Försäkring av personer som arbetar i flera EU-länder

På en person som normalt arbetar i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länder) tillämpas endast ett EU-lands lagstiftning om social trygghet. En person som arbetar i flera EU-länder behandlas som om hen arbetade och fick sin inkomst endast i det EU-land, vars lagstiftning om social trygghet tillämpas på personen. På en person som arbetar i flera EU-länder kan alltså inte tillämpas flera EU-länders lagstiftning om social trygghet på samma gång.

När en person arbetar i flera EU-länder avgörs den tillämpliga lagstiftningen enligt artikel 13 i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen). Se separat anvisning om när en person kan anses arbeta i flera EU-länder.

Tillämpningen av ett lands lagstiftning om social trygghet innebär t.ex. att alla arbetsgivare till en arbetstagare som arbetar i flera EU-länder, även de utländska, ska betala de lagstadgade socialförsäkringsavgifterna till ett och samma EU-land. Likaså ska en företagare som arbetar i flera EU-länder betala de lagstadgade socialförsäkringsavgifterna till endast ett EU-land, och företagarens arbete i alla EU-länder ska beaktas vid fastställandet av socialförsäkringsavgifterna. Sina sociala förmåner får en person som arbetar i flera EU-länder på motsvarande sätt enligt det EU-lands lagstiftning som tillämpas på personen.

1.1 Vad påverkar fastställandet av den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet?

Artikel 13 i grundförordningen innehåller separata lagvalsregler för följande situationer där en person arbetar i flera EU-länder:

• anställd hos en eller flera arbetsgivare (artikel 13.1)
• företagare med ett eller flera företag (artikel 13.2)
• anställd i ett land och som egenföretagare i ett annat land (artikel 13.3) och
• offentligt anställd i ett land och arbetstagare eller egenföretagare i ett annat land (artikel 13.4).

Flygpersonal arbetar ofta också i flera olika EU-länder, men den socialförsäkringslagstiftning som tillämpas på flygpersonal avgörs enligt artikel 11.5 i grundförordningen om personen endast har en stationeringsort. 

För dessa olika situationer finns separata anvisningar om hur den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet ska fastställas.

Följande frågor har betydelse när det avgörs vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personer som arbetar i flera länder:

• i vilket land personen bor
• om personen arbetar som anställd, offentligt anställd eller egenföretagare
• om personen bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i sitt bosättningsland
• i vilka länder personens arbetsgivare har sitt säte och
• var personens verksamhet har sina huvudsakliga intressen, om personen är egenföretagare.

När en person arbetar i flera olika roller i olika EU-länder, påverkas valet av tillämplig lagstiftning mest av arbete som offentligt anställd. Näst mest vikt har arbete som anställd. Arbete som egenföretagare beaktas sist. Lagvalsreglerna i fall med arbete i flera EU-länder följer denna hierarki, om inte arbetet i någon roll är marginellt. Se separata anvisningar om arbete i olika roller och om marginellt arbete.

För flygpersonal är det däremot avgörande i vilket land personens stationeringsort finns. Det finns en separat anvisning om flygpersonal med närmare information.

1.2 Den som arbetar i flera länder ska meddela det till bosättningslandet

Personer som arbetar i flera EU-länder ska meddela om sitt arbete till den behöriga myndigheten i sitt bosättningsland och ansöka om ett A1-intyg. En person som bor i Finland ska meddela om sitt arbete till Pensionsskyddscentralen genom att ansöka om ett A1-intyg. Den elektroniska ansökningstjänsten och ansökningsblanketterna finns på Pensionsskyddscentralens webbplats. Det är alltså personen själv som är skyldig att meddela om saken, men i Finland kan ansökan om A1-intyg också göras av personens arbetsgivare.

Skyldigheten att meddela om saken grundar sig på artikel 16.1 i förordningen 987/2003 om tillämpning av EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (tillämpningsförordningen). Också enligt artikel 3 i tillämpningsförordningen är en person skyldig att lämna in de uppgifter som är nödvändiga för att den tillämpliga lagstiftningen ska kunna fastställas.

Även om personen i fråga inte lämnar in en ansökan till Pensionsskyddscentralen, kan Pensionsskyddscentralen i sista hand avgöra den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet så att säga på tjänstens vägnar, om Pensionsskyddscentralen på annat håll har fått kännedom om att personen arbetar i flera EU-länder. Pensionsskyddscentralen kan få sådan information exempelvis via en institution i ett annat land eller via FPA.

Om personen inte är bosatt i något EU-land kan arbetsgivaren eller personen själv ansöka om A1-intyg i arbetsgivarens hemland eller i det EU-land till vilket personen har mest yrkesrelaterade band.

Se separat anvisning om fastställande av bosättningen.

1.3 Bosättningslandet avgör den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet

När en person normalt arbetar i två eller flera EU-länder, är det alltid personens bosättningsland som träffar det första avgörandet om tillämplig lagstiftning om social trygghet. Om en person bor i Finland är det Pensionsskyddscentralen som avgör vilket lands lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen.

Om den finska lagstiftningen om social trygghet ska tillämpas på personen, utfärdar Pensionsskyddscentralen ett A1-intyg. Om den finska lagstiftningen om social trygghet inte ska tillämpas på personen, hänskjuter Pensionsskyddscentralen ansökan till det EU-land vars lagstiftning ska tillämpas. Då utfärdas A1-intyget av detta EU-land.

Om personen inte bor i Finland utan i något annat EU-land är Pensionsskyddscentralen inte behörig att handlägga ansökan. I så fall hänskjuter Pensionsskyddscentralen en ansökan som lämnats in till Pensionsskyddscentralen till personens bosättningsland.

1.3.1 Beslutet är provisoriskt till en början

Bosättningslandets myndighets avgörande om tillämplig lagstiftning om social trygghet är till en början provisoriskt. När bosättningslandet har fattat sitt beslut meddelar bosättningslandet detta till de övriga EU-länderna där personen arbetar. Beslutet blir slutgiltigt efter två månader från bosättningslandets meddelande. Endast om ett annat arbetsland inom två månader meddelar att det är av annan åsikt om den tillämpliga lagstiftningen är beslutet inte slutgiltigt. Då inleder länderna förhandlingar om vilket lands lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen.

Beslutet kan bli slutgiltigt också tidigare om länderna gemensamt har kommit överens om den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet.

1.3.2 Oenighet om den tillämpliga lagstiftningen

Om EU-länderna är oeniga om den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet ska de tillsammans komma överens om frågan. I artikel 6 i tillämpningsförordningen fastställs vilket EU-lands lagstiftning som provisoriskt ska tillämpas i en sådan situation och hur EU-länderna ska förhandla om saken. Se separat anvisning.

Dessa förfaranden tillämpas endast om det råder oenighet mellan EU-länderna om tillämplig lagstiftning om social trygghet eller om en persons bosättning. Om personen själv eller arbetsgivaren är missnöjd med bosättningslandets avgörande om tillämplig lagstiftning om social trygghet, ska personen eller arbetsgivaren i enlighet med den nationella lagstiftningen överklaga beslutet hos institutionen i bosättningslandet.

1.4 A1-intyg för den som arbetar i flera EU-länder

Det EU-land vars lagstiftning om social trygghet ska tillämpas utfärdar A1-intyg till en person som arbetar i flera EU-länder. A1-intyget ska vid behov visas upp också i de övriga arbetsländerna.

Även om bestämmelserna om personer som arbetar i flera länder inte innehåller några tidsfrister, utfärdas A1-intyget för en begränsad tid för att personens situation ska kunna granskas med vissa mellanrum. Personen och arbetgivaren är också skyldiga att under A1-intygets giltighetstid meddela om eventuella förändringar till det land som utfärdat intyget och till bosättningslandet. Sådana förändringar är exempelvis

• byte av arbetsgivare
• byte av bosättningsland
• arbete i endast ett land
•  en avsevärd förändring av fördelningen av arbetet mellan olika länder eller
• att arbetet upphör i olika EU-länder innan intygets giltighet går ut.

Pensionsskyddscentralen utfärdar ett A1-intyg vanligtvis för två år i sänder. Om personens arbete fortgår efter A1-intygets utgång ska personen ansöka om ett nytt A1-intyg

EU-förordningarna innehåller separata anvisningar för situationer där en person normalt arbetar i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länder). Enligt bestämmelserna tillämpas endast ett EU-lands lagstiftning om social trygghet på en person som normalt arbetar i flera EU-länder. I artiklarna 14.5, 14.6 och 14.7 i förordning nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (tillämpningsförordningen) har det definierats hurdana situationer som anses innebära att någon normalt arbetar i flera EU-länder. Även Europeiska unionens domstol har i vissa fall tagit ställning till tolkningen av frågan.

Med att normalt arbeta i flera EU-länder avses att en person regelbundet arbetar som anställd eller bedriver företagsverksamhet i två eller flera EU-länder. För att en person ska kunna anses arbeta normalt i flera EU-länder, ska arbetet i olika EU-länder vara kontinuerligt och regelbundet under en granskningsperiod på 12 månader. 

En person anses arbeta normalt i flera EU-länder, om personen samtidigt eller omväxlande bedriver en eller flera separata verksamheter i två eller flera EU-länder. En anställd kan alltså arbeta i samma arbetsgivares eller olika arbetsgivares tjänst i olika EU-länder. Även företagare kan bedriva en eller flera företagarverksamheter i olika EU-länder. En person kan också arbeta i flera olika roller. Exempel:

• anställd i ett land och egenföretagare i ett annat EU-land eller
• anställd/egenföretagare i ett EU-land och offentligt anställd i ett annat EU-land.

Med samtidig verksamhet avses verksamhet som utan avbrott fortgår i olika EU-länder t.ex. inom samma arbetsavtal (ett eller flera) eller i form av samma företagsverksamhet. En persons arbetsbild kan t.ex. vara sådan att hen regelbundet under sin anställning eller företagarverksamhet byter arbetsland. Å andra sidan kan en person också bedriva en annan verksamhet t.ex. under semestrar från sin huvudsakliga verksamhet eller på veckoslut.

Med omväxlande verksamhet avses däremot verksamhet som en person bedriver som arbetsuppgifter som följer på varandra i olika EU-länder. Det saknar betydelse hur ofta omväxlingen sker under en granskningsperiod på 12 månader, men den ska vara regelbunden och förutsebar.

Exempel på situationer som innebär att en person normalt arbetar i flera EU-länder:

• personens arbetsland byts dagligen
• personen arbetar regelbundet en del av veckan i ett EU-land och en del av veckan i ett annat EU-land
• personen byter arbetsland med några månaders mellanrum medan samma anställning eller företagsverksamhet fortgår och det har avtalats i förväg om ett sådant arrangemang.
• personen arbetar i ett EU-land i ett arbete under vintersäsongen och i ett annat EU-land i ett annat arbete under sommarsäsongen. Arbetet sker omväxlande på detta sätt årligen och det har avtalats i förväg om att arbetet kommer att fortsätta så här årligen.

Bedömningen av om det är fråga om arbete i flera EU-länder eller i ett EU-land bygger på en helhetsbedömning av personens situation. Avgörande är ändå hur länge verksamheten bedrivs, dvs. om verksamheten i olika EU-länder har karaktären av stadigvarande eller tillfälligt. Även verksamhetens art och avtalen om arbetet beaktas vid bedömningen.

2.1 Granskningstiden är 12 månader

När man fastställer den tillämpliga lagstiftningen beaktar man den situation som antas råda under de 12 följande kalendermånaderna. Det här betyder ändå inte att situationen med två eller flera EU-änder måste fortgå i minst 12 månader, utan det är möjligt att personen också under en kortare tidsperiod arbetar normalt i flera EU-länder. Till exempel är en person som arbetar som musiker med spelningar på olika evenemang i flera olika EU-länder från juni till augusti en person som arbetar i flera länder under en 3 månaders period.

I bedömningen kan man utöver de kommande 12 månaderna ta i beaktande också situationen under de föregående 12 månaderna.

Granskningstiden har bestämts i artikel 14.10 i tillämpningsförordningen.

2.2 Anställd i flera länder

En anställd arbetar i flera EU-länder t.ex. om

• den anställda har en arbetsgivare i vars tjänst hen regelbundet arbetar fysiskt i flera EU-länder eller

• den anställda arbetar i olika EU-länder för flera arbetsgivare; anställningarna hos de olika arbetsgivarna behöver inte vara i kraft samtidigt utan det kan också vara fråga om alternerande verksamhet i olika EU-länder.

I en separat anvisning berättas vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på anställda som arbetar i flera EU-länder.

2.3 Egenföretagare i flera länder

En egenföretagare arbetar normalt i flera EU-länder till exempel om

• egenföretagaren regelbundet bedriver en enda företagsverksamhet i flera olika EU-länder eller

• företagaren regelbundet bedriver olika företagarverksamheter i flera EU-länder.

I en separat anvisning berättas vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på egenföretagare som arbetar i flera EU-länder. Anvisningarna är också tillämpliga på stipendiater.

En stipendiat är en person som normalt arbetar i flera EU-länder, om stipendiaten regelbundet fysiskt arbetar i flera EU-länder med ett stipendium som beviljats från Finland.

2.4 Arbete i olika EU-länder i olika roller

En person som arbetar i flera EU-länder kan exempelvis också vara

• en person som arbetar som offentligt anställd i ett EU-land och som privatanställd i ett annat
• personen arbetade som anställd i ett EU-land och som egenföretagare i ett annat.

Bestämmelserna om personer som arbetar i flera länder följs också när en person arbetar som medlem av flygbesättning och

• personen har stationeringsorter i fler än ett EU-land samtidigt eller omväxlande eller
• personen har stationeringsort i ett EU-land och arbetar som anställd i ett land eller egenföretagare i ett annat EU-land.

Sjöfarare betraktas som personer som arbetar i flera EU-länder, om

• personen samtidigt eller omväxlande arbetar på fartyg som för olika EU-länders flagg eller
• personen arbetar på ett fartyg som för ett EU-lands flagg och dessutom i land i något annat EU-land.

Också i dessa situationer granskas om arbetet i de olika länderna är fortgående och regelbundet.

I separata anvisningar anges vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som blir tillämplig i dessa situationer.

2.5 När är det inte fråga om arbete i flera EU-länder?

Det är inte fråga om arbete i flera EU-länder, om arbetet i verkligheten utförs i endast ett EU-land. Tillämpning av bestämmelserna om personer som arbetar i flera EU-länder förutsätter i princip att personen fysiskt arbetar i två eller flera EU-länder under granskningsperioden. Det räcker inte med enbart en anteckning iarbetsavtalet om arbete i flera EU-länder, utan personen ska de facto byta arbetsland.

På personer som arbetar som offentligt anställda och som privatanställda/egeföretagare tillämpas dock reglerna om personer som arbetar i flera EU-länder i vissa situationer, även om personen fysiskt utför allt sitt arbete i ett EU-land. Se separat anvisning om offentligt anställda.

Det är inte fråga om arbete i flera EU-länder, om en person arbetar endast en enstaka period i ett annat EU-land. Personen ska
alltså ha överenskommet arbete i flera EU-länder under granskningsperioden 12 månader.

Om en person fysiskt arbetar i flera EU-länder, men huvudsakligen i ett EU-land och arbetet i de andra EU-länderna är marginellt, beaktas det marginella arbetet inte vid fastställandet av tillämplig lagstiftning om social trygghet. Se separata anvisningar om marginellt arbete.

2.6 Penningförmån från ett EU-land och arbete i ett annat EU-land

Om en person får en kortvarig förmån som grundar sig på arbete från Finland och personen samtidigt arbetar i ett annat EU-land, ska det utredas individuellt från fall till fall vilket lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen. Se separat anvisning.

Sådana kortvariga penningförmåner är till exempel sjukdagpenning och arbetslöshetsförmåner.  Pension är inte en sådan förmån.

2.7 EU-domstolens rättspraxis om arbete i flera EU-länder

I EU-domstolens avgöranden har tillämplig lagstiftning vid arbete i flera EU-länder behandlats t.ex. i målen

• Hakenberg (C-13/73)
• Foot-Ball Club d’Andlau (C-8/75)
• Calle Grenzshop Andresen (C-425/93)
• Format (C-115/11) samt
• Format (C-879/19). 

3.1 När är bosättningslandet av betydelse vid tillämpning av EU-förordningarna om social trygghet?

En persons bosättningsland är av betydelse t.ex. när

• personen arbetar i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länder). Bosättningslandet påverkar det vilket EU-land som är behörigt att avgöra den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet och vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet blir tillämplig.
• personen inte arbetar alls, dvs. personen är s.k. icke-aktiv. T.ex. pensionstagare, studerande eller barn kan vara icke-aktiva, om de inte arbetar. På icke-aktiva personer tillämpas lagstiftningen om social trygghet i personens bosättningsland.
• personen arbetar som sjöfarare på ett fartyg som för ett EU-lands flagg och får sin lön från sitt bosättningsland. Då tillämpas lagstiftninten om social trygghet i personens bosättningsland på personen.

Var en person är bosatt påverkar också personens rätt till sjukvård, arbetslöshetsförmåer och prioritetsreglerna i fall med överlappande familjeförmåner.

3.2 Hur fastställs bosättningslandet?

I EU-förordningarna om social trygghet avses med bosättningsland det land där en person är stadigvarande bosatt. Bosättningslandet är av stor betydelse när det fastställs vilket lands sociala trygghet en person som arbetar i flera EU-länder ska omfattas av.

När bosättningslandet fastställs ska personens helhetssituation beaktas. Som bosättningsland betraktas det land i vilket en person normalt är stadigvarande bosatt och till vilket personen har fasta band. Bosättningslandet är således det land där personen kan anses ha sina huvudsakliga intressen.

När bosättningslandet fastställs ska följande faktorer beaktas:

• vistelsens varaktighet och kontinuitet
• verksamhetens art och särdrag, särskilt platsen där arbetet vanligtvis utförs, arbetets beständighet och arbetsavtalets varaktighet
• familjesituationen och familjebanden. Med familj avses make (äkta make, sambo, registrerad partner) och/eller minderåriga barn. Däremot är utgångspunkten att t.ex. föräldrar eller mor- eller farföräldrar inte beaktas när det handlar om myndiga personer.
• annan verksamhet än förvärvsverksamhet
• studerandes inkomstkälla
• bostadsförhållandena, särskilt i vilken mån bostaden är stadigvarande
• i vilket EU-land personen anses vara bosatt i beskattningshänseende.

Vid helhetsbedömningen beaktas också personens avsikt, som framgår av fakta och omständigheter och i synnerhet orsakerna till flytten.

Kriterierna vid fastställande av bosättningen finns i artikel 11 i EU-förordning 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (tillämpningsförordningen). Kriterierna har ingen inbördes viktighetsordning utan bosättningen bedöms från fall till fall.

Vid fastställandet av bosättningslandet tillämpas bosättningsbegreppet i EU:s förordningar om social trygghet. Begreppet har tolkats av EU-domstolen och är oberoende av den nationella lagstiftningen. Bosättningslandet avgörs sålunda inte med stöd av exempelvis lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall, även om bosättningsbegreppet i lagen respektive EU:s förordningar om social trygghet är mycket likartade.

När bosättningen prövas ska inte heller bestämmelserna i lagen om hemkommun tillämpas. Detta innebär att noteringarna i enbart befolkningsdatasystemet inte är av avgörande betydelse när man fastställer i vilket land någon är bosatt. Även om registreringen i viss mån kan betraktas som ett tecken på personens avsikt, är registreringen inte en avgörande faktor och det kan inte direkt utifrån registreringen anses att personen bor på ett visst ställe. En persons bosättningsland fastställs sålunda utifrån var personen faktiskt vistas. Utgångspunkten är dock att personen ska ha en stadigvarande eller tillfällig adress i Finland för att personen kan betraktas som bosatt i Finland vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet.

En person kan endast ha ett bosättningsland i sänder. Personens stadigvarande bosättningsland kan vara i ett EU-land eller utanför EU. EU-förordningarna om social trygghet kan också bli tillämpliga på personer som är bosatta utanför EU. Se anvisningen om personkretsen för EU-förordningarna om social trygghet.

Administrativa kommissionen har gett anvisningar om fastställande av bosättning i Praktisk vägledning om den lagstiftning som gäller i Europeiska unionen. I den praktiska vägledningen finns också många exempelfall på bosättning.

3.3 Fastställande av bosättningsland i händelse av skilda uppfattningar

Pensionsskyddscentralen tar ställning till en persons bosättning, om personen arbetar i flera EU-länder eller om det är fråga om en sjöfarare som får sin lön från sitt bosättningsland. Om parterna är missnöjda med Pensionsskyddscentralens avgörande om bosättningen, kan en part be Pensionsskyddscentralen om ett överklagbart beslut om saken.

Om institutionerna i två eller flera EU-länder har skilda uppfattningar om i vilket land någon som normalt arbetar i flera EU-länder är bosatt ska institutionerna fastställa bosättningslandet genom en gemensam överenskommelser. Om inrättningarna inte kan nå samförstånd med stöd av fakta, ska

• personens avsikt, såsom den framgår av fakta och omständigheter, och
• i synnerhet flyttorsakerna anses vara avgörande.

I fall av oenighet ska EU-länderna iaktta vissa tillvägagångssätt. Se anvisningarna om provisorisk tillämpning av lagstiftningen i EU-fall.

3.4 EU-domstolens avgöranden om bosättning

EU-domstolen har behandlat bosättning i bl.a. följande mål:

• C-76/76 di Paolo
• C-13/73 Hakenberg
• C-216/89 Reibold
• C-102/91 Knoch
• C-90/97 Swaddling
• C-589/10 Wencel
• C-255/13 I.

De flesta av de beslut som anges här gäller den tid då EU-förordningen om social trygghet 1408/71 tillämpades. Dessa beslut är därför särskilt viktiga för att fastställa bosättning under tiden före 1.5.2010.

De ståndpunkter som tagits i tidigare rättsfall har införlivats i de EU:s förordningarna som gäller från och med 1.5.2010.

När en arbetstagare, egenföretagare eller stipendietagare arbetar i flera olika EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länderna), påverkas fastställandet av tillämplig lagstiftning om social trygghet av huruvida personen utför en väsentlig del i sitt bosättningsland eller inte gör det. Begreppet väsentlig del har definierats i artikel 14.8 i förordning 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (tillämpningsförordningen).

Hur stor andel av sitt arbete en person utför i sitt bosättningsland har alltså en betydelse för vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas. Däremot har det ingen betydelse hur arbetet fördelas mellan de övriga EU-länderna, om arbetet i något EU-land inte är marginellt. Se separata anvisningar om marginellt arbete. Det finns också en separat anvisning om fastställande av bosättningsland.

Socialförsäkringsmyndigheten i personens bosättningsland avgör om personen anses utföra en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland. Avgörandet grundar sig på de uppgifter som parterna lämnar om personens situation, en uppskattning av personens framtida arbete och hur arbetet dittills fördelats mellan olika länder.

4.1 Hur definieras en väsentlig del av en arbetstagares verksamhet?

Om en kvantitativt omfattande del av allt arbete som arbetstagaren utför sker i ett visst EU-land anses arbetstagare utföra en väsentlig del av sitt arbete där.

Vid bedömningen av om arbetstagaren bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i sitt bosättningsland beaktas

• arbetstiden och/eller
• lönen
• personens situation som helhet.

En arbetstagare bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i sitt bosättningsland, om det vid helhetsbedömningen framgår att

• minst 25 procent av arbetstagarens arbetstid sker i bosättningslandet och/eller
• arbetstagaren förtjänar minst 25 procent av sina förvärvsinkomster i sitt bosättningsland.

Vid fastställandet av vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på en arbetstagare som arbetar i flera EU-länder beaktas utöver de ovan nämnda grunderna också den situation som uppskattas råda under de följande 12 månaderna. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska alltså bedöma hur arbetstagarens arbete kommer att fördelas under de följande 12 månaderna. Bedömningen ska grunda sig på avtalade arbetstidsarrangemang. Om det är fråga om en kortare arbetsperiod än 12 månader i flera olika EU-länder, ska arbetsgivaren och arbetstagaren uppskatta hur arbetet kommer att fördelas under perioden i fråga.

Om det inte går att göra en uppskattning utifrån de planerade arbetstidsarrangemangen eller arbetsskiftslistorna för de följande 12 månaderna, kan socialförsäkringsmyndigheten i bosättningslandet också se på hur situationen utfallit under de föregående 12 månaderna. Den tidigare situationen kan således tas som grund för bedömningen av om det handlar om en väsentlig del.

Avgörandet av huruvida det är fråga om en väsentlig del grundar sig på en helhetsbedömning av personens situation, men i praktiken accentueras fördelningen av personens arbetstid mellan de olika länderna i de flesta fall.

4.1.1 Vad avses med arbetstagarens arbetstid?

Med arbetstid avses perioder under vilka

• arbetstagaren arbetar,
• står till arbetsgivarens förfogande och utför uppgifter enligt nationell lagstiftning och/eller praxis.

Sålunda ingår jourtid, då en arbetstagare måste vara fysiskt närvarande på en av arbetsgivaren angiven plats, i den totala arbetstiden oavsett om det under jourtiden finns stunder då arbetstagaren inte oavbrutet arbetar.

4.2 Hur definieras en väsentlig del av en företagares verksamhet?

Om en kvantitativt omfattande del av allt arbete som företagaren utför sker i ett visst EU-land anses företagaren utföra en väsentlig del av sitt arbete där. Det är alltså motsvarande kriterium som för arbetstagare.

Vid fastställandet av om en företagare bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i sitt bosättningsland beaktas följande:

• arbetstid
• omsättning
• antal tillhandahållna tjänster och/eller inkomst
• företagarens situation som helhet.

En företagare bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i sitt bosättningsland, om det vid helhetsbedömningen framgår att minst 25 procent av de ovan nämnda kriterierna uppfylls i företagarens bosättningsland. Detta även om det inte rör sig om största delen av verksamheten.

Företagaren ska uppskatta hur arbetet kommer att fördelas mellan olika EU-länder under de följande 12 månaderna. Bedömningen ska grunda sig på avtalade arbetstidsarrangemang och avtal. Om det är fråga om en kortare arbetsperiod än 12 månader i flera olika EU-länder, ska företagaren uppskatta hur arbetet kommer att fördelas under perioden i fråga. Även i företagares fall kan den tidigare situationen tas som grund för bedömningen av om det handlar om en väsentlig del.

Avgörandet av huruvida det är fråga om en väsentlig del grundar sig på en helhetsbedömning av företagarens situation, men i praktiken accentueras fördelningen av företagarens arbetstid mellan de olika länderna i de flesta fall.

De principer som gäller företagare tillämpas i Finland också på stipendietagare.

4.3 Fastställande av väsentlig del när en person arbetar som arbetstagare och som företagare i flera EU-länder

Om en person arbetar i flera EU-länder som arbetstagare och dessutom som företagare, tillämpas på personen socialförsäkringslagstiftningen i det EU-land som ska tillämpas på det arbete som personen utför som arbetstagare.  Detta grundar sig på artikel 13.3 i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen). Se separata anvisningar.

När det i en sådan situation bedöms huruvida personen utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland, beaktas endast arbetet i arbetstagarställning i bosättningslandet.

Exempel: Ingen väsentlig del som arbetstagare

Personen arbetar som anställd hos en finsk arbetsgivare i sitt bosättningsland Finland under 2 dagar i månaden. Dessutom bedriver personen företagarverksamhet i Finland under ca 5 dagar i månaden. Under övrig tid arbetar personen i Sverige som anställd hos en svensk arbetsgivare. Arbetstagaren utför inte en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland Finland. Därför tillämpas socialförsäkringslagstiftningen i Sverige på personen med stöd av artikel 13.3. i grundförordningen.

4.4 Förändringar beträffande väsentlig del

Personen ska alltid meddela till socialförsäkringsmyndigheterna i bosättningslandet om andelen arbete i bosättningslandet ändras medan A1-intyget är i kraft så att gränsen 25 % över- eller underskrids till skillnad från den tidigare situationen. Man behöver inte meddela om tillfälliga ändringar i fördelningen av arbetet mellan olika EU-länder, om bedömningen av en väsentlig del av arbetet under de följande 12 månaderna som helhet taget hålls oförändrad.

Även om det efteråt skulle framgå att arbetsmängden i bosättningslandet har förändrats, är utgångspunkten att A1-intyget förblir i kraft. A1-intyget annulleras alltså i allmänhet inte retroaktivt av denna orsak. På så sätt kan man säkra att avgörandet är juridiskt bestående och unviker en jojo-effekt mellan tillämpning av olika länders socialförsäkringslagstiftning. Det är viktigt i synnerhet för de personer som mycket ofta byter arbetsland och vilkas arbetssituationer kan variera mycket kraftigt under året, t.ex. dem som arbetar inom transportbranschen. En förutsättning är dock att personen och arbetsgivarna ursprungligen efter bästa förmåga har lämnat sanningsenliga uppgifter till socialförsäkringsmyndigheten i bosättningslandet.

Vid behov har socialförsäkringsmyndigheterna i bosättningslandet ändå rätt att justera sitt avgörande också retroaktivt. Om det ursprungligen inte avsiktligt har lämnats felaktiga uppgifter för fastställandet av tillämplig lagstiftning, träder de ändringar som en omprövning av avgörandet medför i princip i kraft från omprövningstidpunkten.

Om en person arbetar i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länder), beaktas marginellt arbete inte vid lagvalsavgörandet när det fastställs vilket lands lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen. Den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet fastställs då som om personen endast arbetade i de länder där hen arbetar mer än marginellt. I artikel 14.5b i EU-förordning 987/2009 om tillämpning av EU-förordningen om social trygghet (tillämpningsförordningen) finns en bestämmelse om att  marginellt arbete inte ska inte räknas med vid fastställandet av tillämplig lagstiftning.

Syftet med bestämmelsen om marginellt arbete i EU-förordningarna om social trygghet är att förhindra att marginellt arbete medför att personens försäkringstillhörighet flyttas till ett annat land än det där personen i övrigt arbetar.

Att marginell verksamhet inte beaktas vid fastställandet har i praktiken betydelse t.ex. när en person arbetar i olika roller i olika EU-länder. Att arbetet är marginellt påverkar den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet t.ex. om personen arbetar som anställd (arbetstagare) i ett EU-land och som företagare/stipendietagare i ett annat land och arbetet som anställd är marginellt. Enligt Pensionsskyddscentralen påverkar arbetets marginella karaktär den tillämpliga socialförsäkringslagstiftningen också när personen arbetar som offentligt anställd i ett EU-land och som arbetstagare/företagare/stipendietagare i ett annat EU-land och arbetet som offentligt anställd är marginellt.

Att marginell verksamhet inte beaktas vid fastställandet av tillämplig lagstiftning kan ha betydelse också när

• personen arbetar som anställd i flera länder
• personen inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland och
• personen har flera arbetsgivare som har sitt säte i minst två andra EU-länder än arbetstagarens bosättningsland.

Att marginell verksamhet inte beaktas kan också påverka det när bestämmelserna om s.k. utsända arbetstagare eller företagare tillämpas på en person och å andra sidan när bestämmelserna om arbete i flera EU-länder i artikel 13 i EU-förordning 883/2004 om social trygghet (grundförordningen) tillämpas på personen.

5.1 Hurdant arbete är marginellt?

Som marginellt betraktas arbete som är permanent men oviktigt med avseende på tid och ekonomisk avkastning. En riktlinje är att arbete kan anses vara marginellt, om dess andel av allt arbete som personen utför är

• mindre än 5 procent av den regelbundna arbetstiden och/eller
• mindre än 5 procent av den totala lönen.

När det bedöms om ett arbete är marginellt beaktas personens arbete alltid som en helhet och tolkningen grundar sig på en helhetsbedömning av personens situation. Vid helhetsbedömningen kan man också beakta arbetets natur.

Exempel på marginellt arbete:

• Personen arbetar som anställd i Sverige 1 arbetsdag per månad, vilket betyder högst 12 arbetsdagar per år. Personens inkomst av arbetet motsvarar den tid som lagts ner på arbetet. Resten av tiden arbetar personen som företagare i Finland. Arbetet som anställd betraktas som marginellt. Den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet avgörs då endast utifrån personens företagararbete i Finland.
• Personen arbetar som heltidsanställd hos en privat arbetsgivare i Finland. Dessutom arbetar personen på deltid som offentligt anställd hos en offentlig arbetsgivare i Sverige. Deltidsarbetet som offentligt anställd utgör mindre än 5 % av personens hela sammanräknade arbetstid och arbetsinkomst. Deltidsarbetet som offentligt anställd betraktas som marginellt. Den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet avgörs då endast utifrån personens arbete som anställd (arbetstagare) i Finland.

5.2 Marginellt arbete som anställd och dessutom arbete som företagare/stipendietagare

På en person som normalt arbetar som anställd i ett EU-land och som företagare i ett annat EU-land, tillämpas för allt arbetets del lagstiftningen i det EU-land där personen arbetar som anställd. Om arbetet som anställd är marginellt betraktas det emellertid inte vid lagvalsavgörandet, utan den tillämpliga socialförsäkringslagstiftningen avgörs utifrån personens arbete som företagare.

Exempel: Marginellt arbete som anställd och arbete som företagare

Personen arbetar på heltid som företagare i sitt bosättningsland Finland. Under 12 månaders granskningstid arbetar personen dessutom 1 dag i månaden som anställd i Sverige hos en svensk arbetsgivare. Personen arbetar inte alls som anställd åt denna arbetsgivare i Finland eller andra länder. Arbetet som anställd är marginellt och beaktas därför inte vid lagvalsavgörandet. Eftersom personen bedriver sin företagarverksamhet endast i Finland tillämpas Finlands lagstiftning på personen i fråga om allt arbete. Pensionsskyddscentralen utfärdar ett A1-intyg till personen.

5.3 Marginellt arbete som offentligt anställd och dessutom arbete som anställd eller företagare/stipendietagare

På en person som normalt arbetar som offentligt anställd i ett EU-land och som anställd/företagare/stipendietagare i ett annat EU-land eller andra EU-länder tillämpas för allt arbetets del lagstiftningen i det EU-land där personen betraktas som offentligt anställd. Om arbetet som offentligt anställd är marginellt, beaktas det enligt Pensionsskyddscentralens tolkning emellertid inte vid lagvalsavgörandet, utan den tillämpliga lagstiftningen avgörs utifrån personens övriga arbeten.

Exempel: Arbetet som offentligt anställd är marginellt och personen arbetar också som anställd/företagare/stipendietagare

• Personen bor i Finland och arbetar endast i Finland. Personen arbetar som heltidsanställd hos en privat arbetsgivare i Finland. Dessutom arbetar personen som offentligt anställd hos en svensk offentlig arbetsgivare och utför arbetet på distans i Finland. Arbetet som offentligt anställd upptar högst 10 dagar per år. Arbetet som offentligt anställd kan betraktas som marginellt eftersom det utgör mindre än 5 % av personens arbetstid som helhet betraktad. Personen omfattas enbart av finsk socialförsäkringslagstiftning.
• Personen bor i Finland och arbetar i Finland och i Sverige. Personen arbetar huvudsakligen som heltidsanställd hos en privat arbetsgivare i Finland. Dessutom arbetar personen i Sverige som offentligt anställd hos en svensk offentlig arbetsgivare. Arbetet som offentligt anställd upptar högst 10 dagar per år. Personen arbetar inte alls åt den svenska arbetsgivaren i Finland. Arbetet som offentligt anställd kan betraktas som marginellt eftersom det utgör mindre än 5 % av personens arbetstid som helhet betraktad. Personen omfattas enbart av finsk socialförsäkringslagstiftning.

Exempel: Arbetet som offentligt anställd är inte marginellt

• Personen arbetar som anställd hos en privat arbetsgivare i Finland. Dessutom arbetar personen som offentligt anställd hos en svensk offentlig arbetsgivare. Personen utför arbetet som offentligt anställd huvudsakligen i Finland, men dessutom besöker personen Sverige högst 10 dagar per år. Personen arbetar som offentligt anställd enligt ett avtal om deltidsarbete med 20 % arbetstid. Arbetet som offentligt anställd kan inte betraktas som marginellt, eftersom arbetet utgör mer än 5 % av hela arbetstiden. På personen tillämpas svensk socialförsäkringslagstiftning med stöd av artikel 13.4 i grundförordningen.

5.4 Utsänd arbetstagare eller företagare arbetar marginellt i ett annat EU-land

När en arbetstagare eller företagare fysiskt arbetar i flera EU-länder avgörs den tillämpliga socialförsäkringslagstiftningen enligt artikel 13 i grundförordningen. Om arbetet i något EU-land emellertid är marginellt, kan situationen avgöras enligt grundförordningens artikel 12, som gäller utsändning, om arbetet uppfyller kriterierna för utsändning.

Exempel: En utsänd arbetstagare har marginella arbetsresor till ett annat EU-land

• Personen är en arbetstagare som blivit utsänd till Sverige av en finsk arbetsgivare, och arbetet uppfyller kriterierna för utsända arbetstagare enligt EU-förordningen om social trygghet. Dessutom gör personen marginella arbetsresor till Norge. Arbetet i Norge utgör mindre än 5 % av personens totala arbetstid. Bestämmelserna om utsändning kan tillämpas på situationen. Pensionsskyddscentraln utfärdar då ett A1-intyg till arbetstagare med stöd av artikel 12.

5.5 Marginellt arbete och arbete hos flera arbetsgivare som har sitt säte i olika länder

Marginell verksamhet beaktas inte vid fastställandet av tillämplig lagstiftning om

• personen arbetar som anställd i flera länder
• personen inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland och
• personen har flera arbetsgivare som har sitt säte i minst två andra EU-länder än arbetstagarens bosättningsland.

Exempel: Marginellt arbete och anställningar hos flera arbetsgivare

Personen bor i Finland och arbetar åt en finsk, en svensk och en estnisk arbetsgivare i flera EU-länder. Personen utför inte en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland. I princip ska lagstiftningen i bosättningslandet, dvs. Finland, tillämpas på personen i en sådan situation. Om t.ex. arbetet för den estniska arbetsgivaren är marginellt, fastställs den tillämpliga lagstiftningen som om personen endast arbetade för den finska och den svenska arbetsgivaren. I så fall tillämpas svensk socialförsäkringslagstiftning på personen och Sverige beviljar personen ett A1-intyg. I en sådan situation ska personens alla arbetsgivare ordna personens sociala trygghet enligt svensk lagstiftning.

5.6 Skyldigheten att meddela om marginell verksamhet och A-intyget

Även om en persons arbete i ett annat EU-land är marginellt, omfattas personen av samma anmälningsplikt som andra personer som arbetar i flera EU-länder. Personen ska alltså alltid meddela till sitt bosättningsland om sitt arbete i flera olika EU-länder, även om arbetet i något EU-land är marginellt.

Personens bosättningsland fastställer vilket lands socialförsäkringslagstiftning som ska tillämpas på pesonen. Det EU-land vars lagstiftning ska tillämpas utfärdar ett A1-intyg till personen. Tillvägagångssätten i dessa fall följer alltså tillämpningsförordningens artikel 16 och är desamma som i andra situationer med arbete i flera EU-länder.

Även för marginellt arbete ska lagstadgade socialförsäkringsavgifter betalas till det land vars socialförsäkringslagstiftning tillämpas och som har utfärdat A1-intyget, om socialförsäkringslagstiftningen i det landet förutsätter det.

5.7 Marginell verksamhet under olika tider

5.7.1 Marginell verksamhet fr.o.m. 28.6.2012

Från och med 28.6.2012 beaktas marginell verksamhet inte vid lagvalsavgörandet, om personen arbetar i flera EU-länder enligt anvisningarna ovan.

EES-länderna och Schweiz började dock tillämpa bestämmelserna, som trädde i kraft 28.6.2012, först från en senare tidpunkt. Se separat anvisning om övergångsbestämmelserna.

5.7.2 Marginell verksamhet under tiden 1.5.2010-27.6.2012.

Marginellt arbete i ett annat EU-land beaktades inte under tiden 1.5.2010-27.6.2012, när en person arbetade i flera EU-länder i endast en arbetsgivares tjänst. Marginell verksamhet lämnades alltså obeaktad endast i situationer enligt artikel 13.1, där arbetstagaren hade endast en arbetsgivare.

Om arbetsgivarna var 2 eller flera, beaktades också marginell verksamhet i ett annat EU-land under tiden 1.5.2010-27.6.2012.

Under denna tid beaktades marginell verksamhet vid lagvalsavgörandet också i situationer där

• personen arbetade som anställd i ett land och som företagare i ett annat land eller
• personen arbetade som offentligt anställd i ett land och som arbetstagare eller företagare i ett annat land.

Om arbetet har börjat före 28.6.2012 kan övergångsbestämmelserna i grundförordningen eventuellt tillämpas i situationen. Se separat anvisning om övergångsbestämmelserna.

När en arbetstagare normalt arbetar i flera EU/EES länder eller Schweiz (nedan EU-länder) är det av betydelse för fastställandet av vilken lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen

• om arbetstagaren utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland och
• i vilket land arbetstagarens arbetsgivare har sitt säte eller om arbetstagaren har flera arbetsgivare som har sitt säte i olika länder.

Arbetstagaren ska alltid meddela till socialförsäkringsmyndigheterna i bosättningslandet om hen arbetar i flera EU-länder. Det land vars lagstiftning om social trygghet tillämpas utfärdar ett A1-intyg till arbetstagaren.

Fastställandet av tillämplig lagstiftning om social trygghet beskrivs i diagrammet nedan. På arbetstagare som arbetar i flera EU-länder tillämpas antingen lagstiftningen om social trygghet i arbetstagarens bosättningsland eller lagstiftningen om social trygghet i det land där arbetsgivaren har sitt säte. När en person fysiskt arbetar i flera EU-länder som anställd hos en eller flera arbetsgivare avgörs den tillämpliga lagstiftningen enligt artikel 13.1 i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen).

Om personens arbete i något av länderna endast är marginellt, beaktas det inte vid fastställandet av tillämplig lagstiftning.

6.1 Arbetstagaren utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland

På en arbetstagare tillämpas lagstiftningen om social trygghet i arbetstagarens bosättningsland, om arbetstagaren

• arbetar fysiskt i två eller flera EU-länder och
• utför en väsentlig del av sitt arbete i bosättningslandet (minst 25 %). Se separat anvisning om definitionen av en väsentlig del.

På arbetstagaren tillämpas bosättningslandets socialförsäkringslagstiftning oberoende av om arbetstagaren arbetar för en eller flera arbetsgivare. Det spelar heller inte heller någon roll om arbetsgivarna finns i olika länder. Om någon av arbetsgivarna dock är offentlig och personen betraktas som offentligt anställd i landet i fråga, påverkar detta hur den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet fastställs. Se separat anvisning om arbete som offentligt anställd och som arbetstagare eller företagare.

I Mera-rutorna finns exempel på situationer där bosättningslandet Finlands lagstiftning om social trygghet tillämpas på arbetstagaren.

6.1.1 Arbetstagaren arbetar endast på distans i sitt bosättningsland

EU-förordningen om social trygghet innehåller inga separata bestämmelser om distansarbetare. En del av EU-länderna har emellertid sinsemellan ingått ett avtal med stöd av vilket den sociala tryggheten för en arbetstagare kan ordnas på ett sätt som avviker från de normala reglerna om tillämplig lagstiftning om social trygghet. Under vissa förutsättningar har arbetsgivare och arbetstagare som arbetar både på distans och i arbetsgivarens lokaler en möjlighet att ansöka om tillämpning av lagstiftningen om social trygghet i det land där arbetsgivaren har sitt säte, även om det är lagstiftningen om social trygghet i arbetstagarens bosättningsland som enligt bestämmelserna i EU-förordningen om social trygghet som borde tillämpas. Se separat anvisning om distansarbete.

6.1.2 Arbetstagaren arbetar tillfälligt i ett annat EU-land och i Finland för en finländsk arbetsgivare

Om en arbetstagare tillfälligt arbetar utomlands i sitt bosättningsland och i Finland för en finländsk arbetsgivare, kan Pensionsskyddcentralen i ett enskilt fall tolka situationen så att arbetstagaren är utsänd. En sådan tillämpning kan komma i fråga t.ex. om arbetstagaren arbetar i liten skala i det andra landet och arbetet uppfyller kriterierna för utsändning. Kriterierna för utsändning av arbetstagare beskrivs i separata anvisningar.

6.2 Arbetstagaren utför inte en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland

En arbetstagare som inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland omfattas av socialförsäkringslagstiftningen

• antingen i det land där arbetsgivaren har sitt säte eller
• i sitt bosättningsland.

Då är det av betydelse i vilka länder de arbetsgivare för vilka arbetstagaren arbetar i flera EU-länder har sitt säte.

6.2.1 Socialförsäkring i det land där arbetsgivaren har sitt säte

På en arbetstagare som inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland, tillämpas lagstiftningen om social trygghet i det land där arbetsgivaren har sitt säte, om

• arbetstagaren arbetar i flera EU-länder för en arbetsgivare eller flera arbetsgivare, som har sitt säte i samma EU-land.

• Arbetstagaren arbetar för flera arbetsgivare i olika länder, men endast en av arbetsgivarna har sitt säte i ett annat land än arbetsgivarens bosättningsland. På arbetstagaren tillämpas då socialförsäkringslagstiftningen i det land där den utländska arbetsgivaren har sitt säte.

I dessa fall tillämpas i dylika fall lagstiftningen i det land där arbetsgivaren har sitt säte på arbetstagaren även om arbetstagaren inte alls arbetar i landet i fråga.

6.2.2 Social trygghet i bosättningslandet, arbetsgivarens säte i ett EU-land

På en arbetstagare som inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland, tillämpas lagstiftningen om social trygghet i bosättningslandet, om

• arbetstagaren arbetar för två eller flera arbetsgivare och
• arbetsgivarnas har sitt säte i minst två andra EU-länder än bosättningslandet.

6.2.3 Social trygghet i bosättningslandet, arbetsgivarens säte utanför EU

På en arbetstagare tillämpas bosättningslandets lagstiftning om social trygghet, om arbetstagaren arbetar i flera EU-länder för en arbetsgivare som har sitt säte utanför EU. I vilken utsträckning arbetstagaren arbetar i bosättningslandet saknar då betydelse. Bosättningslandets lagstiftning om social trygghet tillämpas också när arbetstagaren har flera arbetsgivare utanför EU.

Denna bestämmelse tillämpas också om arbetsgivaren kommer från ett land med vilket Finland har en bilateral överenskommelse om social trygghet.

6.3 Fastställande av i vilket land arbetsgivaren har sitt säte

Med det land där arbetsgivaren har sitt säte eller verksamhetsställe avses det land där företagets väsentliga beslut fattas och där dess centrala förvaltningsfunktioner utförs. I situationer där en person arbetar i flera länder är det av betydelse var arbetsgivaren har sitt säte, om arbetstagaren inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland. Vad som avses med säte definieras i artikel 14.5a i tillämpningsförordningen. I EU:s praktiska vägledning om tillämplig lagstiftning om social trygghet ges det också anvisningar om fastställandet.

Vid helhetsbedömningen av var företaget har sitt säte kan man beakta följande:

• den ort där företaget har sitt registrerade säte och sin förvaltning
• hur länge företaget har funnits i den utsändande medlemsstaten
• antalet anställda i administrativa befattningar på kontoret i fråga
• den ort där huvuddelen av kundkontakterna äger rum
• det kontor som beslutar om företagets inriktning och om driftsfrågor
• den ort där de huvudsakliga finansiella funktionerna, inklusive bankförbindelser, sköts
• den ort som enligt EU-bestämmelserna är den som ansvarar för förvaltning av dokumentation i samband med det regelverk som gäller för den specifika bransch inom vilken företaget är verksamt
• den ort där arbetstagare rekryteras.

Vid behov ska länderna förhandla sinsemellan om tolkningen av var företaget har sitt säte, om tolkningen är oklar. Det har också betydelse att arbetstagaren de facto ska stå i ett anställningsförhållande till arbetsgivaren i fråga.

6.4 Situationer om vilka det inte finns separata bestämmelser

6.4.1 Arbetstagaren utför inte en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland och arbetsgivarna finns i ett EU-land och utanför EU

I EU-förordningarna om social trygghet finns det ingen lagvalsbestämmelse om situationer där en person arbetar i flera EU-länder, men inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland, och har arbetsgivare både i ett EU-land och utanför EU. Eftersom det inte finns någon lagvalsbestämmelse om situationen, borde arbetet försäkras respektive arbetsland. I sådana situationer bör man i Finland kontakta Pensionsskyddscentralen. Pensionsskyddscentralen utreder ärendet med det andra landet.

6.4.2 Arbetstagaren är bosatt utanför EU

I EU-förordningarna om social trygghet finns det ingen lagvalsbestämmelse alls om situationer där en person är stadigvarande bosatt utanför EU och arbetar i flera EU-länder. Eftersom det inte finns någon lagvalsbestämmelse om situationen, bör lagstiftningen om social trygghet i respektive arbetsland tillämpas på arbetet. I sådana situationer bör man i Finland kontakta Pensionsskyddscentralen. Pensionsskyddscentralen utreder ärendet med det andra landet vid behov.

6.4.3 Arbetstagaren arbetar i flera EU-länder och i annat land

Om en arbetstagare arbetar i flera EU-länder och exempelvis i avtalsländer, avgörs den lagstiftning som tillämpas på arbetet inom EU-området enligt bestämmelserna i grundförordningen och den lagstiftning som tillämpas på arbetet i avtalslandet enligt bestämmelserna i överenskommelsen om social trygghet i fråga. Om arbetstagaren bor i Finland och enbart arbetar för en finsk arbetsgivare, blir finsk lagstiftning om social trygghet i allmänhet tillämplig. Det avgörs emellertid från fall till fall.

6.4.4 Transportföretagens personal

På transportföretags resande personal (t.ex. långtradarchaufförer) som arbetar i två eller flera EU-länder tillämpas samma regler som på andra anställda sedan 1.5.2010.

Om flygpersonal finns det däremot egna bestämmelser. Se anvisningarna om flygpersonal.

6.5 Bestämmelserna om arbete i flera EU-länder före 28.6.2012

Bestämmelserna i EU-förordningen om social trygghet om anställda som arbetar i flera länder ändrades 28.6.2012 i enlighet med det som beskrivs ovan. Om bestämmelserna före den tidpunkten kan du läsa i anvisningarna som gällt då. Observera att EES-länderna och Schweiz började iaktta de ändrade bestämmelserna från senare tidpunkt. Närmare information finns i anvisningen Övergångsbestämmelser i EU-förordningarna om social trygghet.

Information om bestämmelserna om arbetstagare som arbetar i flera länder i EU-förordning 1408/71 om social trygghet, som gällde före 1.5.2010, finns i cirkulär A48/96  Arbetspensionen enligt EU-bestämmelserna om social trygghet.

När en företagare normalt arbetar i flera EU/EES länder eller Schweiz (nedan EU-länder) är det av betydelse för fastställandet av vilken lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen

• om företagaren utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland och
• var företagarens verksamhet har sina huvudsakliga intressen.

Företagaren ska alltid meddela till socialförsäkringsmyndigheterna i bosättningslandet om hen arbetar i flera EU-länder. Det land vars lagstiftning om social trygghet tillämpas utfärdar ett A1-intyg till företagaren.

Fastställandet av tillämplig lagstiftning om social trygghet beskrivs i diagrammet nedan. På företagare som arbetar i flera EU-länder tillämpas lagstiftningen om social trygghet antingen i det land där företagaren är bosatt eller det land där verksamheten har sina huvudsakliga intressen. När en person fysiskt arbetar i flera EU-länder i företagarställning avgörs den tillämpliga lagstiftningen enligt artikel 13.2 i grundförordningen.

Anvisningarna om företagare tillämpas också på stipendietagare, eftersom stipendietagare jämställs med företagare vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet.

Om personens arbete i något av länderna endast är småskaligt, beaktas det inte vid fastställandet av tillämplig lagstiftning.

7.1 Företagaren utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland

På en företagare tillämpas lagstiftningen om social trygghet i företagarens bosättningsland, när företagaren

• arbetar fysiskt i två eller flera EU-länder och
• utför en väsentlig del (minst 25 %) av sitt arbete i bosättningslandet. Se separat anvisning om definitionen av en väsentlig del.

På företagaren tillämpas bosättningslandets lagstiftning om social trygghet oberoende av om företagaren arbetar för ett eller flera företag. Det spelar inte heller någon roll om företagarens arbete sker s.a.s. på plats eller på distans.

Om arbete som personen utför i något EU-land anses vara arbete som anställd, påverkar det fastställandet av vilken lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på personen. Se separat anvisning om arbete som anställd och som företagare.

7.2 Företagaren utför inte en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland

På en företagare som inte utför en väsentlig del av sitt arbete i sitt bosättningsland tillämpas lagstiftningen om social trygghet i det EU-land där företagarens verksamhet har sina huvudsakliga intressen.

Fastställandet av var verksamheten har sina huvudsakliga intressen grundar sig på en helhetsbedömning. Vid fastställandet av var företaget har sina huvudsakliga intressen beaktas alla aspekter av företagarens förvärvsverksamhet, i synnerhet

• den ort som är det fasta och permanenta sätet för företagarens verksamhet
• verksamhetens stadigvarande karaktär eller dess varaktighet
• antalet tillhandahållna tjänster och
• företagarens preferens såsom den framgår av samtliga omständigheter.

Vid fastställandet av den ort där verksamheten har sina huvudsakliga intressen utgår man från den situation som kan förväntas uppstå under de följande 12 kalendermånaderna. Vid behov kan också företagarens tidigare verksamhet beaktas för att få en tillräckligt tillförlitlig bild av verksamheten. De aspekter som ska beaktas vid bedömningen har definierats i tillämpningsförordningens artikel 14.9 och anvisningar om fastställandet finns också i EU:s praktiska vägledning om tillämplig lagstiftning om social trygghet.

Den som arbetar i flera EU-länder ska alltid meddela de myndigheter som har hand om den sociala tryggheten i bosättningslandet om detta. A1-intyget utfärdas av det EU-land vars lagstiftning ska tillämpas.

7.3 Företagaren arbetar tillfälligt i ett annat EU-land och Finland

Om en företagare tillfälligt arbetar utomlands i sitt bosättningsland och i Finland, kan Pensionsskyddcentralen i ett enskilt fall tolka situationen så att den överensstämmer med de s.k. utsändningsreglerna. En sådan tillämpning kan komma i fråga t.ex. om företagaren arbetar i liten skala i det andra landet och arbetet uppfyller kriterierna för utsändning. Kriterierna för utsändning av företagare beskrivs i en separat anvisning.

7.4 Företagaren bor utanför EU

I EU-förordningarna om social trygghet finns det ingen lagvalsbestämmelse alls om situationer där en person är stadigvarande bosatt utanför EU och arbetar i flera EU-länder. Eftersom det inte finns någon lagvalsbestämmelse om situationen, bör lagstiftningen om social trygghet i respektive arbetsland tillämpas på arbetet. Om företagaren har ett företag endast i Finland, bör Pensionsskyddscentralen kontaktas om situationen. Pensionsskyddscentralen utreder ärendet med det andra landet vid behov.

På den som vanligen arbetar

• som anställd i ett EU-land och
• som företagare i ett annat eller andra EU-länder

tillämpas i fråga om allt arbete lagstiftningen i det land där personen arbetar som anställd. Den som arbetar som anställd i ett EU-land och som företagare i ett annat omfattas således av den sociala tryggheten i endast ett EU-land. Tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att arbetet fysiskt utförs i flera EU-länder.

Om en person exempelvis arbetar som anställd i Finland och dessutom bedriver företagarverksamhet i Estland, ska den finska sociala lagstiftningen tillämpas på allt arbete som personen utför. Företagarverksamheten i Estland ska sålunda arbetspensionsförsäkras i Finland. För företagarverksamheten får inte samtidigt betalas socialförsäkringsavgifter till Estland. Var personen är bosatt saknar betydelse.

På den som vid sidan av sin företagarverksamhet dessutom arbetar som anställd i flera än ett EU-land tillämpas det EU-lands lagstiftning som ska tillämpas enligt bestämmelserna om arbetstagare som arbetar i flera länder.

Exempel: Arbetstagare i flera länder och företagare i ett land

En person bor i Finland och arbetar i anställningsförhållande till en finsk arbetsgivare i både Finland och Sverige. Dessutom bedriver personen företagarverksamhet i Estland. Personen utför en väsentlig del av arbetet i anställningsförhållande i bosättningslandet Finland. Den finska lagstiftningen om social trygghet ska tillämpas på personen. Också företagarverksamheten i Estland ska sålunda arbetspensionsförsäkras i Finland.

En person bor och bedriver företagarverksamhet i Finland. Dessutom arbetar personen för en svensk arbetsgivare i Sverige och för en finsk arbetsgivare i Finland. Personen utför inte en väsentlig del av arbetet i anställningsförhållande i bosättningslandet Finland. Den svenska lagstiftningen om social trygghet ska tillämpas på personen. Personen ska sålunda ordna sitt pensionsskydd för företagarverksamheten i Sverige. Också den finska arbetsgivaren ska ordna personens sociala trygghet enligt den svenska lagstiftningen.

Mera

Om arbetet i något land är marginellt, beaktas inte detta arbete när den tillämpliga lagstiftningen fastställs.

Den som arbetar i flera EU-länder ska alltid meddela de myndigheter som har hand om den sociala tryggheten i bosättningslandet om detta. A1-intyget utfärdas av det EU-land vars lagstiftning ska tillämpas.

Ett A1-intyg ska sökas för en person, om personen t.ex. arbetar som

• offentligt anställd hos en offentlig arbetsgivare i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-länder)
• offentlig anställd hos flera offentliga arbetsgivare eller
• offentligt anställd i ett land och som arbetstagare eller egenföretagare i ett annat land.

Se närmare anvisningar om olika situationer nedan.

I den här anvisningen behandlas också arbete under tjänstledighet.

9.1 Personen står i ett tjänsteförhållande till en finländsk offentlig arbetsgivare

På personen tillämpas lagstiftningen om social trygghet i arbetsgivarlandet, dvs. Finland, om personen

• arbetar i flera EU-länder och
• står i ett tjänsteförhållande endast till en finländsk arbetsgivare.

Finlands lagstiftning om social trygghet tillämpas på personen enligt artikel 11.3.b i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen), som gäller offentligt anställda. Vilken lagstiftning om social trygghet som tillämpas på en person i en sådan situation fastställs alltså inte enligt bestämmelserna om personer som arbetar i två eller flera EU-länder. I fråga om offentligt anställda saknar det betydelse hur personens arbete fördelas mellan olika EU-länder eller i vilket land personen bor.

Arbetsgivaren ska ansöka om intyg A1 hos Pensionsskyddscentralen.

9.2 Arbete i arbetsavtalsförhållande hos en offentlig arbetsgivare i Finland och i ett annat EU-land

Om en person arbetar i arbetsavtalsförhållande för en finländsk offentlig arbetsgivare i Finland och i ett annat EU-land, tillämpas lagstiftningen om social trygghet i arbetsgivarlandet, dvs. i Finland. Personen omfattas av den sociala tryggheten i Finland enligt bestämmelsen om offentligt anställda. Eftersom personen utför en del av sitt arbete i Finland, betraktas personen som offentligt anställd i Finland och det förutsätts inte att en person i arbetsavtalsförhållande har omfattats av den sociala tryggheten i Finland omedelbart före anställningens början. I en sådan situation fastställs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på en person alltså inte enligt bestämmelserna om personer som arbetar i två eller flera EU-länder. I fråga om offentligt anställda saknar det betydelse hur personens arbete fördelas mellan olika EU-länder eller i vilket land personen bor.

Arbetsgivaren ska ansöka om intyg A1 hos Pensionsskyddscentralen för personen.

9.3 Arbete i ett arbetsavtalsförhållande till en offentlig arbetsgivare i andra EU-länder än Finland

Om en person arbetar i arbetsavtalsförhållande till en finländsk offentlig arbetsgivare i flera EU-länder, men inte alls i Finland, påverkas fastställandet av tillämplig lagstiftning om social trygghet av om personen har eller inte har omfattats av den sociala tryggheten i Finland omederbart före anställningens början.

Om personen har omfattats av den sociala tryggheten i Finland omedelbart före anställningens början, tillämpas finsk lagstiftning om social trygghet på personen i egenskap av offentligt anställd. Arbetsgivaren ska ansöka om intyg A1 hos Pensionsskyddscentralen för personen.

Om personen inte har omfattats av den sociala tryggheten i Finland före anställningens början, kan hen inte betraktas som offentligt anställd i Finland. Om en sådan anställd arbetar i flera EU-länder, avgörs vilken lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen enligt bestämmelserna om arbetstagare som arbetar i flera EU-länder. Avgörandet träffas av socialförsäkringsmyndigheten i personens bosättningsland. I fråga om personer som arbetar i arbetstagarställning har det betydelse hur personens arbete fördelas mellan olika EU-länder och i vilket land personen bor. Se separat anvisning om anställda som arbetar i flera EU-länder. Utgångspunkten i en sådan situation är att A1-intyget ska sökas i personens bosättningsland. Om det är oklart för arbetsgivaren om personen betraktas som arbetstagare eller offentligt anställd i Finland, kan intyget också sökas hos Pensionsskyddscentralen, som utreder saken.

9.4 Personen arbetar som offentligt anställd hos en utländsk offentlig arbetsgivare

Om en person som tjänsteman endast arbetar för en utländsk offentlig arbetsgivare i Finland och ett annat EU-land, tillämpas arbetsgivarlandets lagstiftning om social trygghet på personen med stöd av en bestämmelse om tjänstemän i EU:s förordningar om social trygghet.

Arbetsgivaren ska ansöka om ett A1-intyg för personen hos socialförsäkringsmyndigheten i det land där arbetsgivaren har sitt säte.

9.5 Arbete som offentligt anställd hos en finländsk och en utländsk offentlig arbetsgivare

När en offentligt anställd arbetar för en finländsk offentlig arbetsgivare och en utländsk offentlig arbetsgivare, avgörs det vilken lagstiftning om social trygghet som tillämpas på den offentligt anställda enligt bestämmelserna om anställda som arbetar i flera EU-länder. Det har betydelse hur personens arbete fördelas mellan olika EU-länder och i vilket land personen bor. Se separat anvisning om anställda som arbetar i flera EU-länder. En offentligt anställds sociala trygghet avgörs enligt etablerad tillämpningspraxis enligt bestämmelserna om anställda som arbetar i flera EU-länder också i det fallet att den offentligt anställda har en finländsk och en utländsk offentlig arbetsgivare men utför fysiskt sitt arbete i endast ett EU-land.

I sådana situationer ska A1-intyget sökas i personens bosättningsland.

9.6 Arbete som offentligt anställd i ett EU-land och arbetstagare eller egenföretagare i ett annat EU-land

Om en person utöver sitt arbete som offentligt anställd samtidigt arbetar som privatanställd eller egenföretagare i ett eller flera andra EU-länder, tillämpas på personen lagstiftningen om social trygghet i det EU-land, där personen betraktas som offentligt anställd. Arbetet som offentligt anställd bestämmer alltså i en sådan situation vilket EU-lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas.

I en sådan situation ska A1-intyget sökas i personens bosättningsland.

9.7 Arbete som offentligt anställd och som privatanställd eller egenföretagare fysiskt i ett EU-land

Om en person endast arbetar i ett EU-land och arbetar som tjänsteman och arbetstagare och/eller företagare, tillämpas artikel 13.4 i grundförordningen på personen trots att allt arbete sker i ett EU-land.

En person ska alltid meddela till socialförsäkringsmyndigheterna i bosättningslandet om hen arbetar i flera EU-länder. Personen ska också meddela om hen endast arbetar i ett EU-land men är offentligt anställd hos en arbetsgivare i ett land och privatanställd hos en arbetsgivare i ett annat land eller är verksam som företagare i ett företag i ett annat land. Det land vars lagstiftning om social trygghet tillämpas utfärdar ett A1-intyg till personen.

9.8 Arbete i ett EU-land under tjänstledighet

En offentligt anställd som är tjänstledig utan lön från Finland försäkras i arbetslandet enligt huvudregeln i EU-förordningarna om social trygghet om hen

• är tjänstledig eller partiellt tjänstledig från sin anställning hos en finländsk offentlig arbetsgivare
• inte alls fysiskt arbetar i Finland
• åker till ett annat EU-land för att arbeta och
• där ingår ett arbetsavtal med en lokal arbetsgivare, som betalar lön, och
• inte alls arbetar åt sin finländska offentliga arbetsgivare under utlandsarbetet.

En person kan inte anses vara en offentligt anställd som omfattas av den sociala tryggheten i Finland om hen endast får resekostnadsersättningar eller andra med kostnadsersättningar jämförbara förmåner, och hen har en anställning i ett annat land hos en lokal arbetsgivare.

Personens sociala trygghet ordnas enligt lagstiftningen i arbetslandet också om

• personen är på semester från sin offentliga anställning i Finland och får semesterlön från sin finländska offentliga arbetsgivare
• personen åker till ett annat EU-land för en anställning hos en lokal arbetsgivare
• personen i verkligheten inte alls arbetar åt sin finländska offentliga arbetsgivare under utlandsarbetet och
• det är fråga om ett enstaka utlandsarbete som sker under semestern.

Fast arbetslandets lagstiftning om social trygghet tillämpas på personen under utlandsarbetet, arbetspensionsförsäkras lönen för semestertiden i Finland. Se separat anvisning Lön som ska betalas efter att en arbetstagaer flyttat från Finland utomlands. Om en person återkommande arbetar utomlands under sina semestrar eller tjänstledigheter, avgörs den lagstiftning som tillämpas på personen enligt bestämmelserna om personer som arbetar i flera EU-länder.

9.9 Arbete i flera EU-länder under tjänstledighet

En persons sociala trygghet avgörs enligt bestämmelserna om personer som arbetar i flera EU-länder om

• personen har återkommande tjänstledighetsperioder (till exempel under år som följer på varandra), under vilka personen arbetar utomlands för en lokal arbetsgivare 
• personen mellan tjänstledighetsperioderna arbetar i Finland för en finländsk offentlig arbetsgivare och
• arbetet kan anses vara alternerande i två eller flera EU-länder under en 12 månaders granskningsperiod.

Om personen arbetar normalt i flera länder ska personen skaffa ett A1-intyg i sitt bosättningsland.

Om personen kan anses arbeta i flera EU-länder, tillämpas Finlands lagstiftning om social trygghet under vissa förutsättningar på personen även under de tjänstledighetsperioder då personen arbetar i ett annat EU-land..

Om en person som får ett stipendium från Finland och som uppfyller förutsättningarna för LFöPL-försäkring vanligen utför sitt stipendiearbete i flera EU/EES-länder eller Schweiz (nedan EU-land), avgörs den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet enligt bestämmelserna om företagare.

• Om stipendiaten arbetar som stipendiat i flera EU-länder, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på stipendiaten enligt samma regler som för företagare som arbetar i flera EU-länder.
• Om stipendiaten arbetar som stipendiat i ett EU-land och som privatanställd i ett annat, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på stipendiaten på samma sätt som för företagare som också arbetar som anställda.
• Om stipendiaten arbetar som stipendiat i ett EU-land och som offentligt anställd i ett annat, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på stipendiaten på samma sätt som för företagare som också arbetar som offentligt anställda.

Se anvisningarna om företagare i olika situationer.

Om stipendiaten får stipendium endast från utlandet, kan LFöPL inte tillämpas på stipendiaten.  Eftersom LFöPL inte kan tillämpas på stipendiaten, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på stipendiaten inte automatiskt enligt bestämmelserna om företagare, utan situationen kan också avgöras enligt bestämmelserna om anställda eller s.k. icke-aktiva personer. I fråga om en person som får ett utländskt stipendium ska det således först separat utredas i vilken roll personen i fråga anses arbeta i stipendiatens arbetsland.

I vissa länder betraktas stipendiaterna som företagare, men i många länder jämställs stipendiater med s.k. icke-aktiva personer. Sådana situationer avgörs således från fall till fall och stipendiater som arbetar i flera EU-länder ska kontakta socialförsäkringsmyndigheterna i sitt bosättningsland för att få situationen avgjord.

11.1 Person som får en kortvarig kontantförmån

Vilket lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på en person som rör sig i EU/EES-länderna och Schweiz (nedan EU-länderna) kan påverkas av att personen får en sysselsättningsbaserad kortvarig kontantförmån från något EU-land.

Sådana kortvariga kontantförmåner kan vara t.ex.:

• sjukdagpenning
• graviditets- och föräldrapenning och
• arbetslöshetsdagpenning.

Pensioner är inte sådana förmåner.

En kortvarig kontantförmån kan påverka den tillämpliga lagstiftningen om social trygghet, om

• personen inte alls arbetar eller
• personens arbete skulle omfattas av lagstiftningen om social trygghet i ett EU-land och personen får kontantförmånen från ett annat EU-land.  

11.1.1 Person som får en kontantförmån och inte arbetar

Om en person får en kortvarig kontantförmån och inte alls arbetar, tillämpas lagstiftningen om social trygghet i det EU-land som betalar ut penningförmånen på personen oberoende av var personen fysiskt vistas. Enligt artikel 11.2 i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen) ska de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet.

Om en person vistas utomlands t.ex. under sjukledighet eller föräldraledighet, avgörs hens rätt till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner i Finland av FPA. I princip beviljar Pensionsskyddscentralen inte A1-intyg till sådana personer som inte alls arbetar. Se ändå separata anvisningar om hur ett redan beviljat A1-intyg hålls i kraft under vissa perioder med kontantförmåner.

11.1.2 Person som arbetar och samtidigt får en kortvarig kontantförmån

Om en person får en kortvarig kontantförmån som grundar sig på arbete från Finland och personen samtidigt arbetar i ett annat EU-land, ska det utredas individuellt från fall till fall vilket lands lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen. Pensionsskyddscentralen ger råd vid utredningen av situationen.

Den vanligaste situationen är att en person får en arbetslöshetsförmån från ett EU-land och arbetar i ett annat EU-land.

11.1.3 Undantag för en delvis arbetslös deltidsarbetande person (rekommendation U1)

I princip ska en person som är delvis arbetslös omfattas av lagstiftningen om social trygghet i arbetslandet, om personen arbetar i ett EU-land. Personens rätt till arbetslöshetsförmåner bestäms likaså enligt arbetslandets lagstiftning om social trygghet.

Enligt administrativa kommissionens beslut U3 betraktas en arbetstagare som delvis arbetslös, om arbetet tillfälligt upphör samtidigt som personen när som helst kan återuppta sin anställning. I praktiken är således t.ex. en sådan person delvis arbetslös, som har ett arbetsavtal som gäller tills vidare, men det förekommer avbrott i arbetet t.ex. på grund av permitteringar eller för att arbetet är på deltid.

Bosättningslandets lagstiftning om social trygghet kan emellertid i vissa situationer tillämpas på en delvis arbetslös person med stöd av undantag.

Undantagsförfarande för tillämpning av bosättningslandets lagstiftning om social trygghet rekommenderas i följande situation:

• personen är arbetslös i sitt bosättningsland, innan hen tar emot arbetet, och får arbetslöshetsdagpenning från bosättningslandet och
• personen börjar arbeta på deltid i ett annat EU-land som anställd hos en lokal arbetsgivare eller som egenföretagare.

Syftet med undantagsförfarandet är att garantera att personen fortfarande ska få utkomstskyddet för arbetslösa från sitt bosättningsland, även om personen tar emot deltidsarbete i ett annat EU-land i en utländsk arbetsgivares tjänst. En förutsättning för att undantag ska beviljas är att socialförsäkringsmyndigheterna i både arbetslandet och bosättningslandet går med på undantaget. Se vid behov separata anvisningar om undantag. Tillämpning av bosättningslandets lagstiftning om social trygghet genom undantagsförfarande rekommenderas i administrativa kommissionens rekommendation U1.

I Finland har deltidsarbete definierats i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 5 § 1 mom. 1 punkten är deltidsarbete arbete som utförs i ett anställningsförhållande där arbetstiden är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete.

Om en person som är bosatt i Finland och är arbetslös här tar emot ett deltidsarbete enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i ett annat EU-land, kan Pensionsskyddscentralen ansöka om att personen med stöd av undantag kan omfattas av den sociala tryggheten i Finland. FPA eller personens arbetslöshetskassa ska bekräfta att kriterierna i rekommendation U1 uppfylls i fråga om personen innan Pensionsskyddscentralen förordar undantag.

Personen ska själv ansöka om undantag hos Pensionsskyddscentralen med en ansökan om A1-intyg. I tilläggsuppgifterna i ansökan ska hen redogöra för deltidsarbetet i ett annat EU-land och arbetslöshetsförmånen från Finland.

Eftersom arbetslandets lagstiftning om social trygghet skulle tillämpas på personen under deltidsarbetet om undantag inte beviljades, är det bra om personen i förväg talar om för arbetsgivaren att hen har för avsikt att ansöka om undantag för att finsk lagstiftning om social trygghet ska tillämpas. Om undantag beviljas, ska arbetsgivaren ordna den anställdas sociala trygghet enligt finsk lagstiftning och får inte betala lagstadgade socialförsäkringsavgifter till arbetslandet.

11.1.4 Utsänd arbetstagare eller egenföretagare från Finland och arbetslöshetsförmån

Om en person arbetar som en av arbetsgivaren utsänd arbetstagare eller utsänd företagare i ett annat EU-land, påverkar arbetslöshetsperioder i bosättningslandet Finland i princip inte avgörandet om tillämplig lagstiftning. Pensionsskyddscentralen beviljar ett A1-intyg om att finsk lagstiftning om social trygghet tillämpas, om kriterierna för utsändning uppfylls. Se separata anvisningar om utsändning av arbetstagare och egenföretagare till ett EU-land.

11.1.5 Person som får en annan kontantförmån än arbetslöshetsförmån och arbetar i ett annat EU-land

Om en person får någon annan kortvarig kontantförmån än arbetslöshetsförmån från ett EU-land och arbetar i ett annat som anställd hos en lokal arbetsgivare eller som egenföretagare, finns det motsvarande rekommendation om undantagsförfarande i situationen som administrativa kommissionens rekommendation U1.

Personens situation avgörs individuellt.

11.2 Pensionerad person

På en pensionerad person som inte arbetar tillämpas enligt artikel 11.3.e i grundförordningen lagstiftningen om social trygghet i det EU-land, där personen är stadigvarande bosatt. Det EU-land som betalar pensionen kan dock under vissa förutsättningar ansvara för sjukvårdskostnaderna för personen. Om en pensionerad person vistas i ett EU-land och inte arbetar, avgör FPA personens rätt till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner från Finland.

Om en pensionerad person arbetar i ett EU-land, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen utgående från personens arbete. Det förutsätter att den arbetande personen fortfarande kan betraktassom en anställd eller egenföretagare som avses i EU-förordningarna om social trygghet. Se separat anvisning om pensionerade personer.

För en pensionerad person som arbetar ska man ansöka om ett A1-intyg på samma sätt som för andra arbetande personer.