EU:s förordning om social trygghet 883/2004 (grundförordning), som trädde i kraft 1.5.2010, har i regel upphävt EU:s förordning 1408/71 om social trygghet.

I grundförordningen finns övergångsbestämmelser för de situationer där denna nya grundförordning emellertid inte tillämpas. Övergångsbestämmelserna finns i grundförordningen för att det inte ska uppstå överraskande förändringar i en persons sociala trygghet på grund av de nya bestämmelserna. Syftet med övergångsbestämmelserna är alltså att skydda personer som rör sig inom EU.

Allmänt om övergångsbestämmelserna för EU:s förordning om social trygghet

Enligt EU:s förordning om social trygghet uppkommer det inte rättigheter för den tid som föregått den dag den börjat tillämpas. Till exempel pensionsfallet kan ha inträffat före den dag då den nya förordningen börjar tillämpas, men rätten till pension uppkommer först efter det att förordningen har trätt i kraft.

När man fastställer rättighet till förmåner, beaktas följande

  • alla försäkringsperioder och anställningsperioder
  • perioder av verksamhet som egenföretagare
  • bosättningsperioder som enligt EU-landets lagstiftning har uppfyllts innan förordningen om social trygghet trädde i kraft.

Utgångsläget är att en rättighet till en förmån har uppnåtts enligt de nya förordningarna om social trygghet, även om förmånen anknyter till en händelse som inträffade innan dagen då förordningen började tillämpas.

Grundförordningens övergångsbestämmelser

I grundförordningen finns bestämmelser om att en person under vissa förutsättningar kan omfattas av lagstiftningen enligt den gamla förordningen under högst 10 år. Sålunda om en person enligt den nya grundförordningen omfattas av lagstiftningen i något annat medlemsland än vad som tidigare tillämpades enligt den gamla förordningen, tillämpas fortfarande den gamla lagstiftningen så länge som situationen förblir oförändrad.

Grundförordningens övergångsbestämmelser om tillämplig lagstiftning om social trygghet

I grundförordning 883/2004 har följande förändringar skett:

  • 1.5.2010, ny förordning 883/2004 i stället för förordning 1408/71
  • 1.1.2011, förordning 883/2004 började tillämpas på tredjelandsmedborgare med några undantag
  • 1.4.2012, Schweiz började tillämpa förordning 883/2004
  • 1.6.2012, EES-länderna började tillämpa förordning 883/2004
  • 28.6.2012, förordning 883/2004 ändrades
  • 2.2.2013, EES-länderna började tillämpa förordning 883/2004 som ändrats 28.6.2012
  • 1.1.2015 Schweiz började tillämpa förordning 883/2004 som ändrats 28.6.2012 .

Om en persons arbete har börjat innan grundförordningen trädde i kraft, ska man utreda övergångsbestämmelsernas inverkan på fastställandet av tillämplig lagstiftning.

Grundförordningens övergångsbestämmelser om tillämplig lagstiftning om social trygghet ska tillämpas om

  • försäkringslandet ändras på basis av de nya bestämmelserna
  • personens situation är oförändrad och
  • han eller hon vill inte att nya bestämmelser tillämpas.

Utgångsläget är alltså att gamla bestämmelser följs så länge som en persons tidigare situation förblir oförändrad, dock högst 10 år.

En person kan också själv be om att han eller hon ska omfattas av bestämmelser i den nya grundförordningen:

  • Om begäran har gjorts inom tre månader från det att EU-förordningen ändrats, tillämpas nya bestämmelser från den dag förändringen började.
  • Om begäran framförs efter att tidsfristen på tre månader upphört, tillämpas nya bestämmelser från och med första dagen i månaden som följer på begäran.

Begäran görs till det lands behöriga institution vars lagstiftning enligt de nya bestämmelserna ska tillämpas. I Finland är den behöriga institutionen Pensionsskyddscentralen.

Endast personen själv kan kräva att han eller hon omfattas av de ändrade bestämmelserna. Ändrade bestämmelser kan inte tillämpas på arbetsgivarens begäran.

Om samma lands lagstiftning tillämpas både enligt bestämmelserna i den gamla och den nya grundförordningen, får personen ett A1-intyg enligt bestämmelserna i den nya grundförordningen. I dessa situationer har övergångsbestämmelserna alltså ingen betydelse.

Arbete i EU-länder

Arbete som börjat före 1.5.2010

Om en persons arbete i EU-länderna har börjat före 1.5.2010, fastställs personens sociala trygghet enligt bestämmelserna i den gamla förordningen 1408/71 för de följande 10 åren, om personens situation förblir oförändrad.

I grundförordningen ändrades bestämmelserna för vissa persongrupper. Övergångsbestämmelserna har således betydelse till exempel i följande situationer:

  • Personal på transportföretag (långtradarchaufförer och flygpersonal). De har ingen egen bestämmelse för tiden 1.5.2010–27.6.2012.
  • Rätt att välja (E103) för anställda vid beskickningar och Europeiska gemenskapernas hjälppersonal. Rättigheten att välja upphörde 1.5.2010.
  • Arbete normalt i flera EU-länder för en arbetsgivare, på så sätt att en betydande del av arbetet inte sker i bosättningslandet. Före 1.5.2010 räckte det om man i bosättningslandet arbetade åtminstone en liten del för att lagstiftningen i bosättningslandet skulle tillämpas.
  • Arbete som arbetstagare i ett land och som företagare i ett annat land. Den sociala tryggheten kunde i vissa situationer fördela sig på två länder med anledning av en bilagebestämmelse till förordning 1408/71.

Bestämmelserna i förordning 1408/71 som gäller försäkringen kan med stöd av övergångsbestämmelsen tillämpas högst till 30.4.2020.

Mera

Exempel: Övergångsbestämmelse 1.5.2010

En person är bosatt i Estland och arbetar som långtradarchaufför för en finsk arbetsgivare. Han kör i flera olika länder i Europa och han utför 25 % av sitt arbete i Estland där han är bosatt. Arbetet har inletts 1.1.2010 och situationen är oförändrad.

  • Med stöd av artikel 14.2.a i förordning 1408/71 tillämpas lagstiftningen i Finland där arbetsgivarens hemort är belägen för tiden före 1.5.2010.
  • Från och med 1.5.2010 borde personen omfattas av bosättningslandet Estlands lagstiftning enligt artikel 13.1.a i EU:s förordning om den sociala tryggheten 883/2004.
  • Eftersom situationen är oförändrad tillämpas fortfarande den finska lagstiftningen eftersom arbetsgivarens hemort är belägen i Finland, om personen själv inte kräver att Estlands lagstiftning ska tillämpas.

Personen är bosatt i Finland och arbetar här som företagare. Dessutom är han anställd av ett svenskt rederi för att arbeta ombord på ett fartyg som seglar under svensk flagg. Arbetet i båda länderna har börjat före 1.5.2010 och situationen har förblivit oförändrad.

  • Tiden före 1.5.2010 fördelade sig personens sociala trygghet på både Finland och Sverige med stöd av artikel 14c.b i förordning 1408/71, eftersom Finland hade en bilagebestämmelse om företagare.
  • Enligt artikel 13.3 i grundförordning 883/2004 borde en person endast omfattas av den sociala tryggheten i Sverige, där han arbetar som anställd.
  • Eftersom situationen har förblivit oförändrad kan personens sociala trygghet vara fördelad också efter 1.5.2010, om personen inte själv kräver att endast Sveriges lagstiftning ska tillämpas.

Arbete som börjat före 28.6.2012

28.6.2012 ändrades följande bestämmelser om försäkring i grundförordning 883/2004:

  • Arbete som anställd i flera EU-länder. Det kan hända att försäkringsvillkoren ändras för de anställda som inte utför en betydande del av sitt arbete i bosättningslandet och de har arbetsgivare i bosättningslandet och i ett annat EU-land.
  • Flygpersonal. Bestämmelsen om stationeringsort började gälla i stället för de tidigare bestämmelserna för personer som arbetar i flera länder.
  • Verksamheten i vissa länder är småskalig. Bestämmelsen om att inte beakta småskalig verksamhet ändrades.

Om den tillämpliga lagstiftningen för dessa grupper skulle ändras 28.6.2012, tillämpas tidigare bestämmelser under de följande 10 åren, förutsatt att personernas omständigheter förblir oförändrade.

I enlighet med denna övergångsbestämmelse kan bestämmelserna i grundförordning 883/2004 från 1.5.2010–27.6.2012 tillämpas ända till 27.6.2012.

Mera

Exempel: Övergångsbestämmelse 28.6.2012

Personen har börjat arbeta 1.1.2012 i Finland för en finsk arbetsgivare och i Estland för en estnisk arbetsgivare. Han är bosatt i Finland, men utför inte en betydande del av sitt arbete i Finland. Personens situation har förblivit oförändrad.

  • Tiden före 28.6.2012 tillämpas den lagstiftning om social trygghet som är gällande i bosättningslandet Finland med stöd av 13.1.a, eftersom personen har flera arbetsgivare.
  • Enligt artikel 13.1.b.iii, som ändrades 28.6.2012, borde personen omfattas av lagstiftningen i det land där hans utländska arbetsgivares hemort är belägen, i detta fall Estlands lagstiftning.
  • Eftersom situationen är oförändrad tillämpas fortfarande lagstiftningen i bosättningslandet Finland, om personen själv inte kräver att Estlands lagstiftning ska tillämpas.

Personen arbetar som pilot för en irländsk arbetsgivare från och med 1.1.2012 och flyger i flera olika EU-länder. Personen är bosatt i Finland, men utför inte en betydande del av sitt arbete i Finland. Personens stationeringsort är i Finland. Personens situation har förblivit oförändrad.

  • Tiden före 28.6.2012 tillämpas lagstiftningen i Irland där arbetsgivarens hemort är belägen på personen enligt artikel 13.1.b, eftersom han inte utför en betydande del av sitt arbete i sitt bosättningsland.
  • Med anledning av de ändringar som trätt i kraft 28.6.2012 tillämpas lagstiftningen i stationeringsortslandet Finland på honom enligt artikel 11.5.
  • Eftersom omständigheterna förblivit oförändrade tillämpas fortfarande lagstiftningen i Irland i och med att arbetsgivarens hemort är belägen i Irland, om inte personen själv kräver att Finlands lagstiftning ska tillämpas.

Arbete i EES-länder

EES-länderna började tillämpa förordning 883/2004 från och med 1.6.2012.

På arbete som börjat före den här tidpunkten tillämpas bestämmelserna i förordning 1408/71 även efter 1.6.2012 om personens situation har förblivit oförändrad. Förordning 1408/71 kan tillämpas på en person som arbetar i EES-länder i tio år, således ända till 31.5.2022.

EES-länderna var inte med i ändringarna i grundförordning 883/2004 ännu 28.6.2012, utan började tillämpa ändringarna i fråga först från och med 2.2.2013. I enlighet med övergångsbestämmelsen kan bestämmelserna i grundförordning 883/2004 från 1.5.2010–27.6.2012 tillämpas på personer som arbetar i EES-länderna ända till 1.2.2023.

Arbete i Schweiz

Schweiz började tillämpa förordning 883/2004 från och med 1.4.2012.

På arbete som börjat före den här tidpunkten tillämpas bestämmelserna i förordning 1408/71 om personens situation har förblivit oförändrad. Förordning 1408/71 kan tillämpas på en person som arbetar i Schweiz i tio år, således ända till 31.3.2022.

Schweiz började inte tillämpa ändringarna av grundförordningens bestämmelser ännu 28.6.2012, utan först fr.o.m. 1.1.2015. Enligt övergångsbestämmelserna kan bestämmelserna i grundförordningen 883/2004 såsom de var i kraft 1.5.2010-27.6.2012 tillämpas på personer som arbetar i Schweiz högst till och med 31.12.2024.

Medborgare i tredje land

Grundförordningen gällde inte medborgare i tredje land från och med 1.5.2010. Grundförordningen utvidgades till att gälla dem först från och med 1.1.2011.

Före 1.1.2011 avgjordes försäkringen av tredjelandsmedborgare enligt bestämmelserna i förordning 1408/71.

Om en övergångsbestämmelse tillämpas på en sådan här person, kan den tillämpas ända till 31.12.2020.

Förordning 1231/2010 om tredjelandsmedborgare förbinder inte Förenade kungariket och inte heller Danmark och den tillämpas således inte på dessa länder. Detta innebär att på tredjelandsmedborgare som rör sig mellan EU-länderna och Förenade kungariket eller Danmark tillämpas fortfarande förordning 1408/71.

Vad är oförändrade omständigheter?

Förutsättningen för att övergångsbestämmelsen ska kunna tillämpas är att personens omständigheter har förblivit oförändrade.

Frågan om huruvida omständigheterna är oförändrade bedöms alltid från fall till fall. Om länderna har olika syn på huruvida omständigheterna är oförändrade eller inte, ska länderna enligt handboken Praktisk vägledning sträva efter att gemensamt hitta en lösning.

Som förändrad omständighet anses

  • en ny anställning med ny arbetsgivare
  • upphörande av anställningen
  • bosättningsort i nytt land.  

Omständigheterna anses oförändrade till exempel i följande situationer

  • ett intyg om tillämplig lagstiftning (E101/A1) upphör att vara i kraft
  • stationeringsorten för flygpersonal ändras.