Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Den tyska tjänstemannen hade fått kurbehandling i Italien och hade sökt om godkännande av kostnaderna för behandlingen enligt tysk lagstiftning om sjukersättningar, men hade inte ansökt om förhandsgodkännande av ersättning för kostnaderna. Ansökan om godkännande av kostnaderna hade avslagits eftersom behandlingen i Italien enligt medicinsk kunskap inte kunde anses ha väsentligt större möjligheter att lyckas än sådana kurbehandlingar som finns att få i Tyskland. I sin talan framhöll tjänstemannen att beslutet stred mot artikel EG 49 och 50 (fri rörlighet för tjänster). Domstolen ansåg att artikel EG 49 och 50 skall tolkas så att mot dessa strider en sådan lag-stiftning i en medlemsstat enligt vilken man för erhållande av ersättning för kostnader i anslutning till boende, mat, resor, kurresor och läkares slutliga utlåtande till följd av kurbehandling i en annan stat måste få en förhandsbekräftelse gällande ersättningsbarheten och att en förhandsbekräftelse beviljas endast om det i tjänsteläkarens utlåtande konstateras att behandlingen i en annan medlemsstat är ovillkorligen nödvändig på grund av väsenligt större framgångsmöjligheter.
Lainkohdat
EG-fördraget Artiklarna 49, 50