Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Kyrkostyrelsen förkastade A:s ansökan om invalidpension med stöd av det s.k. begränsningsstadgandet.
Om invaliditeten förorsakas av sjukdom, lyte eller skada, som förmånstagaren hade då anställningen vidtog, har han rätt till invalidpension på grund av denna anställning endast om han blivit arbetsoförmögen tidigast ett år efter anställningens början. Rätten till invalidpension förutsätter ytterligare bl.a. att förmånstagaren blivit arbetsoförmögen medan anställningen pågått eller efter att den upphört.
A hade arbetat som köksbiträde i en församling under tiden 1.2.2000-31.12.2000 och vid behov kortare perioder under tiden 16.5.2001-26.8.2001. A:s arbetsoförmåga uppskattades ha börjat 17.1.2001.
Arbetsoförmågan berodde på sjukdom, d.v.s. på fortskridande lungemfysem och lungastma, som A hade haft redan innan arbetsförhållandet inleddes. Mellan den tidpunkt då anställningen vidtog, d.v.s. 1.2.2000, och den tidpunkt då arbetsoförmågan började, d.v.s. 17.1.2001, hade det inte förflutit minst ett år, så anställningen gav inte rätt till pension i enlighet med lagen om statens pensioner.
Arbetsoförmågan hade börjat 17.1.2001, d.v.s. före de anställningsperioder av olika längd som A hade innehaft under tiden 16.5.2001-26.8.2001. A hade inte under den tid anställningen pågått eller efter att den upphört blivit arbetsoförmögen, så anställningen gav inte rätt till pension i enlighet med lagen om statens pensioner.
Lainkohdat
StPL 9 §