragsgivaren instruerar, definierar och bestämmer det sätt på vilket arbetet utförs
  • att arbetet inte är förenat med någon ekonomisk risk i samband med verksamheten
  • att ställningen för den som utför arbetet inte skiljer sig från ställningen för den personal som är anställd hos uppdragsgivaren

Rättsförhållandet har drag som klart påminner om företagande om ställningen för den som utför arbetet präglas av:

  • självständighet, offentlighet, utbredning
  • ekonomisk bundenhet vid verksamheten och
  • frihet och rätt att organisera arbetet och sina verksamhetsramar i huvudsak självständigt.

Det att den som utför arbetet har rätt att erbjuda sina tjänster och utföra uppdrag åt andra parter kan tyda på att den som utför arbetet har en självständig ställning.

Grunden för och storleken hos det vederlag som betalas för arbetet i förhållande till det vederlag som betalas till andra som är anställda av samma uppdragsgivare är i allmänhet ett bevis på att avsikten har varit att den som utför arbetet själv ska fullgöra sin försäkringsskyldighet.

Hur vederlaget eller ersättningen för arbetet beskattas kan beaktas vid helhetsbedömningen. Beskattningen avgör inte i sig om betalningen vid tillämpningen av arbetspensionslagarna betraktas som vederlag för arbete i ett anställningsförhållande.

1.5 Frilansare

Användningen av benämningen frilans varierar. En frilans kan uppfattas som en egenföretagare eller t.ex. en person som är anställd hos flera arbetsgivare.

Av benämningen frilans eller beskattningen av inkomsterna av frilansarbete som sådana kan man inte sluta sig till om personen omfattas av lagarna om pension för arbetstagare eller lagarna om pension för företagare.

Arbetspensionsförsäkringen för varje förhållande för utförande av arbete avgörs från fall till fall utifrån de faktiska omständigheterna. Olika arbeten kan behöva försäkras enligt olika arbetspensionslagar. Det är t.ex. möjligt att en person samtidigt är anställd hos en arbetsgivare och står i ett uppdragsförhållande till en annan uppdragsgivare. Även förhållanden för utförande av arbete som följer på varandra kan omfattas av olika arbetspensionslagar.

Tillämpning av FöPL förutsätter inte att den som utför arbetet har ett företag eller en firma för sin verksamhet. Frilansar som förvärvsarbetar men inte i ett anställningsförhållande kan vara företagare enligt FöPL.

1.6 Vid uthyrning av arbetskraft är den som utför arbetet anställd hos personaluthyrningsföretaget

Med uthyrning av arbetskraft avses ett avtalsbaserat arrangemang där ett personaluthyrningsföretag (bemanningsföretag) ställer sin arbetstagare på viss tid till kundföretagets (användarföretagets) förfogande (hyr ut) på villkor som det avtalats om i personaluthyrningsavtalet.

Vid uthyrning av personal består arbetstagarens anställningsförhållande till bemanningsföretaget under arrangemanget. Mellan bemanningsföretaget och den (uthyrda) arbetstagaren finns det ett arbetsavtal eller anställningsförhållande Bemanningsföretaget är (den uthyrda) arbetstagarens arbetsgivare.

Mellan användarföretaget och den (inhyrda) arbetstagaren finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande, och användarföretaget är inte den (inhyrda) arbetstagarens arbetsgivare.

Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget.

Mera

Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget som anlitar inhyrd arbetskraft finns ett avtalsförhållande, enligt vilket användarföretaget betalar ersättning för den inhyrda arbetskraften till bemanningsföretaget. Bemanningsföretaget är i egenskap av de uthyrda arbetstagarnas arbetsgivare ansvarig för löneutbetalningen till de arbetstagare som uthyrts till användarföretaget. I praktiken kan man avtala om att användarföretaget sköter den s.k. tekniska löneutbetalningen till de inhyrda arbetstagarna.

1.7 Vid förmedling av arbete eller arbetskraft står den som utför arbetet inte i anställningsförhållande till den som förmedlar arbetet eller arbetskraften, den som utför arbetet kan stå i ett anställnings- eller uppdragsförhållande till den åt vilken hen arbetar

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som förmedlar arbetet/arbetskraften, vilket innebär att den som förmedlar arbetet/arbetskraften är inte arbetsgivare till den som utför arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som hen arbetar åt. Om det uppstår ett anställningsförhållande till den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft, är den som behöver arbetskraft arbetsgivare till den som utför arbetet.

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft kan det uppstå ett uppdragsförhållande mellan den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft. I ett uppdragsförhållande arbetar den som utför arbetet i allmänhet som företagare enligt arbetspensionslagarna.

1.8 De som anlitar faktureringstjänstföretag för att fakturera för sitt arbete

Den som utför ett arbete kan fakturera ersättningen (lönen) för sitt arbete genom ett faktureringstjänstföretag.

Faktureringstjänstföretagens tjänster används ofta av dem som utför arbete under benämningen lättföretagare.

Ur arbetsrättslig synvinkel är det möjligt att utföra arbete i förvärvssyfte antigen i ett anställningsförhållande eller i egenskap av företagare (självständig yrkesutövare). Arbetspensionslagstiftningen känner inte till termen lättföretagare eller lättföretagande. När arbetspensionslagarna tillämpas bestäms ställningen för den som utför arbete och som kallar sig för lättföretagare antingen enligt bestämmelserna för företagararbete eller lönearbete.

Mera

Lättföretagare är ett begrepp som lanserats av företag som erbjuder faktureringstjänster. Med begreppet åsyftas en fysisk person som sysselsätter sig själv under företagsliknande former men utan något eget FO-nummer och som anlitar ett faktureringsserviceföretags tjänster. (RP 215/2022 s. 11.)

Faktureringstjänstföretag kan ha olika verksamhetsmodeller. Förenklat är modellen med faktureringsföretag den att den som utför arbetet själv skaffar sina uppdragsgivare (beställare, kunder) och avtalar med dem om uppdrag och arvoden. När arbetet har utförts, skickar uppdragstagaren faktureringsuppgifterna till faktureringstjänstföretaget, som fakturerar uppdragsgivaren. När uppdragsgivaren har betalat räkningen, drar faktureringstjänstföretaget bl.a. förskottsinnehållningen och faktureringsföretagets arvode av den betalda summan och betalar den återstående summan till den som utfört arbetet.

I verksamhetsmodellen med faktureringstjänstföretag finns det mellan faktureringstjänstföretaget och den som utfört arbetet och registrerat sig som användare av tjänsten i allmänhet inget arbetsavtal och sålunda inte heller något anställningsförhållande, vilket innebär att faktureringstjänstföretaget inte är arbetsgivare till den som utfört arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och anlitar faktureringstjänstföretaget och den åt vilken hen arbetar (uppdragsgivaren, kunden, beställaren) och som betalar ersättningen (lönen) som hen fakturerar via faktureringstjänsten.

I allmänhet arbetar de som sysselsätter sig själva och anlitar faktureringstjänstföretag som företagare enligt arbetspensionslagarna.

När faktureringstjänstföretag anlitas finns det många aktörer kring utförandet av arbetet och betalningen av ersättningen: den som utför arbetet, den som låter utföra arbetet (uppdragsgivare, beställare, kund) och faktureringstjänstföretaget. Vid behov måste alla aktörers ställning definieras för att

  • kunna fastställa om det är fråga om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet
  • få reda på vem som är arbetspensionsförsäkringsskyldig arbetsgivare, om det är fråga om en anställning
  • arbetspensionsförsäkringen och rättigheter och skyldigheter kring den ska gå rätt till.

Det är väsentligt att reda ut, mellan vilka det finns ett avtal om utförande av arbetet. Om det finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, ska det utredas om det är fråga om arbete i ett anställningsförhållande som uppfyller kännetecken för arbetsavtal, eller annat avtal, t.ex. ett uppdragsavtal om arbete som företagare.

Om det inte finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, uppkommer det varken ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande mellan parterna. En sådan aktör som inte är part i avtalet om utförande av arbete är varken i arbetsgivar- eller uppdragsgivarställning gentemot den som utför arbetet.

I modellen med faktureringstjänstföretag kan det mellan några aktörer finnas ett avtal om annat än utförande av arbete, t.ex. ett avtal om skötsel av fakturering.

Mera

I verksamhetsmodellen med ett faktureringstjänstföretag (där den som utför arbetet själv skaffar uppdragsgivare (beställare, kunder) och avtalar med dessa om uppdrag och arvoden och fakturerar ersättningen via ett faktureringstjänstföretag) handlar det inte om ett anställningsförhållande mellan faktureringstjänstföretaget och den som utför arbetet och anlitar faktureringstjänsten, eftersom

  • det mellan faktureringstjänstföretagets och den som utför arbetet inte finns något avtal om arbete (den som utför arbetet avtalar själv om sitt arbete och villkoren för det med beställaren (kunden) och skaffar i allmänhet själv sina kunder och de arbetsuppgifter hen fakturerar för genom faktureringstjänstföretaget, det finns ett avtal om arbetet mellan den som utför det och beställaren)
  • den som utför arbetet inte har förbundit sig att personligen utföra arbete åt faktureringstjänstföretaget eller åt någon annan för faktureringsföretagets räkning
  • den som utför arbetet inte har förbundit sig att arbeta under faktureringstjänstföretagets ledning och övervakning (faktureringstjänstföretaget varken bestämmer vilket arbete som ska utföras var, hur och när eller övervakar arbetet)
  • faktureringstjänstföretaget inte betalar den som utfört arbetet lön för arbete som hen utfört åt faktureringstjänstföretaget (det som går via faktureringstjänstföretaget är den ersättning som uppdragsgivaren betalar till den som utför arbetet)

I modellen med faktureringstjänstföretag har faktureringstjänstföretaget i allmänhet inget ansvar för arbetsprestationen som den som utför arbetet ska göra åt uppdragsgivaren (t.ex. vikariearrangemang, felaktig arbetsprestation) I allmänhet har faktureringstjänstföretaget inte heller något ansvar gentemot den som utfört arbetet och anlitar faktureringsföretaget för att den fakturerade summan ska betalas om uppdragsgivaren är insolvent. I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren ansvar för arbetstagarens arbetsprestation och en skyldighet att betala lön.

På grundval av registrering som användare av faktureringstjänstföretag och skötsel av fakturering uppkommer inget anställningsförhållande mellan faktureringstjänstföretaget och den som anlitar tjänsten.

Det att en person anlitar ett faktureringstjänstföretag för att fakturera och få ersättning för arbete innebär i sig inte att det är fråga om arbete i egenskap av företagare och att företagaren i sin verksamhet anlitar faktureringsföretaget.

Om omständigheterna kring förhållandet mellan den som utför arbetet och den som låter utföra det uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande, är det fråga om arbete som anställd trots att ersättningen faktureras och betalas genom ett faktureringstjänstföretag.

Exempel: En person arbetade som lastbilschaufför åt A Ab i några veckors tid år 2017. Personen körde en lastbil som ägdes av A Ab. Ersättningen för personens arbete fakturerades och betalades via ett faktureringstjänstföretag (FTF). FTF fakturerade A Ab för de arbetstimmar som personen kört. I faktureringen ingick lagstadgade avgifter och FTF:s arvode. Det fanns inget skriftligt avtal om arbetet. Enligt FTF avtalade FTF inte med vare sig personen eller någon annan om personens arbete eller villkoren för arbetet, varken skaffade eller prissatte arbetet, ledde eller övervakade arbetet eller ansvarade för personens arbetsprestation gentemot uppdragsgivaren eller för löneutbetalningen gentemot personen. Enligt FTF arbetade personen inte som anställd hos FTF och FTF betalade inte lön till personen på basis av ett anställningsförhållande. Enligt FTF arbetade personen som en s.k. lättföretagare. FTF anser sig ha fungerat som ett faktureringstjänstföretag. Enligt A Ab var personen inte anställd hos A Ab. A Ab ansåg att det köpt chaufförtjänster av FTF på basis av ett muntligt avtal och att personen var en chaufför som FTF skickat. Enligt FTF hade FTF inte sålt chaufförtjänster och inte skickat personen för att arbeta åt A Ab.

I ärendet bedömdes förhållandet mellan personen och FTF. Det konstaterades inget avtal om utförande av arbete mellan personen och FTF. I ärendet kunde det inte konstateras att personen hade arbetat som anställd hos FTF eller att FTF i egenskap av arbetsgivare skulle ha hyrt ut eller förmedlat personen för att arbeta åt A Ab. FTF ansågs inte ha varit personens arbetsgivare. FTF ansågs ha fungerat som faktureringstjänstföretag. De drag i FTF:s verksamhet som pekade på förmedling av arbetskraft ändrade inte bedömningen av FTF:s ställning, eftersom det vid förmedling av arbetskraft inte finns något anställningsförhållande mellan den som förmedlar arbetskraft och den som utför arbetet. Eftersom det inte konstaterades något avtal om utförande av arbete mellan personen och FTF, kunde FTF inte heller konstateras ha varit i uppdragsgivarställning gentemot personen.

I ärendet bedömdes förhållandet mellan personen och A Ab. Personen hade haft som uppgift att köra lastbil. Personen utförde arbetet med A Ab:s transportmateriel. Hen utförde transportarbetet personligen. Det bevisades inte att personen vare sig ägde eller hyrde transportmateriel för sin verksamhet eller gjorde investeringar för att tillhandahålla transporttjänster eller ordnade transporttjänster självständigt och företagarmässigt. I sin verksamhet hade personen ingen sådan ekonomisk risk som är typisk för företagarverksamhet. A Ab ansågs ha beslutat om transporterna och deras tidtabeller. A Oy hade möjlighet att leda och övervaka personens arbete. Personen hade fått vederlag för arbetet på basis av sina arbetstimmar. Personen ansågs ha arbetat som anställd hos A Ab, och således skulle A Ab ordna pensionsskydd enligt ArPL för personen för den lön som det betalat personen via FTF. (PSC:s beslut 3.12.2018)