Sammanfattning av beslutets innehåll
A ingick avtal om skötsel av en obemannad automatstation med ett oljebolag. Enligt avtalet betalade bolaget en avtalad månatlig ersättning på det bankkonto som A uppgett efter förskottsinnehållning enligt skattekortet. Bolaget stod för utgifter och kostnader för automatstationen och dess funktion.
I A:s ansvarsområde ingick kort-sedelautomaten, pristavlorna, skrivarna, felmeddelandena, produktbeställningarna, själva området och andra särskilda uppgifter som var viktiga för automatstationens normala funktion.
A utförde sitt arbete på bolagets fastighet. Enligt bolaget använde A sina egna snöröjningsredskap, maskiner och renhållningsredskap och det var hans uppgift att skaffa kvittopapper till automaten. A:s arbete var fortlöpande. Enligt bolaget fick han fritt välja när och hur länge han arbetade. Enligt bolaget fick A anlita biträden och vikarier utan att höra bolaget.
PSC: A:s arbete omfattades av FöPL.
A fick månadslön, men inte dagtraktamente eller kostnadsersättningar. Eftersom arbetet var fortlöpande kunde ersättningen, som var lika stor varje månad, i dessa förhållanden i verkligheten jämställas med uppgiftsbaserad avlöning. Erhållandet av den månatliga ersättningen förutsatte inte att A arbetade ett visst antal timmar, å andra sidan betalades inte heller en större ersättning (övertidsersättning) för ett eventuellt större antal arbetstimmar än vanligt. A utförde arbetet med sina egna redskap och maskiner och skaffade själv kvittopappret. Av tillgängliga uppgifter att döma skötte A sitt avtalsenliga uppdrag självständigt.
A:s arbete som skötare av automatstationen började omedelbart efter att hans servicestationsverksamhet upphörde i samma adress. Att A övergick från att vara egentlig servicestationsföretagare till skötare av en automatstation betraktades som en förändring i hans företagarverksamhet och ansågs inte som sådant föranleda att A började omfattas av en annan arbetspensionslag. Här skulle särskilt beaktas att A:s tidigare servicestationsverksamhet och automatstationsverksamheten bedrevs i samma adress.
Parterna hade ingått ett skriftligt avtal om arbetet. Avtalet hade inte rubricerats som arbetsavtal och det framgick inte heller av avtalet att parterna ursprungligen hade avsett att arbetet skulle utföras i anställningsförhållande. Även om parterna inte sinsemellan fritt och på ett för pensionsanstalterna bindande sätt kan avtala om huruvida arbete utförs i anställningsförhållande eller något annat förhållande, kan parternas skriftliga avtal i synnerhet vid en senare betraktelse ge en klarare bild av parternas ursprungliga avsikt. I detta fall kunde man alltså inte dra en sådan slutsats av avtalet mellan A och bolaget att de hade ingått ett arbetsavtal. När det till A:s faktiska arbetsförhållanden också hänförde sig rikligt med sådana drag som inte är typiska för ett anställningsförhållande, kunde det skriftliga avtalet inte anses stå i strid med den faktiska situationen.
PSC ansåg att känneteckningen för ett anställningsförhållande inte fanns i fråga om A och att pensionslagarna för arbetstagare sålunda inte kunde tillämpas på honom. A:s arbete omfattades av FöPL.
Lagrum
APL 1 § KoPL 1 § FöPL 1 §