Försäkring av arbetstagare som sänts till ett EU-land

En utsänd arbetstagare är en anställd som en arbetsgivare i Finland tillfälligt sänder ut för att utföra lönearbete i ett annat EU/EES-land eller Schweiz (nedan EU-land). Finsk lagstiftning om social trygghet kan tillämpas på en utsänd arbetstagare under utlandsarbetet, om kriterierna för utsändning uppfylls. Kriterierna har fastställts i artikel 12.1 i EU-förordningen om social trygghet 883/2004 (grundförordningen).

Pensionsskyddscentralen utfärdar ett A1-intyg för en utsänd arbetstagare på arbetsgivarens ansökan, om kriterierna för utsändning uppfylls. A1-intyget visar att finsk lagstiftning om social trygghet tillämpas på den anställda under utlandsarbetet.

Medan A1-intyget är i kraft betalar arbetsgivaren och den anställda lagstadgade socialförsäkringsavgifter endast till Finland. Tillämpning av finsk lagstiftning om social trygghet innebär också att den anställda

• tjänar in pension i Finland och
• får sina socialförsäkringsförmåner, t.ex. eventuella sjukdagpenningar, enligt finsk lagstiftning.

Om den anställda inte har ett A1-intyg, ska arbetsgivaren ordna hens sociala trygghet enligt arbetslandets lagstiftning. I praktiken ska arbetsgivaren alltså betala socialförsäkringsarbetet till EU-landet i fråga, och samtidigt får socialförsäkringsavgifter inte betalas till Finland. Då kan den anställda inte heller få t.ex. socialförsäkringsförmåner från Finland.

Ansökan om A1-intyg bör göras innan arbetet i det andra EU-landet börjar, men A1-intyget kan också utfärdas retroaktivt, om kriterierna för utsändning uppfylls.

Om Pensionsskyddscentralen utfärdar ett A1-intyg till den anställda, ska arbetsgivaren i allmänhet fastställa en försäkringslön för den utsända anställda. Se anvisningen Försäkringslön som pensionsgrundande arbetsinkomst.

Förutsättningarna för utsändning av anställda

På anställda som arbetar i ett annat EU-land tillämpas finsk lagstiftning om social trygghet, om

• arbetsgivaren är ett företag som normalt bedriver verksamhet i Finland
• den anställda arbetar utomlands för den i Finland verksamma utsändande arbetsgivarens räkning (ett fast samband består)
• den anställdas utlandsarbete har i förväg bedömts vara tillfälligt och fortgå högst 24 månader
• den anställda omfattas av lagstiftningen om social trygghet i Finland omedelbart innan utlandsarbetet börjar och
• den anställda inte blir utsänd för att ersätta en annan utsänd anställd.

När dessa kriterier uppfylls betraktas den anställda som en utsänd arbetstagare oberoende av vad arbetet utomlands kallas. Utlandsarbetet kan således gå ut på t.ex. ett tillfälligt uppdrag, en arbetsresa eller distansarbete som arbetsgivaren och den anställda kommit överens om.

Om den anställda regelbundet byter arbetsland under en granskningsperiod på 12 månader eller regelbundet gör korta arbetsresor till olika EU-länder, kan det handla om en situation med arbete i flera EU-länder i stället för utsändning. Då fastställs det enligt andra regler vilken lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på den anställda. Se separat anvisning om arbete i flera EU-länder.

Förutsättningarna som gäller den utsändande arbetsgivaren

Ett företag som är utsändande arbetsgivare ska normalt bedriva omfattande verksamhet enligt sin bransch i Finland. Ett företag anses inte bedriva sin verksamhet normalt i Finland om företagets verksamhet i Finland endast är rent intern administrativ verksamhet eller företaget har grundats enbart för utlandsarbete. Den utsändande arbetsgivaren behöver inte vara registrerad i Finland eller ett annat EU-land, men arbetsgivaren ska faktiskt bedriva sin verksamhet i Finland.

Vid bedömningen av huruvida arbetsgivaren bedriver omfattande verksamhet i Finland, tar beaktas bland annat följande omständigheter som fastställs i Praktisk vägledning och i administrativa kommissionens beslut A2:

• den plats där arbetsgivaren har sitt säte
• den plats där arbetsgivaren har sitt huvudkontor
• den administrativa personalstyrkans storlek i den medlemsstat där företaget är etablerat och i arbetslandet – om det endast finns administrativ personal i den utsändande staten, kan bestämmelserna om utsändning inte tillämpas på arbetsgivaren
• den plats där de arbetstagare som ska sändas ut rekryteras
• den plats där de flesta avtal sluts med kunderna
• den lagstiftning som är tillämplig på de avtal som företaget har ingått med sina arbetstagare respektive kunder
• antalet avtal som genomförs i den utsändande staten och i arbetsstaten
• omsättningen för det utsändande företaget i den utsändande staten och i arbetsstaten under en lämplig typisk period
• hur länge företaget har funnits i den utsändande medlemsstaten.

Vid bedömningen av verksamhetens omfattning beaktas varje företags särdrag och den karaktär som faktiskt utmärker verksamheten samt företagets storlek. Bedömningen grundar sig alltså på en helhetsbedömning.

I praktiken kan man utgå från att en arbetsgivare kan betraktas som utsändande arbetsgivare, om den etablerat har anställda som arbetar i Finland och är arbetspensionsförsäkrade i Finland och om arbetsgivarens omsättning i Finland utgör minst 25 procent av dess totala omsättning. Avgörandet av om arbetsgivaren bedriver tillräcklig verksamhet i Finland grundar sig alltid på en prövning av arbetsgivarens situation som helhet.

Ett företag kan ha omfattande verksamhet i flera EU-länder. Det betyder att samma företag kan sända ut anställda från olika EU-länder, om den har omfattande verksamhet enligt EU-förordningarna om social trygghet i dessa EU-länder. Verksamhetens omfattning bedöms alltså per land.

Förutsättningarna som gäller anställningen

För att en anställd ska kunna betraktas som en utsänd arbetstagare, ska den anställdas arbetsrättsliga anställningsförhållande till arbetsgivaren i Finland bestå under hela utlandsarbetet. Det ska alltså finnas en direkt anknytning mellan den anställda och arbetsgivaren.

Ett tecken på att det finns en direkt anknytning är att arbetstagaren fortfarande är under den utsändande arbetsgivarens ledning och övervakning.  När man undersöker om den direkta anknytningen finns kvar beaktar man

• huruvida det ursprungliga arbetsavtalet fortfarande är i kraft
• med vem arbetsavtalet är uppgjort och med vem man har kommit överens om utlandsarbetet
• vem som har makt att säga upp arbetsavtalet och avtalet om utlandsarbete
• vem som har makt att besluta om karaktären av den utsända arbetstagarens arbete
• vem som i sista hand har skyldighet att betala ut lön (i praktiken kan lönen också betalas av det mottagande företaget om det avtalas om det)
• om det har avtalats om arbetstagarens återvändande till Finland

Den direkta anknytningen kan anses bestå, om den anställda har avtalat om utlandsarbetet med den utsändande arbetsgivaren. Det kan också anses att den fasta anknytningen till arbetsgivaren i Finland består om den anställda, den utsändande finländska arbetsgivaren och den mottagande utländska arbetsgivaren har ingått ett s.k. trepartsavtal. Då kan det t.ex. avtalas om att lönen i praktiken betalas av det utländska företaget. Enbart löneutbetalningen är alltså inte ett bevis på att det finns eller inte finns en direkt anknytning. Den utsändande arbetsgivaren ska alltid i sista hand ansvara för sådant som hör till anställningen, såsom uppsägning, löneutbetalning och lagstadgade socialförsäkringsavgifter. Även andra skyldigheter och rättigheter i anslutning till anställningen ska finnas kvar hos arbetsgivaren i Finland för att finsk lagstiftning om social trygghet ska kunna tillämpas på den anställda i egenskap av utsänd arbetstagare.

Arbetsgivaren måste vid behov lägga fram en utredning över den direkta anknytningen mellan den utsändande arbetsgivaren och den anställda består under hela utlandsarbetets tid. I praktiken sker det genom att visa upp t.ex. arbetsavtal och/eller utsändningsavtal om socialförsäkringsmyndigheterna begär det.

Om den anställda också ingår ett arbetsavtal med en lokal arbetsgivare eller inleder egen företagsverksamhet utomlands, kan hen inte betraktas som en utsänd arbetstagare från Finland. Som en utsänd arbetstagare kan betraktas en anställd som endast arbetar för en i Finland verksam arbetsgivare. En anställd kan också ha flera arbetsgivare i Finland som sänder den anställda till utlandet för att tillfälligt arbeta där.

Utlandsarbetet ska vara tillfälligt och fortgå mindre än 24 månader

Den anställdas utlandsarbete ska vara tillfälligt för att den anställda ska kunna betraktas som utsänd enligt EU-förordningarna om social trygghet. Arbetsgivaren som den anställda ska i förväg ha avtalat om tillfälligt arbete utomlands för mindre än 24 månader. Denna totala tid på 24 månader räknas per land.

Pensionsskyddscentralen kan utfärda flera på varandra följande A1-intyg om att den anställda omfattas av den sociala tryggheten i Finland, om den totala arbetstiden i samma EU-land är högst 24 månader.

Om utlandsarbetet fortgår tills vidare eller det inte i förväg har avtalats med den anställda om utlandsarbete som fortgår mindre än 24 månader, kan den anställda inte betraktas som utsänd från Finland. I så fall ska arbetsgivaren ordna den sociala tryggheten för den anställda enligt socialförsäkringslagstiftningen i arbetslandet.

Om arbetsgivaren och den anställda i förväg har avtalat om tillfälligt utlandsarbete som fortgår längre än 24 månader men kortare än 5 år, kan de ansöka om undantag för att den anställda ska omfattas av finsk lagstiftning om social trygghet. Det förutsätter att de övriga kriterierna uppfylls. Se anvisningarna om undantag.

En ny period med utlandsarbete i samma EU-land gör att en ny period på 24 månader börjar räknas. Som en ny arbetsperiod i det tidigare arbetslandet kan man normalt betrakta sådant arbete som börjar när det gått minst 2 månader sedan den tidigare utlandsarbetsperioden i samma EU-land avslutats. I praktiken ska personen alltså återvända till Finland och arbeta här i minst 2 månader för att perioderna med utlandsarbete inte ska räknas ihop från den första periodens början. Tidsgränsen grundar sig på administrativa kommissionens beslut A2.

I fall där undantag blir aktuellt ska personen dock vara längre än 2 månader i Finland för att perioderna med utlandsarbete inte ska räknas ihop när beviljandet av undantag prövas. Se anvisningarna om undantag.

Om den anställda normalt arbetar både i Finland och ett annat EU-land, dvs. det ingår i den anställdas arbetsbild att hen regelbundet arbetar i ett annat EU-land, är utgångspunkten att det är bestämmelserna om anställda som normalt arbetar i flera EU-länderna som tillämpas, inte bestämmelserna om utsändning. Se separat anvisning om arbete i flera EU-länder.

Perioder med utlandsarbete i olika EU-länder efter varandra räknas inte ihop, eftersom arbetsperioderna granskas separat för varje land.

Det finns ingen minimitid i bestämmelserna om utsändning. En anställd kan alltså vara en utsänd arbetstagare även om arbetet i ett annat EU-land endast fortgår enstaka dagar eller veckor.

En utsänd arbetstagare stannar i arbetslandet när det tillfälliga utlandsarbetet upphört

Utgångspunkten är att en utsänd arbetstagare ska återvända till Finland efter att tillfälligt ha arbetat utomlands. Om den anställda inte återvänder till Finland efter utlandsarbetet, hålls det utfärdade A1-intyget i kraft, om det ursprungligen ändå hade avtalats om tillfälligt arbete för mindre än 24 månader och även de övriga kriterierna för utsändning uppfylls. I utsändningsfall ser man alltså i första hand på om utlandsarbetet är tillfälligt, inte om den anställdas utlandsvistelse är tillfällig.

Om kriterierna uppfylls kan ett A1-intyg för utsänd arbetstagare också utfärdas, om det i förväg är känt att den anställda efter sitt tillfälliga arbete kommer att vistas utomlands. Då ska parterna dock särskilt kunna lägga fram uppgifter om att det är fråga om arbete som i förväg har avtalats vara tillfälligt och som fortgår i mindre än 24 månader.

Undantag förordas i princip inte, om den anställda inte kommer att återvända till Finland efter sitt tillfälliga arbete.

Den anställda ska omfattas av lagstiftningen om social trygghet i Finland omedelbart innan utlandsarbetet börjar

För att den anställda ska kunna betraktas som en utsänd arbetstagare som omfattas av den sociala tryggheten i Finland, ska hen omedelbart innan arbetet utomlands börjar omfattas av finsk lagstiftning om social trygghet på grund av antingen bosättning eller arbete. I praktiken räcker det med arbete i Finland i minst 1 månad före utlandsarbetet, om finsk lagstiftning om social trygghet har tillämpats på en anställda under arbetet i Finland.

En arbetsgivare kan också anställa en person för att direkt sändas att arbeta utomlands, bara de ovan nämnda kriterierna för utsändning uppfylls. Den anställda behöver alltså inte ha varit anställd just hos den utsändande arbetsgivaren före utlandsarbetet, utan kan t.ex. ha

• arbetat hos en annan arbetsgivare i Finland
• studerat
• varit i Finland som familjemedlem.

Om personen inte har arbetat före utlandsarbetet ska FPA ha ansett att hen har rätt till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner i Finland.

Kravet på tillämpning av utgångslandets lagstiftning om social trygghet före utlandsarbetet bygger på artikel 14.1 i tillämpningsförordningen. Tidsgränsen en månad har i sin tur fastställts i administrativa kommissionens beslut A2.

Den anställda blir inte utsänd för att ersätta en annan utsänd person

För att finsk lagstiftning om social trygghet ska kunna tillämpas på den anställda i egenskap av utsänd arbetstagare förutsätts också att den anställda inte blir utsänd för att ersätta en annan utsänd person.

Om en utsänd arbetstagare omedelbart ersätts av en annan utsänd person, tillämpas arbetslandets lagstiftning om social trygghet på den nya utsända anställda från arbetets början och inget A1-intyg kan utfärdas. Syftet med förbudet att ersätta anställda är att förhindra att verksamhet bedrivs i ett EU-land med utsända arbetstagare för att dra nytta av att de lagstadgade socialförsäkringsavgifterna i det utsändande EU-landet är lägre (s.k. social dumping).

Personen arbetar samtidigt som både anställd och egenföretagare i ett EU-land

En person kan arbeta också som egenföretagare utomlands utöver sin anställning hos en finländsk arbetsgivare som sänder personen tillfälligt utomlands för att arbeta.

Utgångspunkten är att det är arbetslandets lagstiftning om social trygghet som tillämpas på en person som arbetar både som utsänd arbetstagare och som egenföretagare i ett annat EU-land. Med Finland som utgångsland kan finsk lagstiftning om social trygghet emellertid bli tillämplig, om kriterierna för utsändning enligt artiklarna 12.1 och 12.2 i grundförordningen uppfylls i fråga om både arbetet som anställd och arbetet som egenföretagare. Se separat anvisning om kriterierna för utsändning av företagare.

Om kriterierna för utsändning inte uppfylls i både arbetet som anställd och arbetet som egenföretagare kan Pensionsskyddscentralen inte utfärda ett A1-intyg. Då ska personens företagarverksamhet och hens arbete som anställd försäkras i arbetslandet.

EU-förordningarna innehåller separata bestämmelser om situationer där en person arbetar som egenföretagare i ett EU-land och som anställd i ett annat EU-land/EU-länder. Se separata anvisningar om sådant arbete i flera EU-länder.

Företagsverksamheten uppfyller inte kriterierna för utsändning

Den mest typiska situationen där personens företagsverksamhet inte uppfyller kriterierna för utsändning är att personen samtidigt arbetar som anställd och som egenföretagare i ett EU-land, men har inte haft en FöPL/LFöPL-försäkring i kraft i Finland i 4 månader före utlandsarbetet. Då kan Pensionsskyddscentralen inte utfärda ett A1-intyg till personen, även om kriterierna för utsändning uppfylls av arbetet som anställd. Då ska personen själv ordna med sin sociala trygghet för företagsverksamhetens del enligt lagstiftningen i arbetslandet. Den utsändande arbetsgivaren ska också försäkra arbetet som anställd i arbetslandet.

Verksamhet som egenföretagare i ett annat EU-land kan lämnas obeaktad endast i undantagsfall. Pensionsskyddscentralen kan utfärda ett A1-intyg, om kriterierna för utsändning uppfylls av arbetet som utsänd arbetstagare och personen för Pensionsskyddscentralen lägger fram en skriftlig redogörelse från arbetslandets myndigheter om att företagararbetet enligt arbetslandets lagstiftning inte betraktas som arbete som egenföretagare eller anställd. Den som vill åberopa sådana omständigheter ska

• kontakta socialförsäkringsmyndigheterna i arbetslandet och ta reda på om företagarverksamhet enligt lagstiftningen om social trygghet i arbetslandet betraktas som arbete i egenskap av företagare eller anställd. Med andra ord ska personen ta reda på om arbetet som egenföretagare är sådant att man utan A1-intyg borde betala lagstadgade obligatoriska eller friviliiga socialförsäkringsavgifter i landet i fråga och
• i samband med ansökan om A1-intyg för Pensionsskyddscentralen lägga fram en skriftlig redogörelse för saken från arbetslandets myndighet.

En utsänd arbetstagare börjar arbeta som egenföretagare medan A1-intyget är i kraft

Om en utsänd arbetstagare för vilken det har utfärdats ett A1-intyg om tillämpning av den sociala tryggheten i Finland inleder företagsverksamhet i samma EU-land, annullerar Pensionsskyddscentralen A1-intyget den dag då företagsverksamheten har börjat. Då ska personen själv ordna med sin sociala trygghet för företagsverksamhetens del enligt lagstiftningen i arbetslandet. Den utsändande arbetsgivaren ska också försäkra arbetet som anställd i arbetslandet från den tidpunkt då företagsverksamheten började.

En utsänd arbetstagare arbetar också som stipendiat

En person kan arbeta också som egenföretagare utomlands utöver sin anställning hos en finländsk arbetsgivare som sänder personen tillfälligt utomlands för att arbeta.

Utgångspunkten är att det är arbetslandets lagstiftning om social trygghet som tillämpas på en person som arbetar både som utsänd arbetstagare och som egenföretagare i ett annat EU-land. Med Finland som utgångsland kan finsk lagstiftning om social trygghet emellertid bli tillämplig, om kriterierna för utsändning enligt artiklarna 12.1 och 12.2 i grundförordningen uppfylls i fråga om både arbetet som anställd och arbetet som egenföretagare. Se separat anvisning om kriterierna för utsändning av stipendiater.

EU-förordningarna innehåller separata bestämmelser om situationer där en person arbetar som stipendiat i ett EU-land och som anställd i ett annat EU-land/EU-länder. Se separata anvisningar om sådant arbete i flera EU-länder.