Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
A:s ansökan om invalidpension hade förkastats, eftersom A var under 23 år då han var anställd vid staten och arbetsoförmågan hade börjat då över ett år hade förflutit efter att anställningen upphörde.
A yrkade på att invalidpension skulle beviljas eftersom hans arbetsoförmåga borde ha ansetts börja redan 13.3.1995.
Statens pensionsnämnd förkastade besvären.
Såsom pensionstid räknas den tid, under vilken förmånstagaren efter att ha fyllt 23 år innehaft minst en månad oavbrutet fortlöpande anställning. Anställning vid under 23 års ålder ger rätt till invalidpension endast om arbetsoförmågan har börjat inom ett år efter att anställningen upphörde.
A var anställd vid staten under tiden 1.5.1994-24.8.1994 då han var under 23 år, varefter han studerade. A fyllde 23 år i mars 1995. A var intagen för sjukhusvård i mars 1995 p.g.a. vanföreställningssyndrom. Efter sjukhusvistelsen hade A för avsikt att fortsätta studera. A var anställd hos en privat arbetsgivare i två veckor under sommaren 1996.
Statens pensionsnämnd bedömde att A:s arbetsförmåga sjunkit på ett sådant sätt som berättigar till invalidpension först 5.12.1995. A:s statliga anställning upphörde 24.8.1994 och arbetsoförmågan hade inte börjat inom ett år efter att anställningen upphörde, d.v.s. 5.12.1995. Således hade A inte rätt till invalidpension i enlighet med lagen om statens pensioner för sin anställning vid under 23 års ålder.
Besvären är anhängigjorda vid FD 4360/2002/1318.
FD:s beslut 13.5.2003: Besvären förkastas.
Lagrum:
Lainkohdat
StPL 5 §