Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Företaget A i Finland, som hade tagit emot arbetstagaren S, som sänts från Japan till Finland för att arbeta, ansökte hos Pensionsskyddscentralen på den japanska arbetsgivaren N:s vägnar om befrielse från skyldigheten att ordna pensionsskydd enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) för arbetstagaren S under utsändningstiden i Finland.
Den japanska arbetsgivaren N hade sänt arbetstagaren S till Finland för att arbeta under tiden 1.2.2007–31.1.2009. Befrielse från försäkringsskyldigheten söktes för samma tid.
Arbetsgivaren N lämnade en utredning till Pensionsskyddscentralen om sin skyldighet att försäkra arbetstagaren S enligt det japanska lagstadgade arbetspensionssystemet för utsändningstiden i Finland. Något tilläggspensionsskydd hade inte ordnats för S.
Arbetstagaren S meddelade att han var medveten om det pensionsskydd som hade ordnats för utsändningstiden i Finland och att arbetsgivaren ansökte om befrielse från skyldigheten att försäkra honom enligt den finländska arbetspensionslagstiftningen.
Pensionsskyddscentralens avgörande
Ansökan om befrielse avslogs.
Uppgifterna om det i Japan ordnade pensionsskyddet för arbetstagaren, som beslutet baserar sig på
Uppgifterna om det japanska lagstadgade arbetspensionsskyddet som Pensionsskyddscentralen hade tillgång härstammade från år 2006. Enligt uppgifterna omfattade arbetspensionsskyddet ålders-, invalid- och familjepension. Arbetspensionen består av en jämnstor basdel och en inkomstrelaterad tilläggsdel.
Basdelen bestäms enligt den försäkrades ålder. Basbeloppet uppgick år 2006 till ca 11,5–21,5 euro i månaden. Den inkomstrelaterade delen beräknas på basis av personens genomsnittliga månadsinkomster och den tillväxer med 0,5481 % per år. Det finns en fastställd nedre och övre gräns för månadsinkomsten. De förvärvsinkomster som används som grund för pensionen justeras till nivån för det år då pensionen beviljas med ett index som följer den genomsnittliga löneökningen.
Om pensionstagaren försörjer en maka eller make som inte har fyllt 65 år eller minderåriga barn och pensionstagaren har varit försäkrad i minst 20 år, betalas ett försörjningstillägg till pensionen, ca 130 euro per månad.
Den inkomstrelaterade delen i en invalidpension baserar sig alltid på en försäkringstid som är minst 25 år. Det utbetalade pensionsbeloppet varierar efter graden av arbetsoförmåga. Invalidpensionens belopp uppgår emellertid till minst 339 euro per månad (år 2006).
Löpande pensioner justeras årligen med ett index som följer förändringen i konsumentpriserna samt förändringarna i arbetskraften och den förväntade livslängden.
Arbetspensionerna bekostas både av arbetsgivarna och av arbetstagarna. Arbetspensionsförsäkringsavgiften inkluderar också en folkpensionsavgift. Avgiften fördelas lika mellan arbetsgivaren och arbetstagaren så att de betalar hälften var. Den var 14,642 % av förvärvsinkomsterna år 2006.
Inlämnade uppgifter om pensionsförsäkringsavgifter som betalats på arbetstagaren S’ lön
Arbetstagaren S lämnade en utredning till Pensionsskyddscentralen över den lön som han fick för utsändningstiden i Finland och som pensionsavgifterna till Japan baserade sig på. Enligt utredningen bestäms S’ pensionsförsäkringsavgifter för utsändningstiden i Finland på grundval av den lön som han fick i Japan innan han blev utsänd till Finland. Denna lön var 41,9 % av den totala månadslön som betalades till S under utsändningstiden i Finland på grundval av denna anställning.
Beslutsmotivering
En utländsk arbetsgivare, som sänder en arbetstagare till Finland för att arbeta, kan beviljas befrielse från skyldigheten att ordna pensionsskydd enligt ArPL för det arbete som arbetstagaren utför i Finland.
En förutsättning för befrielsen är att arbetsgivaren är skyldig att för sin utsända arbetstagare ordna skäligt pensionsskydd i en annan stat för den tid arbetstagaren arbetar i Finland.
Vid skälighetsbedömningen beaktas pensionsskyddets innehåll, såsom kommande pensionsförmåner och deras nivå samt bevarandet av pensionsrätten och pensionernas värde. Befrielse beviljas för högst två år i sänder.
Med utgångspunkt i den utredning som arbetsgivaren N hade lämnat ansåg Pensionsskyddscentralen att arbetstagaren S stod i anställningsförhållande till den japanska arbetsgivaren under den tid han arbetade i det finländska företaget A. Fastän S arbetade i Finland i företaget A:s lokaliteter och under företagets ledning, kunde företaget A dock inte betraktas som S’ arbetsgivare, utan snarare som så kallat användarföretag, till vilken den japanska arbetsgivaren N hade överfört rätten att leda och övervaka S’ arbete samt de för arbetsgivaren föreskrivna skyldigheterna som har direkt samband med hur arbetet utförs och ordnas. Det finländska Företaget A kunde därför inte betraktas som en sådan arbetsgivare som är skyldig att ordna arbetspensionsförsäkring för arbetstagaren S’.
Arbetsgivaren N, med säte i Japan, hade i egenskap av arbetsgivare sänt arbetstagaren S till Finland för att arbeta. Bolaget var skyldigt att ordna pensionsskydd för S enligt det japanska lagstadgade arbetspensionssystemet för den tid arbetstagaren arbetade i Finland. Detta pensionsskydd omfattade ålderspension och skydd i händelse av arbetsoförmåga och död under anställningstiden. Därför kunde det pensionsskydd som hade ordnats för S anses ha varit tillräckligt täckande vad gäller pensionsförmåner.
För eventuell invalidpension finns det ett fastställt minimibelopp. Pensionsskyddet kan dessutom kompletteras med sådana delar av den totala pensionen som inte är inkomstrelaterade.
Enligt de uppgifter som Pensionsskyddscentralen hade tillgång till skulle arbetstagaren S ha behållit rätten till den pension som han hade tjänat in för arbetstiden i Finland, även om hans anställningsförhållande till N hade upphört.
Värdet på arbetstagaren S’ arbetspension tryggas genom att indexjustera förvärvsinkomsterna under yrkesbanan i samband med att pension beviljas och genom att årligen indexjustera pensionen.
Arbetstagaren S fick en åldersrelaterad basdel som arbetspension, och under den tid han arbetade i Finland tjänade han dessutom in pension med 0,5481 % per år av de löner han hade innan han blev utsänd till Finland.
Enligt de uppgifter S hade lämnat var den lönesumma som låg till grund för pensionstillväxten enligt det japanska arbetspensionssystemet endast 41,9 % av hans totala månadslön under utsändningstiden i Finland. Den totala månadslönen bestod både av den lön som den japanska arbetsgivaren N betalade och den lön som betalades av det finländska företaget A. Även den lön som A betalade skulle betraktas som vederlag som betalas på grundval av samma anställningsförhållande, eftersom A enligt den inlämnade utredningen inte hade en självständig arbetsgivarställning i förhållande till S. A skulle betraktas som ställföreträdande betalare på det sätt som avses i ArPL 70 §.
I Finland tillväxer arbetspensionen på basis av de löner som betalas till arbetstagaren. Alla löner som har förtjänats i ett anställningsförhållande och som utgör vederlag för det arbete som har utförts i anställningsförhållandet, är pensionsgrundande. När det gäller att avgöra om en utländsk arbetsgivare har rätt till befrielse med stöd av ArPL 149 §, gör man en skälighetsbedömning av nivån på det pensionsskydd som har ordnats i den främmande staten och jämför det med nivån på det finländska pensionsskyddet. Av denna anledning och med beaktande av arbetstagaren S’ pensionsgrundande lönesumma i Japan i förhållande till den totala månadslön som betalats honom under utsändningstiden i Finland på grundval av samma anställningsförhållande, ansåg Pensionsskyddscentralen att det pensionsskydd som hade ordnats för S i Japan inte var skäligt på det sätt som avses i ArPL 149 §.
Besvärsnämden för arbetspensionsärenden TELK/5772/3099/2007, givet 18.8.2008.
Besvärsnämden förkastade besvären över PSC:s beslut.