Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Moderbolaget X Ab betalade belöning för lyckade företagsaffärer på två dotterbolag till sammanlagt 10 olika personer som var anställda på dessa dotterbolag. Belöningarna utbetalades när personerna hade övergått till den nya arbetsgivarens tjänst utan att anställningen avbrutits. Om utbetalning av belöningarna hade avtalats skriftligt med mottagarna genom att chefdirektören för moderbolaget hade skickat dem ett brev där belöningens storlek och bestämningsgrund fastställdes. I brevet bekräftades att personen i fråga var berättigad till en separat bonus, om hans arbetsgivare, dotterbolaget till X Ab, såldes. Bonusens storlek var bunden till värdet av dotterbolagets affärsverksamhet och utbetalning av den utlovades när företagsaffären var closed, med förutsättning att personen då fortfarande var anställd inom X-koncernen.
De som fick belöningarna var skyldiga att regelbundet rapportera till moderbolaget. De förväntades vara lojala mot X Oy:s koncern, dvs. inte övergå till en annan arbetsgivares tjänst medan företagsförsäljningsprocessen pågick. Dessutom skulle de med sin egen insats och sitt stöd främja ett gott slutresultat av försäljningsprocessen. För att få belöningen måste personerna vara anställda på X Ab:s koncernföretag vid tidpunkten för företagsaffären. Belöningsmottagarna hade en kontinuerlig arbetsskyldighet.
De utbetalda belöningarna bokfördes som kostnader i moderbolagets bokföring. Moderbolaget fakturerade inte kostnaderna av dotterbolagen i fråga. Besluten om utbetalning av belöningarna fattades av moderbolagets förvaltningsorgan. Belöningarna var inkomst som var underkastad förskottsinnehållning av skatt.
PSC: De utbetalda belöningarna skall beaktas vid fastställande av den pensionsgrundande lönen och försäkringspremierna enligt APL för de anställda vid dotterbolagen.
Motivering för PSC:s ståndpunkt:
X Ab betalade belöningarna till anställda på sina dotterbolag, dvs. anställda inom koncernen. Erhållandet av belöning baserade sig på mottagarnas fortgående APL- anställningsförhållanden. De anställda hade en arbetsskyldighet och en rapporteringsskyldighet. Dessutom förutsattes att de var lojala mot sin arbetsgivare och hela koncernen. Enligt den utredning som framförts förutsatte utbetalning av belöningarna inte sådana åtgärder av de anställda som klart var skilda från deras egentliga arbetsuppgifter, utan snarare att de skulle sköta sitt normala arbete så väl som möjligt och i enlighet med hela koncernens intresse trots de pågående underhandlingarna om företagsaffären. Sålunda kunde belöningarna betraktas som vederlag till anställda på X Ab:s dotterbolag för arbete de utfört på grundval av sina anställningar.
Enbart det faktum att belöningarna betalades av koncernens moderbolag och inte av de dotterbolag som var de egentliga arbetsgivarna betraktades inte som hinder för att belöningarna betraktades som vederlag för arbete. Inom en koncern har moderbolaget bestämmanderätt över sina dotterbolags verksamhet och bokföring av betalningar som olika bolags kostnader är lättare att ordna inom en koncern än mellan juridiska personer som är oberoende av varandra. Arbete som utförs inom dotterbolagen kan också bedömas gagna moderbolaget i koncernen genom att värdet av dotterbolagens affärsrörelse ökar till följd av framgångsrik verksamhet.
Utbetalningen av premier betraktades inte som vinstutdelning, inte heller i övrigt som sådana kontanta vinstpremier som enligt tillämpningspraxis inte beaktas som en del av den inkomst som ligger till grund för APL-pensionsskyddet. Det var inte heller fråga om skadestånd eller därmed jämförbar prestation till de anställda.