Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
X Ab hade tre arbetstagare i stadigvarande anställningar som 17.5.1999 hade undertecknat ett avtal om ersättning för uppfinning med X Ab. Enligt avtalet hade dessa personer (nedan: uppfinnarna) rätt till en tilläggsersättning till den del som den genomsnittliga försäljningen av vissa av X Ab:s produkter, vilkas tillverkning grundade sig på en uppfinning de anställda gjort, åren 2002–2004 översteg ett visst antal per år. Utbetalningen av tilläggsersättning grundade sig på lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar (29.12.1967/656). Enligt avtalet hade parterna inga anspråk med anledning av uppfinningen i fråga efter att de undertecknat avtalet.
Till uppfinningen hänförde sig ett flertal patent och den var resultatet av ett tämligen långvarigt utvecklings- och planeringsarbete. Enligt X Ab:s uppfattning hade uppfinningen kommit till utanför uppfinnarnas normala arbetsuppgifter. Uppfinnarna arbetade emellertid i planerings- och produktutvecklingsuppgifter inom X Ab. I deras huvudsakliga befattningsbeskrivningar ingick forsknings- och produktutvecklingsverksamhet.
Ersättningar av denna storleksklass hade inte betalats tidigare till anställda i planerings- och produktutvecklingsuppgifter på X Ab. X Ab hade visserligen föreskrifter om ersättning för uppfinningar som kommit till i samband med arbetsuppgifter, men den uppfinning som utgjorde grunden för de ersättningar som avses i begäran om utlåtande gjordes enligt uppgift av X Ab utanför arbetsuppgifterna.
PSC: Tilläggsersättningen beaktades inte som pensionsgrundande arbetsförtjänst.
Central motivering:
Ersättning som betalas till en arbetstagare för överlåtelse av upphovsrätt eller immateriell rätt betraktas inte som pensionsgrundande arbetsförtjänst. Sålunda betraktas ersättning för så kallade arbetstagaruppfinningar i allmänhet inte som vederlag för arbete enligt arbetsavtalet, och därför beaktas den inte som pensionsgrundande arbetsförtjänst, även om ersättningen är inkomst som är underkastad förskottsinnehållning av skatt.
Enligt en immateriellrättslig princip har den som gör en patenterbar uppfinning i första hand rätt att själv dra nytta av sin uppfinning och få avkastningen av den till godo. Enligt lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar kan emellertid arbetsgivaren i vissa fall förvärva rättigheterna till en uppfinning som dess arbetstagare gjort. Då skall arbetsgivaren betala en skälig ersättning till arbetstagaren. När ersättningens storlek fastställs beaktas ofta uppfinningens ekonomiska betydelse för arbetsgivaren. Ersättningen kan betalas allt i ett eller som en fortlöpande s.k. royaltyersättning.
När arbetsgivaren betalar en skälig ersättning som avses i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar till en arbetstagare är det inte fråga om vederlag för uppfyllande av arbetsskyldigheten enligt arbetsavtalet, utan snarare om en ersättning som betalas på immaterialrättsliga grunder och som inte beaktas som pensionsgrundande arbetsförtjänst.
Utbetalningen av tilläggsersättningarna i fråga grundade sig på lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar och ersättningarnas storlek grundade sig på hur försäljningen av produkter som hänförde sig till uppfinningen utvecklades under en viss tidsperiod, dvs. på den ekonomiska nytta som arbetsgivaren fick av uppfinningen. Det arbete som uppfinningen hade förutsatt hade enligt uppgift av arbetsgivaren utförts utanför de anställdas normala arbetsuppgifter och ersättningar i motsvarande storleksklass hade inte tidigare betalats inom X Ab.