EU-förordningens definitioner av olika aktörer

I EU:s grundförordning definieras de aktörer som koordinerar den sociala tryggheten.

Tidigare var olika länders behöriga myndigheter definierade i bilagebestämmelserna till förordningen om den sociala tryggheten, men dessa bilagor har slopats i förordning 883/2004. Nu finns alla länders behöriga myndigheter och anstalter i den s.k. Master Directory, som alltså är en förteckning över europeiska socialförsäkringsanstalter.

Behörig myndighet

Varje medlemsstats minister, ministrar eller motsvarande myndighet med ansvar för de sociala trygghetssystemen inom hela eller någon del av medlemsstaten.

I Finland är behörig myndighet social- och hälsovårdsministeriet.

Institution/Anstalt

I förhållande till varje medlemsstat, det organ eller den myndighet som har ansvaret för tillämpningen av hela eller delar av lagstiftningen. Senare berättas noggrannare om olika anstalters roll i Finland.

Behörig institution/anstalt

Med behörig institution/anstalt avses

  • den institution hos vilken den berörda personen är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmåner görs
  • den institution från vilken den berörda personen har eller skulle ha rätt till förmåner, om denne eller en eller flera medlemmar av hans familj var bosatta i den medlemsstat där institutionen finns
  • den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, eller
  • när det gäller ett system som gäller arbetsgivarens ansvar för de förmåner som avses i artikel 3.1, antingen arbetsgivaren eller försäkringsgivaren i fråga, eller om sådan inte finns det organ eller den myndighet som den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga utsett.

I Finland finns flera behöriga anstalter beroende på sorten av social trygghet: Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, pensionsanstalterna, arbetslöshetskassorna, arbetslöshetsförsäkringsfonder, arbets- och näringsbyråer samt Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund.

Institution på bosättnings- eller vistelseorten

Den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen är bosatt.

Med ’institution på vistelseorten’ avses den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, eller om sådan institution inte finns, den institution som den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga utnämner.

I Finland fastställs bosättnings- och vistelseortens institution enligt vilket slag av social trygghet det gäller på samma sätt som behörig anstalt.

Kontaktinstitution (kontaktorgan)

är den anstalt dit förmånsansökan lämnas in.  I Finland är Pensionsskyddscentralen kontaktorgan.

Förbindelseorgan

är ett organ som utsetts av en medlemsstats behöriga myndighet för en eller flera av grenarna av social trygghet enligt grundförordningen för att reagera på ansökningar om upplysningar och bistånd när det gäller tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen.

I Finland kan förbindelsorganet vara Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund.

Myndigheter och institutioner i Finland som verkställer EU:s förordningar om social trygghet

Även Finlands behöriga myndigheter och institutioner definieras i Master Directory. Olika aktörers uppgifter har definierats noggrannare också i den s.k. EESSI-lagen, dvs. om tillämpningen av EU-lagstiftningen i samordningen av de sociala trygghetssystemen. När det är fråga om pensioner är pensionsanstalterna behöriga anstalter. Den arbetspensionsanstalt som beviljar och betalar ut pension är behörig anstalt. Folkpensionsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund sköter också uppgifter i samband med verkställandet av EU-förordningarna om social trygghet.

Pensionsskyddscentralens uppgifter vid verkställandet av EU-förordningarna enligt den s.k. EESSI-lagen

Uppgifter som anknyter till Pensionsskyddscentralens internationella ärenden fastställs i EESSI-lagen och i lagen om Pensionsskyddscentralen.

  • Pensionsskyddscentralen avgör på ansökan om den finländska lagstiftningen om social trygghet med stöd av bestämmelserna i EU-förordningen ska tillämpas på en person som arbetar utomlands. Pensionsskyddscentralen ger också på en parts begäran ett överklagbart beslut (förutom i dispensärenden som avses i artikel 16 i grundförordningen).
  • Pensionsskyddscentralen förmedlar i Finland bosatta personers pensionsansökningar till utlandet (fungerar som förbindelseorgan).
  • Pensionsskyddscentralen är arbetspensionssystemets kontaktorgan i EU-ärenden.
  • Från utlandet inkomna yrkanden om indrivning av obetalda pensionsförsäkringsavgifter och övriga försäkringsavgifter vidareförmedlas av Pensionsskyddscentralen till utsökningsmyndigheterna. Pensionsskyddscentralen sänder återkrav om pensioner till utsökningsmyndigheterna. Om det inte finns någon pensionsanstalt i Finland som betalar ut pension, är Pensionsskyddscentralen s.k. utsett organ.
  • Pensionsskyddscentralen ska också sköta uppgifterna som förbindelseorgan i samband med överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem.

Samarbetet mellan EU-länderna i administrativa kommissionen

EU-förordningarna innehåller ett antal mekanismer som ska få samarbetet kring social trygghet mellan medlemsländerna och deras respektive institutioner att fungera väl och öka i omfattning. Exempel på sådana mekanismer är bl.a.

  • Administrativa kommissionen som ska behandla alla tolkningsfrågor, som följer av bestämmelserna i förordningen eller andra överenskommelser eller uppgörelser inom ramen för förordningen.
  • Tekniska kommissionen, som knutits till den administrativa kommissionen och som samlar in den tekniska dokumentationen samt genomför de undersökningar och utför det arbete som krävs.
  • Revisionskommittén som genomför de nödvändiga kalkylerna, så att administrativa kommissionen ska kunna fatta beslut.
  • Rådgivande kommittén, som ska utarbeta yttranden och förslag till den administrativa kommissionen.

Administrativa kommissionen

Den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan administrativa kommissionen) verkar i anknytning till Europeiska kommissionen.

I den administrativa kommissionen verkar representanter för medlemsländernas regeringar vid behov assisterade av sakkunniga rådgivare. Finlands medlemmar är två representanter för social- och hälsovårdsministeriet. På mötena är också representanter från Europeiska kommissionen närvarande och de deltar i mötena i egenskap av rådgivare. Syftet med denna sammansättning är att förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsländerna och kommissionen.

Den administrativa kommissionen behandlar bl.a. alla administrativa frågor och tolkningsfrågor till följd av grundförordningens eller tillämpningsförordningens bestämmelser. Administrativa kommissionen ska också skapa förutsättningar för en enhetlig tillämpning av förordningarna i medlemsländerna. Den ska också främja samarbetet mellan medlemsländerna och ländernas institutioner i frågor som gäller den sociala tryggheten.

Den administrativa kommissionen fattar sina beslut enligt de regler för omröstning som antagits i grundfördraget och de publiceras till behövliga delar.

Mera

Administrativa kommissionens beslut

Följande beslut av administrativa kommissionen är viktiga med tanke på arbetspensionssystemet

Beslut nr A1, av den 12 juni 2009, om inrättande av ett samråds- och förlikningsförfarande, när det gäller handlingars giltighet, fastställande av tillämplig lagstiftning och utgivande av förmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004.

  • Beslut nr A2, av den 12 juni 2009, om tolkningen av artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, när det gäller tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare och egenföretagare som tillfälligt arbetar utanför den behöriga staten.
  • Beslut nr E1, av den 12 juni 2009, om praktiska bestämmelser för övergångsperioden, när det gäller det informationsutbyte med elektroniska hjälpmedel som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009.
  • Beslut nr H1, av den 12 juni 2009, om ramar för övergången från rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 samt om tillämpningen av beslut och rekommendationer av administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen.
  • Beslut nr H2, av den 12 juni 2009, om arbetssätt och sammansättning i tekniska kommissionen för informationsbehandling vid administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen.
  • Beslut nr H3, av den 15 oktober 2009, om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 987/2009.
  • Beslut nr H5 av den 18 mars 2010, om samarbete för att förhindra bedrägerier och felaktigheter i samband med rådets förordning (EG) nr 883/2004 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
  • Beslut nr H6 av den 16 december 2010, om tillämpningen av vissa principer för sammanläggning av perioder enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
  • Beslut nr P1, av den 12 juni 2009, om tolkningen av artiklarna 50.4, 58 och 87.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, när det gäller beviljande av invaliditetsförmåner, förmåner vid ålderdom och förmåner till efterlevande.
  • Beslut nr R1 av den 20 juni 2013 om tolkningen av artikel 85 i förordning (EG) nr 987/2009.

Administrativa kommissionens beslut har publicerats i EU:s officiella tidning.

Tekniska kommissionen för informationsbehandling

Den administrativa kommissionen har grundat en teknisk kommission vars uppgift är att föra fram förslag för den administrativa kommissionen om regler för en gemensam struktur för informationsbehandlingstjänsterna.

Finland har representanter i den tekniska kommissionen från både Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten.