Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Enligt X Ab:s redogörelse bestämdes kontanta vinstpremier som betalades till bolagets anställda på följande sätt:
1. Bolagsstämman fattade beslut om det belopp som skulle delas ut när räkenskapsperioden gått ut. Beloppet baserade sig på företagets rörelsevinst och resultat. Procenten var inte densamma alla år och vissa år kunde vinstpremien utebli. Bolagsstämman fattade beslut om utbetalning av vinstpremier som ett separat ärende i samma möte där beslut om godkännande av bokslutet och beviljande av ansvarsfrihet fattades.
2. Ab ansåg att vinstpremien inte var ersättning för arbete utan den huvudsakliga avsikten med den var att få de anställda att stanna kvar i arbetsgivarens tjänst under en längre tid och uppmuntra dem att arbeta på ett sätt som främjade företagets resultat.
3. Arbetsgivaren ansåg att den kontanta vinstpremien inte för någon anställds del utgjorde ersättning för lön som fastställts i arbetsavtalet eller kollektiv-avtalet.
4. Termen kontant vinstpremie hade tagits i bruk för att det enligt arbetsgivaren mening inte i något som helst fall var fråga om resultat- eller bonuslön som medförde rättigheter för de anställda.
5. Efter bolagsstämman fattade bolagets ledning beslut om de personliga utdelningsgrunderna.
6. Kontanta vinstpremier betalades till alla, men personalen indelades i arbetstagare, tjänstemän, nyckelpersoner och ledning. Till olika personalgrupper betalades något olika stora utgångsnivåer eller totalbelopp. För varje grupp fastställdes kriterier, varav tiden i arbete var det viktigaste. Övriga kriterier var t.ex. sjukfrånvaro och chefernas kvalitets- och effektivitetsbedömningar. Enhetschefernas ställning betraktades som speciell, och deras andel hade varit större än övriga anställdas.
7. Varje anställd informerades personligen om vinstpremien efter beslutet, och det betonades att vinstpremierna inte var lön och att de inte påverkar semester- eller medeltimlönerna och att vinstpremierna skulle betalas dels hösten därpå (2/3) och dels följande höst (1/3) förutsatt att personen fortfarande var anställd på företaget. Det huvudsakliga syftet med systemet var att få de anställda att stanna kvar på företaget.
8. Vinstpremier hade betalats på X Ab under två år och på dess moderbolag under tre år.
9. I bokslutet hade vinstpremierna bokförts som personalkostnader.
PSC: Betalningar som kallades kontanta vinstpremier var APL-lön.
Huvudpunkterna i motiveringen: För att kontanta vinstpremier skall kunna stå utanför beräkningen av den pensionsgrundande lönen skall den bestämmas på samma sätt som vinstpremieposter som mottas av en fond enligt personalfondslagen (814/1989) fördelas mellan medlemmarnas fondandelar. Enligt 17 § görs fördelningen i enlighet med fondens stadgar, men fördelningen skall vara opartisk. År 1995 gav Pensionsskyddscentralen anvisningar (juridiska avdelningens meddelande 3/95) med en precisering av de villkor som skall uppfyllas för att kontanta vinstpremier som ett aktiebolag betalar till sina anställda skall kunna anses var jämförbara med vinstfördelning som inte omfattas av beräkningen av den pensionsgrundande lönen. En förutsättning är bland annat att betalningen av premierna inte kan anses ingå i ett incitamentsystem som arbetsgivaren och arbetstagarna avtalat om.
Enligt redogörelsen betalades kontanta vinstpremier inom X Ab inte till lika stora belopp till alla anställda, och därför kunde bestämningsgrunderna för vinstpremierna inte till denna del betraktas som opartiska på det sätt som avses i personalfondslagen. Att olika stora vinstpremier betalades till olika anställda tydde också på att det snarare var fråga om belöning för arbetsresultaten i form av resultatlön, dvs. vederlag för arbete, än om utdelning av företagets vinst till personalen. Att vinstpremierna hade karaktären av vederlag antyddes också av att det inom koncernen redan i flera år hade beslutats att betala ut vinstpremier, dvs. det var fråga om ett incitamentsystem som var avsett att vara bestående.
Pensionsskyddscentralen ansåg att X Ab:s betalningar som kallades kontanta vinstpremier inte kunde betraktas som sådana poster som skall lämnas obeaktade vid beräkningen av den pensionsgrundande lönen enligt Pensionsskyddscentralens juridiska avdelnings meddelande 3/95. Sålunda skulle vinstpremierna betraktas som vederlag som de anställda fick för sitt arbete på X Ab.
Benämningen av en prestation som betalas till en anställd kan inte ha en avgörande betydelse när det beslutas om den skall ingå i den pensionsgrundande arbetsförtjänsten. Avgörande bör träffas utgående från redogörelsen för betalningen och prestationens faktiska natur.