Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Begäran om utlåtande
Föreningen X begärde Pensionsskyddscentralens utlåtande om huruvida ersättningar för arbetsresekostnader som på grundval av kollektivavtalet betalades till arbetstagarna till någon del skulle betraktas som pensionsgrundande arbetsförtjänst enligt lagen om pension för arbetstagare (APL), om de enligt bestämmelserna om förskottsinnehållning eller inkomstskatt helt eller delvis betraktas som skattepliktig lön. I sin begäran om utlåtande hade föreningen X specificerat följande situationer:
1.Arbetstagaren har i flera års tid kontinuerligt arbetat utanför anställningsplatsen på ett och samma arbetsställe som kunden anvisat, till exempel en industrianläggning, ett sjukhus, en affärsfastighet eller ett skeppsvarv. Enligt kollektivavtalet skall det till arbetstagaren dagligen betalas en måltidsersättning och ersättning för resekostnader antingen enligt kostnaderna för färdbiljetter i kollektivtrafiken eller enligt kilometerersättning för egen bil.
Enligt 72 a § i inkomstskattelagen skall arbetsstället i vissa fall betraktas som arbetstagarens egentliga arbetsplats på grundval av att arbetet utförs där kontinuerligt under en lång tid. Då utgör måltidsersättningar och resekostnadsersättningar som enligt kollektivavtalet betalas till arbetstagaren skattepliktig inkomst för arbetstagaren och arbetsgivaren skall verkställa förskottsinnehållning av skatt på inkomsten.
2.Det tillfälliga arbetsstället (t.ex. en sedvanlig byggarbetsplats) ligger på mer än fem kilometers avstånd från den anställningsplats som avses i kollektivavtalet, men trots det nära arbetstagarens bostad. Arbetstagarens faktiska dagliga arbetsresa består av sträckan mellan arbetstagarens hem och arbetsstället, tur och retur. Under arbetsdagarna besöker arbetstagaren inte anställningsplatsen över huvud taget. Enligt kollektivavtalet skall under dessa omständigheter ersättning för kostnaderna för resor mellan anställningsplatsen och arbetsstället i båda riktningarna betalas till arbetstagaren. Arbetsgivaren skall alltså betala ersättning för resekostnader till arbetstagaren enligt kollektivavtalet även för resor som arbetstagaren de facto inte har företagit.
Kollektivavtalsenlig ersättning för resekostnader för resor som arbetstagaren de facto inte har rest utgör enligt skattelagstiftningen skattepliktig inkomst för arbetstagaren. På sådan inkomst skall arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållning av skatt.
3.Arbetstagaren arbetar på ett tillfälligt arbetsställe (t.ex. en sedvanlig byggarbetsplats), som ligger t.ex. på ca 300 meters avstånd från anställningsplatsen. Enligt kollektivavtalet skall måltidsersättning betalas till arbetstagaren, om arbetstagaren är på arbetsstället minst fyra timmar under samma arbetsdygn.
Enligt en tolkning som skattemyndigheterna gjort i flera fall har arbetstagaren under ovan beskrivna omständigheter möjlighet att under måltidsrasten inta sin måltid på sitt vanliga måltidsställe, eftersom avståndet mellan anställningsplatsen och arbetsstället är kort. Då utgör den kollektivavtalsenliga måltidsersättningen skattepliktig inkomst för arbetstagaren. På sådan inkomst skall arbetsgivare verkställa förskottsinnehållning av skatt.
En motsvarande situation kan också uppstå när arbetsstället i och för sig ligger på långt avstånd från anställningsplatsen, men på kort avstånd från arbetstagarens bostad. Kollektivavtalet förpliktar dock arbetsgivaren att betala måltidsersättning till arbetstagaren också i sådana fall, även om skattelagstiftningen tolkas så att måltidsersättningen anses vara skattepliktig inkomst för arbetstagaren.
Bestämmelserna i kollektivavtalet
Det var fråga om ett kollektivavtal som gällde för elinstallationsbranschen inom husteknik-branschen under tiden 22.3.2002–31.1.2005. Det hade fastställts att kollektivavtalet hade allmänt bindande verkan. Kollektivavtalet gällde arbeten inom elinstallationsbranschen som utfördes i byggnader och konstruktioner. Kollektivavtalsparterna var El- och telebranschens arbetsgivareförbund rf och Elbranschernas fackförbund rf.
Enligt kollektivavtalet skulle det i varje arbetstagares arbetsavtal avtalas om arbetstagarens anställningsplats. Som anställningsplats kunde enligt definitionen i kollektivavtalet endast betraktas ett stadigvarande verksamhetsställe (huvudkontor eller filial) som ingick i företagets verksamhetsorganisation och där arbetstagaren hade blivit anställd.
Pensionsskyddscentralens ståndpunkt
Resekostnadsersättningar som betalades enligt kollektivavtalet för elinstallationsbranschen inom husteknikbranschen i sådana situationer som avses i begäran om utlåtande och beskrivs ovan i punkterna 1-3 beaktades inte som pensionsgrundande inkomst enligt APL, även de helt eller delvis betraktas som lön som är underkastad förskottsinnehållning och eller skattepliktig inkomst för arbetstagarna i den slutliga beskattningen.
Central motivering för Pensionsskyddscentralens ståndpunkt
Vid fastställandet av den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen beaktas enligt 7 § 1 mom. första meningen i APL lön, resultatpremie eller något annat vederlag som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning för arbete.
I 7 § 3 mom. i APL finns en exempelförteckning över sådana prestationer till arbetstagare som inte betraktas som vederlag för arbete som avses i 1 mom. Enligt 5 punkten beaktas inte dagpenning eller någon annan ersättning för kostnader för arbetsresor vid fastställandet av den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen. I arbetspensionslagstiftningen föreskrivs inte närmare om vad som skall betraktas som arbetsresa vid tillämpningen av APL.
Från och med år 2005 är pensionsgrundande arbetsinkomst enligt arbetspensionslagarna inte heller enligt ordalydelsen i lagen knuten till lönebegreppet i lagen om förskottsuppbörd eller till skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning och inte heller i bestämmelserna om skattepliktig inkomst i inkomstskattelagen.
Enligt Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar har praxis i fråga om (maximi)beloppen av kostnadsersättningar som inte ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten vid tillämpningen av arbetspensionslagarna varit att följa de maximibelopp som skattestyrelsen årligen har fastställt genom sitt beslut för inkomstbeskattningen. Prestationens vederlagskaraktär har inte heller förändrats genom att den kallats kostnadsersättning, om det de facto var fråga om vederlag för arbete.
Om arbetsgivaren däremot betalade ersättningar för arbetsresekostnader till arbetstagaren inom ramen för maximibeloppen enligt skattestyrelsens årliga kostnadsbeslut, men på lindrigare grunder än vad som föreskrivs i inkomstskattelagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den i fråga om förutsättningarna för skattefrihet, har prestationerna inte heller till de delar som räknats som skattepliktiga betraktats som pensionsgrundande arbetsinkomst, om de enligt en förpliktande bestämmelse i kollektivavtalet var ersättningar som betalades till arbetstagaren för kostnader för arbetsresor. Om det inte var fråga om ersättning av kostnader för arbetsresor som grundade sig på en förpliktande bestämmelse i kollektivavtalet, betraktades ersättningarna som pensionsgrundande inkomst till de delar de var skattepliktiga.
Situationerna 1-3 som beskrivs i begäran om utlåtande är samtliga sådana, där arbetsgivaren enligt kollektivavtalet var skyldig att betala arbetstagaren ersättning för arbetsresekostnader. Enligt bestämmelserna om förskottsuppbörd och inkomstskatt betraktades ersättningen dock åtminstone delvis som skattepliktig lön till arbetstagaren.
I arbetspensionslagstiftningen fanns dock ingen hänvisning till bestämmelserna om lön enligt lagen om förskottsuppbörd eller inkomstskattelagen eller bestämmelser om skattepliktig inkomst som utfärdats med stöd av den. I APL fanns inte heller närmare bestämmelser eller hänvisningar till den övriga lagstiftningen i fråga om prestationens karaktär av kostnadsersättning.
I tillämpningspraxis för arbetspensionslagarna och Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar om pensionsgrundande arbetsinkomst har det dock utgåtts från att arbetsresekostnadsersättningens karaktär av kostnadsersättning i regel bestäms på samma grunder som ersättningen vid förskottsuppbörden betraktades som lön och vid inkomstbeskattningen som arbetstagarens skattepliktiga inkomst. Eftersom det inte fanns någon hänvisningsbestämmelse till bestämmelserna om beskattningen, kunde karaktären av kostnadsersättning emellertid också grunda sig på bestämmelser i kollektivavtal som var förpliktande för arbetsgivarna och arbetstagarna, om den prestation som betalades till arbetstagaren i kollektivavtalet hade definierats som ersättning för arbetsresekostnader. När avtalsparterna avtalade i kollektivavtalet om att en prestation som betalas till arbetstagaren är kostnadsersättning, var de medvetna om att en sådan prestation inte ökade arbetstagarens pensionsskydd.
I de situationer som avsågs i begäran om utlåtande var det inte fråga om sådana ersättningar enligt 11 § E-punkten i kollektivavtalet för elinstallationsbranschen inom husteknikbranschen, som överskred de föreskrivna skattefria beloppen, utan sådana prestationer som arbetsgivaren var skyldig att betala till arbetstagarna på lindrigare grunder än vad som föreskrivs i skattebestämmelserna om förutsättningarna för ersättningarnas skattefrihet.
Pensionsskyddscentralen konstaterade vidare att karaktären av kostnadsersättning hos ersättning för arbetsresekostnader som arbetsgivaren betalade till arbetstagaren vid tillämpningen av arbetspensionslagarna endast kunde grunda sig på kollektivavtalsbestämmelser som var förpliktande för arbetsgivaren, utöver bestämmelserna om ersättningens skattepliktighet. Sålunda kunde det till exempel i ett arbetsavtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren inte avtalas om att en prestation som arbetsgivaren betalar till arbetstagaren tolkas som skattepliktig vid tillämpningen av arbetspensionslagarna är kostnadsersättning.