Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Indiska arbetsgivaren X ansökte hos Pensionsskyddscentralen om befrielse från skyldigheten att ordna pensionsskydd enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) för en arbetstagare som arbetsgivaren hade sänt till Finland för att arbeta.
Arbetsgivaren X hade sänt arbetstagaren till Finland för att arbeta under tiden 15.4.2005–17.2.2009. Arbetsgivaren ansökte om befrielse för tiden 1.1.2007–31.12.2008.
Arbetsgivaren X lämnade en utredning till Pensionsskyddscentralen, enligt vilken arbetstagaren arbetade i X tjänst och arbetstagarens pensionsskydd för utsändningstiden i Finland hade ordnats i överensstämmelse med den indiska lagstiftningen. Arbetsgivaren X lämnade en utredning till Pensionsskyddscentralen med information om arbetstagarnas sparfond (Employees Provident Fund). Pensionsskyddscentralen fick ett utdrag över avgifter som betalats för arbetstagaren till sparfonden för tiden 1.4.2005–31.3.2006. Arbetsgivaren lämnade också uppgifter om arbetstagarens lön och pensionsavgifter för år 2007.
Arbetsgivaren gav inte Pensionsskyddscentralen någon av indisk myndighet fastställd utredning som skulle visa att arbetstagarens pensionsskydd hade ordnats i Indien.
Arbetstagaren meddelade i ansökan att han var medveten om att arbetsgivaren hade ordnat hans pensionsskydd för utsändningstiden i Finland och att arbetsgivaren ansökte om att bli befriad från skyldigheten att försäkra honom enligt den finländska arbetspensionslagstiftningen.
Pensionsskyddscentralens avgörande: Ansökan om befrielse avslogs.
Uppgifterna om det i Indien ordnade pensionsskyddet för arbetstagaren, som beslutet baserar sig på
Enligt Pensionsskyddscentralens uppfattning är det indiska lagstadgade pensionsskyddet fördelat i två olika delar: en avgiftsbaserad s.k. sparfond (Employees Provident Fund, nedan EPF) och ett förmånsbaserat pensionssystem för arbetstagare som bygger på fördelningsprincipen (Employees Pension Scheme, nedan EPS). De arbetstagare som omfattas av dessa pensionssystem hör också till ett familjepensionssystem (Employees´ Deposit Linked Insurance Scheme).
Bägge pensionssystemen är obligatoriska för arbetstagare som arbetar på företag med mer än 20 anställda. Det finns ett övre tak för den lön på vilken försäkringsavgifter kan tas ut, 6.500 INR (indiska rupier, ca 120 €) per månad.
Sparfonden (Employees Provident Fund)
Arbetstagaren betalar en avgift till sparfonden som är 12 procent av grundlönen 6.500 INR per månad. Arbetsgivaren betalar 3, 67 procent av denna grundlön per månad till sparfonden. Dessutom betalar arbetsgivaren 1,1 % av grundlönen per månad för administrativa kostnader.
Det är möjligt att betala avgifter till EPF-systemet frivilligt, om den försäkrades faktiska lön är större än grundlönen (6.500 INR) per månad, på vilken avgifterna betalas. Arbetstagare som har ett arbetsgivarspecifikt privat tilläggspensionsskydd som är på minst samma nivå som EPF-skyddet, kan kompensera EPF-pensionsskyddet med tilläggsskyddet.
I EPF-systemet är pensionsåldern 55 år. Pensionen betalas vanligtvis som ett engångsbelopp, då de intjänade medlen utökas med upplupen ränta.
De intjänade medlen jämte ränta kan lyftas från fonden också i det fall att arbetstagaren är helt och varaktigt arbetsoförmögen. Om en arbetstagare flyttar utomlands permanent eller far utomlands för att arbeta, kan han eller hon lyfta de intjänade medlen från fonden som ett engångsbelopp. Det är också möjligt att lyfta medel från fonden i vissa ekonomiska situationer, t.ex. vid en konkurs.
Om den försäkrade avlider, betalas det intjänade fondbeloppet till de anhöriga. De anhöriga kan också få begravningsbidrag från fonden. Då är bidraget högst 2.000 INR.
Pensionssystemet för arbetstagare (Employees pension scheme)
Pensionssystemet för arbetstagare kan försäkra en lön upp till 6.500 INR (ca 120 €). Av den försäkrades grundlön betalar arbetsgivaren 8, 33 % och staten 1,16 % per månad till pensionssystemet. Beloppet på den pension som systemet betalar ut är högst 50 % av den försäkrade grundlönen.
Det är också möjligt att ordna frivilligt pensionsskydd i pensionssystemet för arbetstagare.
I EPS-systemet är pensionsåldern 58 år. För att få rätt till pension krävs det dessutom att den försäkrade har omfattats av systemet i minst 10 år. Pensionen för den som har omfattats av systemet i mer än tio år baserar sig på försäkringstiden och lönerna. Arbetstagare som har varit anställda i mer än 20 år eller som har uppnått 58 års ålder får ytterligare två år till sin försäkringstid. Den som har fyllt 58 kan således gå i pension till maximibeloppet efter 33 års anställningstid. Pensionen fastställs på grundval av den genomsnittliga lönen under de senaste 12 månaderna. Denna pensionsgrundande lön kan emellertid uppgå till högst 6.500 INR.
Vid 50 års ålder är det möjligt att gå i förtidspension, då pensionen minskas med 3 % för varje år som pensionen tas ut i förtid. Också i fråga om förtidspension är kravet tio års anställningstid.
När pensionen börjar kan 1/3 av pensionen lyftas som ett engångsbelopp. Den som har omfattats av systemet en kortare tid än 10 år kan bara få pensionen i form av ett engångsbelopp, som alltså innefattar inbetalda pensionsavgifter och upplupen ränta.
Invalidpensionen enligt EPS-systemet baserar sig på löner som är pensionsgrundande. Invalidpensionen kan också betalas som ett engångsbelopp, som innefattar inbetalade pensionsavgifter och upplupen ränta. Invalidpensionen justeras årligen.
Om den försäkrade avlider kan EPS-systemet bevilja familjepension som efterlevandepension och barnpension.
Familjepensionssystemet (Employees´ Deposit Linked Insurance Scheme (EDLIS))
Arbetsgivaren betalar 0,5 % av den försäkrades grundlön per månad (högst 6.500 INR) till familjepensionssystemet. Arbetsgivaren betalar dessutom 0,01 % av grundlönen per månad för administrativa kostnader. Den försäkrade behöver inte betala några avgifter till detta system.
Om den försäkrade avlider före pensionsåldern, betalar EDLIS-systemet en engångsersättning till de anhöriga. I systemets lagstadgade del försäkras månadslönen upp till ett belopp på högst 6.500 INR. Den förmån som systemet betalar ut är lika stor som det genomsnittliga kontosaldot i EPF-sparpensionssystemet under de senaste 12 månaderna före förmånslåtarens död eller under förmånslåtarens medlemskap, beroende på vilket av dem som är lägst. Förmånen kan uppgå till ett belopp som är högst 60.000 INR.
Motiveringen till Pensionsskyddscentralens avgörande
Enligt ArPL 149 § kan Pensionsskyddscentralen på ansökan befria en utländsk arbetsgivare från skyldigheten att ordna pensionsskydd enligt ArPL för en arbetstagare som arbetsgivaren sänder till Finland för att arbeta.
En förutsättning för befrielsen är att den utländska arbetsgivaren är skyldig att för sin utsända arbetstagare ordna skäligt pensionsskydd i en annan stat för den tid arbetstagaren arbetar i Finland.
Vid skälighetsbedömningen beaktas pensionsskyddets innehåll, såsom kommande pensionsförmåner och deras nivå samt bevarandet av pensionsrätten och pensionernas värde. Befrielse beviljas för högst två år i sänder.
Arbetsgivaren X hade uppgett att han var skyldig att ordna pensionsskydd för sin arbetstagare enligt det indiska lagstadgade arbetspensionssystemet för den tid arbetstagaren arbetade i Finland som av arbetsgivaren X utsänd arbetstagare.
Det pensionsskydd som hade ordnats i Indien för arbetstagaren omfattade pensionsförmåner i form av ålders-, invalid- och familjepension, vilket kunde anses vara tillräckligt täckande vad gäller pensionsförmåner.
Det indiska lagstadgade pensionssystemet har ett övre tak för lönen, som är 6.500 INR (ca 120 €) i månaden. På grund av detta lönetak försäkrades endast en bråkdel av arbetstagarens lön enligt det lagstadgade indiska pensionssystemet. Inom det finländska pensionssystemet tillväxer pensionen på basis av alla löner som har betalats för ett anställningsförhållande. Enligt det indiska lagstadgade pensionssystemet är det möjligt att betala tillskottsavgifter till systemet. Pensionsskyddscentralen har emellertid inte fått någon utredning av eventuella tillskottsavgifter eller tilläggspensionsskydd som ordnats för arbetstagaren.
Pensionsskyddscentralen fick inte någon sådan av en statlig myndighet eller av en annan offentlig instans bestyrkt utredning av det pensionsskydd som hade ordnats för arbetstagaren i Indien och dess innehåll och hade inte för övrigt heller tillgång till sådan utredning av det indiska pensionssystemet och försäkringsavgifterna som hade gjort det möjligt att göra en noggrannare skälighetsbedömning av det totala pensionsskydd som hade ordnats för arbetstagaren i Indien.
När man jämför den lön som ligger till grund för den intjänade pensionen i det indiska lagstadgade pensionssystemet med den faktiska utbetalade lönen, som hade anmälts till Pensionsskyddscentralen, kunde det pensionsskydd som hade ordnats för arbetstagaren i det indiska lagstadgade pensionssystemet inte anses vara skäligt på det sätt som avses i ArPL 149 §. Det hade inte heller framlagts någon utredning av tilläggspensionsarrangemang för arbetstagaren, enligt vilket pensionsskyddet som helhet betraktat hade kunnat anses vara skäligt. Vid skälighetsbedömningen beaktades nivån på det finländska arbetspensionsskyddet samt utsändningstiden.