Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
A (förmånslåtarens tidigare make) sökte ändring i pensionsanstaltens beslut, enligt i vilket hennes och förmånslåtarens gemensamma barn B och C hade beviljats familjepension. I beslutet konstaterades att vid uträknande av pensionen hade beaktats som övriga förmånstagare D och E (den efterlevande makens egna barn).
A bad om att kontrollera ifall D och E har rätt till familjepension. Enligt A var förmånslåtarens och den efterlevande makens skilsmässa anhängig, varför båda hade egna hushåll. De bodde i egna hushåll i ett parhus med mellanvägg. Enligt A kan man få utredning av förmånslåtarens mor som kan vittna om att mellanväggen stängts och om makarnas boendearrangemang.
TELKs avgörande:
TELK förkastade yrkandet om muntlig förhandling och ändrade pensionsanstaltens beslut och konstaterade att vid fastställande av familjepensionen beaktas som förmånstagare endast B och C.
TELKs motivering:
TELK konstaterade gällande behandlingsavgörandet att det överklagade beslutet måste anses innehålla ett beslut som är överklagbart också gällande Ds och Es rätt till familjepension, som inverkar på beloppet av Bs och Cs familjepension, varmed de är parter i ärendet.
Vad gäller ärendet i huvudsak konstaterade TELK i sina motiveringar att i 56 § lagen om pension för arbetstagare (ArPL) stadgas om barns rätt till pension. Enligt lagrummet har förutom förmånslåtarens barn också sådant barn till den efterlevande maken som vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken rätt till barnpension.
Förmånslåtaren hade som förmånstagare barn från två olika äktenskap. Från det första äktenskapet var B och C förmånslåtarens biologiska barn och barnen i det senare äktenskapet den efterlevande makens egna barn D och E. Frågan gäller om D och E vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken.
TELK konstaterade att som utgångspunkt kans anses att samma adress för förmånslåtaren, den efterlevande maken och den efterlevande makens barn vid förmånslåtarens död innebär boende i samma hushåll om inte annan utredning finns.
Förmånslåtaren, den efterlevande maken och barnen D och E har tillsammans bott i ett egnahemshus som har bestått av en gammal del och en tilläggsbyggnad. Enligt utredningen i ärendet har förmånslåtarens och den efterlevande makens skilsmässa varit anhängig vid förmånslåtarens död. Enligt As uppgift hade husets mellanvägg stängts igen, varmed förmånslåtaren och den efterlevande maken med sina barn bodde i varsin del och stod var för sig för sina egna utgifter och tillsammans för gemensamma räkningar. Den efterlevande maken har konstaterat att hon stängt igen mellanväggen innan förmånslåtarens död efter att hon ansökt om skilsmässa. Hon stängde mellanväggen 12.8.2013 och förmånslåtaren dog 13.9.2013. Ur fotografier och planritningen framgår det att förbindelsevägen mellan den gamla delen och tilläggsbyggnaden är stängd. Den gamla delen och tilläggsdelen har utifrån haft skilda ingångar. Förmånslåtarens utrymmen har varit i den gamla delen och den efterlevande makens och hennes barns i tilläggsbyggnaden. Båda delarna har haft egna köksutrymmen. Därutöver framgår det att garaget, vinden, källaren eller pannrummet samt bastu- och tvättutrymmet har varit gemensamma utrymmen. Den efterlevande maken har förklarat att det lån makarna hade i bådas namn samt försäkrings-, el- och vattenavgifter har betalats efter förmånslåtarens död.
TELK bedömde de faktiska boendeomständigheterna med beaktande av att förmånslåtaren, den efterlevande maken och den efterlevande makens barn inte längre vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll såsom 56 § ArPL förutsätter. Skilsmässan som var anhängig och boendearrangemanget har hört samman med att makarna avslutat sin samlevnad och sitt gemensamma hushåll, och i ärendet har inte heller annars framkommit omständigheter som tyder på temporära arrangemang. De utrymmen som förblivit gemensamma har inte varit boendeutrymmen. Man kan inte anse det ovanligt att det i ett bostadshus med två eller flera bostäder också finns gemensamma utrymmen. De räkningar och kontoutdrag den efterlevande maken lagt fram kan inte bedömas innehålla väsentlig information i ärendet. Därmed har inte D och E bott vid förmånslåtarens död i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken på det sätt som avses i 56 § ArPL, och därmed är endast B och C förmånstagare.
Vad gäller muntlig förhandling konstaterade TELK att när man beaktar enhetligheten i parternas berättelse samt övrig skriftlig utredning som stöder den, anser TELK att det är uppenbart onödigt att i muntlig förhandling höra åberopat vittne (förmånslåtarens mor). På samma grund ansåg TELK det inte heller nödvändigt att på eget initiativ hålla muntlig förhandling för utredande av ärendet.
TELKs beslut har vunnit laga kraft.