Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
X yrkade att pension skulle tillväxa för till honom utbetalda verkliga inkomster samt för full bilförmån för hela den tid han arbetade utomlands.
X hade arbetat utomlands åren 1984–1986. För år 1984 har X och arbetsgivaren kommit överens om en försäkringslön. För år 1985 och 1986 hade som inkomst som utgör grund för pensionen godkänts en kalkylerad inkomst på basis av de verkliga inkomsterna för år 1984. X hade inte företett ostridig utredning beträffande beloppet av den utbetalda verkliga lönen för år 1985 och 1986. Som grund för
pensionen hade bilförmånen godkänts till ett belopp om 1 200 mark i månaden för åren 1985 och 1986.
TELK förkastade besvären och ansåg att inkomsterna som utgör grund för X pension har fastställts enligt lag för åren 1984–1986 och att X inte hade kunnat framföra ostridig bevisning beträffande de inkomster som skiljde sig från de i pensionsanstaltens beslut.
Med ostridig bevisning menas sådan tillförlitlig utredning om arbetsförhållandets existens och inkomster, på basis av vilka inkomsterna kan beaktas vid fastställande av pension. Om det är fråga om inkomster enligt APL som intjänats innan 1.1.2005 förutsätter ostridig bevisning också utredning om längden av arbetsförhållandet.
I rättspraxis har man som ostridig bevisning bland annat godkänt löne- och arbetsintyg som uppgjorts under den tid arbetsförhållandet pågått eller genast efter att det avslutats samt skatteuppgifter.
Som X arbetsinkomster som utgör grund för pension för år 1984 har använts den månadsinkomst X och A Ab har kommit överens om att ska utgöra grund för pension. Eftersom det inte har konstaterats något annat, har den överenskomna pensionslönen också ansetts inbegripa värdet av bilförmånen.
X har inte kunnat framlägga skriftliga avtal eller någon annan skriftlig bevisning vad gäller förverkligade förhöjningar av lönen för åren 1985 och 1986, och därmed har kravet för ostridig bevisning för dessa år inte uppfyllts. Eftersom man inte har erhållit ostridig utredning beträffande X verkliga inkomster för åren 1985 och 1986 har man som inkomst för dessa år använt X verkliga inkomster för år 1984 eftersom ostridig utredning erhållits beträffande dem.
I lagen om pension för arbetstagare fanns det inte specialstadganden gällande fastställande av arbetsinkomst i det fall att arbetet utfördes utomlands. I fall förskottsinnehållning av skatt inte gjordes kom företagen oftast överens med arbetstagaren som skickades på utlandskommendering om storleken på den arbetsinkomst som används som grund för pensionen och försäkringspremien för tiden för utlandskommenderingen. Den oklarhet som fanns gällande tillämpningen av lagen kan anses ha försvunnit då försäkringsdomstolen 7.6.1984 (försäkringsdomstolen 3471/83) gav ett beslut som gäller fastställande av pensionslönen för arbete utomlands. I beslutet har man konstaterat att den lön som ligger som grund för försäkringspremien fastställs enligt samma principer som tillämpas vid förskottsinnehållning av skatt. Den omständigheten att någon förskottsinnehållning inte ska ske på grund av specialstadgande kan inte anses ha någon betydelse vid fastställande av försäkringspremien.
De finländska arbetsgivare vars arbetstagare var utlandskommenderade borde till pensionsanstalten ha uppgett den verkliga lön som utbetalades från och med 1.1.1985 oberoende av vad som hade avtalats om lön som grund för pensionen i utlandskommenderingsavtalet. För tiden innan det här, kan fastställande av pensionslönen enligt en grund som arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om inte direkt anses vara lagstridigt.
De beräkningsgrunder skattestyrelsen fastställt kunde inte som sådana tillämpas vid fastställande av naturaförmånerna vid utlandskommendering. Ett allmänt tillämpningsdirektiv har varit att värdet på de naturaförmåner som erhållits i utlandsarbete och som ska tas i beaktande vid fastställande av APL-lönen fastställs skilt i varje enskilt fall genom att tillämpa principerna i Finland. Till exempel har värdet på bilförmån kunnat värderas lägre än förmånens beskattningsvärde vid fastställande av pensionslön. Denna riktlinje har försäkringsdomstolen godkänt i sitt beslut 27.2.1992 (försäkringsdomstolen 1615/91)
Beslutet har inte vunnit laga kraft. Besvären har anhängiggjorts i försäkringsdomstolen 9.12.2010,
DNr 7079/2010/11j, PSC40373
Försäkringsdomstolens beslut 20.12.2012: besvär har förkastats.