Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
A rf ägde ett klubbhus som ordnade tidsbundet arbete på vanliga arbetsplatser för rehabiliteringsklienter inom mentalvården, som fick invalidpension eller rehabiliteringsstöd. Verksamheten kallades övergångsarbete och övergångsarbetsprogram. Övergångsarbete avsåg ett slags arbetsprövning och stödd sysselsättning. Idén var att erbjuda medlemmarna i klubbhuset en möjlighet att testa sin arbetsförmåga och lära sig färdigheter som behövs i arbetslivet.
Övergångsarbetet kunde basera sig på ett direkt arbetsavtal med arbetsgivaren och övergångsarbetstagaren eller på en s.k. personaluthyrningsmodell. Enligt båda modellerna gällde arbetsprövningsperioderna deltidsarbete (högst 20 timmar i veckan) och arbete på viss tid (5 mån). För arbetet betalades minst minimilönen inom branschen, som utgjorde ett tillägg till pensionen eller rehabiliteringsstödet och eventuellt bostadsbidrag. A rf garanterade att någon av klubbhusets anställda skulle utföra arbetstagarens arbete i fall av frånvaro.
PSC: Rehabiliteringsklienten stod i ett anställningsförhållande till den arbetsgivare åt vilken han arbetade (modellen med direkt arbetsavtal) eller till A rf (personaluthyrningsmodellen), och sålunda tillämpades lagarna om pension för arbetstagare på rehabiliteringsklienten.
Rehabiliteringsklienterna arbetade på vanliga arbetsplatser och fick lön som motsvarade minst minimilönen inom branschen. De arbetade i förvärvssyfte och inte enbart med vård- eller rehabiliteringsrelaterade mål. Rehabiliteringsklienternas arbetsrättsliga ställning gentemot uppdragsgivarna skulle avgöras utgående från de kännetecken som avses i 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen.
I fallen med direkt arbetsavtal förekom de centrala kännetecknen för en anställning. Arbetsgivaren var den arbetsgivare med vilken rehabiliteringsklienten hade ingått arbetsavtal. Denna arbetsgivare betalade rehabiliteringsklientens lön och ansvarade för att ordna med pensionsskydd.
I personaluthyrningsmodellen överförde (hyrde) A rf rehabiliteringsklienten till anlitarföretaget, som beta-lade ersättningen för arbetet till A rf och A rf betalade lön till rehabiliteringsklienten. I rättsförhållandet mellan rehabiliteringsklienten och den överförande parten uppfylldes kännetecknen för en anställning. Den egentliga arbetsgivaren, dvs. A rf bibehöll arbetsgivarens övriga rättigheter och skyldigheter än den omedelbara ledningen av och uppsikten över arbetet och de övriga arrangemangen i anslutning till utförandet av arbetet hela tiden under uthyrningen. Därför låg även ansvaret för att ordna med pensionsskydd fortfarande på A rf medan uthyrningen pågick.
Lainkohdat
APL 1 § KoPL 1 § KAPL 1 §