Huvudregeln är att ett ärende inleds skriftligt
Genom det skriftliga förfarandet säkerställs att riktiga och tillräckligt exakta uppgifter kommer in.Ett ärende inleds skriftligt så att yrkandena med motivering uppges i handlingen.
Av handlingen ska framgå
- vad ärendet gäller
- avsändarens namn
- kontaktuppgifter som behövs vid skötseln av ärendet.
Med handling avses här sådana handlingar som har sänts till respektive myndighet för behandling av ett visst ärende eller i övrigt sänts i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter.
Kravet på skriftlig form uppfylls också när en handling lämnas in på elektronisk väg hos myndigheten. Som skriftliga handlingar betraktas alltså bl.a. e-brev, e-blanketter, åtkomst till elektroniska system, telefax och telegram.
När ett ärende har inletts på ett formellt riktigt sätt, blir arbetspensionsanstalten skyldig att handlägga och avgöra ärendet. Även en bristfällig ansökan inleder ett ärende som måste tas upp till behandling. I sådana fall anvisar man sökanden att rätta till bristerna.
Arbetspensionslagarna innehåller särskilda bestämmelser om inledning av ärenden
Ansökan om pension ska göras skriftligt på en blankett som Pensionsskyddscentralen fastställt för ändamålet. En pensionsansökan kan alltså inte göras muntligt.
Enligt försäkringsvillkoren för försäkringsavtal enligt ArPL och FöPL ska en försäkring sägas upp och avslutas skriftligt. Även ansökan om försäkring och anmälan om ändring av FöPL-arbetsinkomsten ska i regel göras skriftligt, men arbetspensionsbolaget kan också godkänna en muntlig anmälan. Då kan saken dock vara svår att bevisa i efterskott, om det uppstår tvister.
När blir ett ärende som inletts skriftligt anhängigt?
Ett förvaltningsärende som inletts skriftligt blir anhängigt, när den handling som har som syfte att inleda ärendet har inkommit till den behöriga myndigheten.
Handlingen anses ha kommit in till en myndighet den dag då handlingen har getts in till myndigheten. Med det avses den dag då
- den postförsändelse som innehåller handlingen har kommit in till myndighetens verksamhetsställe
- avsändaren har lämnat in handlingen hos myndigheten personligen eller genom bud
- handlingen har kommit till myndighetens postbox eller myndigheten har tillställts ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag.
En handling som ska tillställas en myndighet inom en tidsfrist ska ges till myndigheten senast den sista dagen under den bestämda tiden innan myndighetens öppettid är slut (6 § i lagen om beräknande av laga tid).
En pensionsansökan blir anhängig den dagen då den har inkommit hos en i arbetspensionslagarna avsedd
- pensionsanstalt
- Pensionsskyddscentralen
- ett ombud som pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen har gett fullmakt för detta ändamål
- ett försäkringsbolag som tillsammans med pensionsanstalten hör till samma koncern eller ekonomiska sammanslutning
- FPA:s byrå
- LPA:s ombud.
Om ett ärende har inletts på elektronisk väg, anses det elektroniska meddelandet ha kommit in till en myndighet när det finns tillgängligt för myndigheten i en mottagaranordning eller ett datasystem på ett sådant sätt att meddelandet kan behandlas.
Med behandling avses uttryckligen datateknisk behandling av meddelandet och i fråga om telefax lagringen av meddelandet i apparatens minne och möjligheten att ta ut det på papper ur apparaten.
Om ankomsttidpunkten för ett elektroniskt meddelande inte kan utredas på grund av att myndighetens elektroniska dataöverföringsmetod varit i olag eller ur bruk eller utredning inte kan läggas fram av någon annan jämförbar orsak, anses meddelandet ha kommit in vid den tidpunkt då det har avsänts. Då ska det läggas fram tillförlitlig utredning om avsändningstidpunkten.
När en pensionsansökan görs elektroniskt genom Arbetspension.fi-systemet, anses pensionsansökan ha kommit till pensionsanstalten den stunden då pensionssökanden har kvitterat pensionsansökan som färdig i systemet. När sökanden har kvitterat meddelandet är det genast tillgängligt för pensionsanstalten. Kvitteringsdatumet sparas i systemet och antecknas som inledningdatum i ansökningsregistret.
Om den tidpunkt då en handling kommit ini övrigt inte framgår av handlingen, förses handlingen med en stämpel som visar tidpunkten. Även alla bilagor till handlingen stämplas.
FPA som mottagare av pensionsansökan
Om en pensionssökande lämnar in sin pensionsansökan på FPA, skannar FPA ansökan och de bifogade handlingarna in i sitt elektroniska OIWA-system och antecknar bl.a. ansökningsdagen, som är den dag då ansökan har kommit in till FPA. Efter det överförs ansökningshandlingarna och indexuppgifterna om dem (inkl. ansökningsdatum) till arbetspensionssystemets centralpunkt Santra, därifrån ansökan förmedlas till pensionsanstalten med hjälp av maskinell styrning.
Ansökningsdatumet i indexuppgifterna är den dag då ansökan blivit anhängig i fråga om nationella pensionansökningar. I ansökningar som kommit från utlandet syns datumet då ärendet inletts i det strukturerade elektroniska dokumentet (SED) som kommit från utlandet och ansökningsdatumet i indexuppgifterna är den dag då ansökan har kommit in till FPA.
Undertecknande av den handling som inleder ärendet
Arbetspensionslagstiftningen förutsätter inte uttryckligen att en pensionsansökan undertecknas. Enligt lagen behöver en handling som har kommit in till en myndighet inte heller kompletteras med en underskrift, om handlingen innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet.
Allmän tolkningspraxis har dock varit att pensionssökanden eller dennes representant ska underteckna ansökningsblanketten. Det kan behövas för att pensionsanstalten ska få betalningsskydd. Således har pensionsanstalten rätt att kräva att en pensionsansökan undertecknas.
En elektronisk handling behöver däremot inte kompletteras med en underskrift, om den innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet. Det gäller också elektroniska pensionsansökningar. Om en pensionsansökan däremot inte innehåller uppgifter om avsändaren eller det finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet, sänder pensionsanstalten handlingen till parten för underskrift.
Med handlingens autenticitet avses här uppgift om avsändaren och med integritet att dokumenten har bevarats oförändrat.
Avsändaren ansvarar för att handlingen kommer fram
En handling tillställs på avsändarens eget ansvar den i ärendet behöriga myndigheten under dess kontaktadress. Med detta avses ansvar för att dokumentet tillställs
- rätt myndighet
- inom utsatt tid, om det har bestämts en tidsfrist för inlämnandet av handlingen.
Avsändaren skickar också ett elektroniskt meddelande på eget ansvar. Då ansvarar avsändaren bland annat för att han eller hon använder rätt kontaktuppgifter som pensionsanstalten lämnat och att meddelandet vid behov kommer fram inom utsatt tid.
När ska avsändaren informeras om att handlingen tagits emot?
Avsändaren av en handling ska på begäran ges ett intyg på att handlingen har diarieförts eller registrerats på annat sätt.
Om handlingen har lämnats in på elektronisk väg, ska myndigheten utan dröjsmål meddela till avsändaren att det elektroniska dokumentet har tagits emot. Meddelandet kan ges via datasystemet som en automatisk kvittering eller på annat sätt. Meddelandet om mottagningen påverkar inte förutsättningarna för behandlingen av ärendet, om vilket det finns separata bestämmelser.
Meddelandet om mottagning av en handling gäller dock inte handlingar som kommit in per telefax eller på motsvarande sätt.
Muntligt inledande av ett ärende
Ett ärende får med myndighetens samtycke inledas muntligt. Då inleds ärendet när det har framförts för myndigheten och de uppgifter som behövs för att behandlingen av ärendet ska kunna påbörjas har registrerats.
Inom arbetspensionssystemet kan ett ärende inledas muntligt t.ex. när det gäller en begäran om utredning av pensionsskyddet eller rättelse av löneuppgifterna. Parten informeras samtidigt om att behandlingen inleds utgående från meddelandet.
Om en begäran om självrättelse görs muntligt kan pensionsanstalten behandla ärendet och meddela ett positivt beslut. Om det inte finns orsak att rätta beslutet, meddelar pensionsanstalten till sökanden att han eller hon kan får ett överklagbart beslut på skriftlig begäran. En promemoria över diskussionen upprättas och bifogas handlingarna.
Vem ansvarar för kostnaderna för förvaltningsförfarandet?
I ett förvaltningsärende ansvarar varje part för sina egna kostnader. Det innebär att en part står för sina egna kostnader i förfarandet och den behandlande pensionsanstalten för sina behandlingskostnader.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
En myndighet som av misstag har tillställts en handling för behandling av ett ärende i vilket myndigheten inte är behörig skall utan dröjsmål överföra handlingen till den myndighet som den anser vara behörig. Avsändaren av handlingen skall underrättas om överföringen.
Om en pensionsansanstalt av misstag har tillställts en ansökan eller annan handling i ett ärende som den inte är behörig att behandla, ska pensionsanstalten omgående ta reda på, antingen hos parten eller någon annanstans, vart handlingen är avsedd att sändas, om rätt ställe inte framgår av handlingen. Efter det ska pensionsanstalten utan dröjsmål överföra handlingen till rätt mottagare. Detsamma görs i fråga om tilläggsutredning som lämnats in senare.
När en handling överförs behöver man inte fatta beslut om att lämna ärendet utan prövning.
När överföringen gäller en handling som ska lämnas in hos myndigheten inom en tidsfrist (t.ex. en besvärsskrift) är det särskilt viktigt att överföringen görs utan dröjsmål. När den behöriga myndigheten får handlingen inom utsatt tid, anses det att tidsfristen har iakttagits.
Om någon kommer till en pensionsanstalt med en handling som tydligt inte hör till pensionsanstalten, behöver pensionsanstalten inte ta emot den. Då ges handlingen tillbaka till den som kommit med den och personen anvisas att lämna in handlingen på rätt ställe, om pensionsanstalten vet, till vilken myndigheten handlingen ska lämnas in.
Överföring av elektronisk handling
Skyldigheten att överföra en handling gäller också elektroniska handlingar som av misstag tillställts myndigheten. Även då ska den som har lämnat in handlingen informeras om att handlingen överförs. När den behöriga myndigheten får handlingen inom utsatt tid, anses det att tidsfristen har iakttagits.
Om en handling som tillställts en myndighet är bristfällig, ska myndigheten
- uppmana avsändaren att komplettera handlingen inom en viss tid
- upplysa avsändaren om hur handlingen ska kompletteras
- vid behov anvisa avsändaren om var han eller hon kan få de handlingar som ännu fattas.
Syftet med kompletteringen av handlingen är att göra det möjligt att avgöra ärendet. Komplettering av handlingar gäller i regel alla handlingar som sänds till en myndighet, även sådana som gäller avhjälpande av brister i tilläggsutredningar. Kompletteringsförfarandet gäller även handlingar som lämnats in elektroniskt.
En pensionsanstalt kan alltså inte direkt avslå en pensionsansökan på grund av en brist, utan pensionsanstalten ska bereda avsändaren tillfälle att avhjälpa bristen eller komplettera ansökan. Om till exempel en ansökan har gjorts på fel blankett, uppmanas sökanden att rätta till bristen. Om det fattas en separat handling i ansökan, till exempel läkarintyg, uppmanas sökanden att sända ett intyg till pensionsanstalten. Då pensionsanstalten handlägger ett ärende kan den också be om tilläggsutredningar, t.ex. om grunderna för yrkandena eller om övriga omständigheter.
Upplysning om en brist i en handling
Pensionsanstalten kan upplysa avsändaren om brister i handlingarna muntligt eller skriftligt. Vid behov ska pensionsanstalten dock kunna verifiera begäran om komplettering och dess innehåll. Om parten inte reagerar på en kompletteringsbegäran som framställs muntligt, är det bra att upprepa begäran skriftligt. Man bör alltid bestämma en tidsfrist för avhjälpande av bristen. Närmare bestämmelser om tidsfristens längd och hur den bestäms finns i 33 § i förvaltningslagen.
En part kan också på eget initiativ komplettera sin ansökan eller någon annan handling som parten har gett in för behandlingen av ett ärende, samt under behandlingens lopp ge in sådana handlingar som behövs för att ärendet skall kunna avgöras.
När kompletteringsförfarande inte tillämpas
Kompletteringsförfarandet behöver inte tillämpas, om det är onödigt för avgörandet av ärendet. En komplettering kan betraktas som onödig till exempel när
- bristen är obetydlig i förhållande till sakens natur (såsom uppgift om boningsort som myndigheten själv kan komplettera)
- när bristen inte inverkar på avgörandet eller
- det av handlingarna genast framgår att yrkandet ska avslås till exempel för att kriterierna inte uppfylls.
En handling som har kommit in till en myndighet behöver inte kompletteras med en underskrift, om handlingen innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet och integritet. Bestämmelsen tillämpas när underskrift inte heller förutsätts enligt någon särskild lag.
Ett elektroniskt dokument som har kommit in till en myndighet behöver inte heller kompletteras med en underskrift, om dokumentet innehåller uppgifter om avsändaren och om det inte finns anledning att betvivla dokumentets autenticitet och integritet. Detta gäller även dokument som besvärsskrifter som enligt särskild lagstiftning ska undertecknas.
Med handlingens autenticitet avses här uppgift om avsändaren och med integritet att dokumenten har bevarats oförändrat.
Om ett elektroniskt dokument som tillställts en myndighet finns en utredning över ombudets behörighet, behöver ombudet inte lämna in en fullmakt. Myndigheten kan dock bestämma att en fullmakt ska lämnas in, om det finns anledning att betvivla ombudets behörighet eller behörighetens omfattning.
Om parten inte kompletterar handlingen
Om parten inte kompletterar sin ansökan eller handling inom den utsatta tiden, avgörs ärendet utifrån de tillgängliga uppgifterna. Pensionsanstalten avgör ärendet utifrån de tillgängliga uppgifterna t.ex. om det av handlingarna framgår att vissa kriterier för att få förmånen inte uppfylls och parten inte har inkommit med uppgifter om när kriterierna kommer att uppfyllas. Pensionsanstalten kan emellertid hålla ärendet anhängigt så länge den vill i väntan på att kriterierna uppfylls.
Om det saknas så väsentliga uppgifter i handlingarna att ärendet inte kan avgöras, ges sökanden ett beslut om att ärendet lämnas utan prövning.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
Ändringar jämfört med den tidigare versionen
Länkarna till lagrummen har uppdaterats.
Ett ärende ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. Det gäller både ärenden som inletts på initiativ av en part och ärenden som inletts på initiativ av en myndighet.
I arbetspensionslagstiftningen finns också en särskild bestämmelse om behandling utan dröjsmål. Enligt den ska pensionsanstalten avgöra en pensionsansökan utan dröjsmål när den har fått de uppgifter som behövs.
Vad innebär behandling utan dröjsmål i praktiken?
För att behandlingen inte ska fördröjas i onödan, ska pensionsanstalten t.ex. tillräckligt tidigt och med så enkla metoder som möjligt skaffa de utredningar och utlåtanden som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Dessutom ska den skaffa utredningar endast i en sådan utsträckning som är nödvändig för att ärendet ska kunna avgöras.
Uppgifter som en part lämnat ska kontrolleras och kompletteras så effektivt som möjligt. En förutsättning för detta är att parten ges tydliga och lättfattliga anvisningar om vilka uppgifter som behövs för behandlingen av ärendet.
Behandling utan dröjsmål innebär behandlingsskyldighet
Bestämmelsen om behandling utan dröjsmål innebär också en skyldighet att behandla ett ärende. Enligt den ska en myndighet utreda varje yrkande som läggs fram för den och komma med ett materiellt avgörande i ärendet. Avgörandet kan också vara ett beslut om att ärendet lämnas utan prövning.
Exmpel: Behandlingsskyldighet
Om en part enligt ArPL 10 § har ansökt om Pensionsskyddscentralens beslut i ett ärende som gäller lagens tillämpningsområde och återtar sin ansökan innan beslutet meddelas, upphör behandlingen av ärendet. Pensionsskyddscentralen meddelar om att ärendet har förfallit med ett beslut, som inte kan överklagas, eftersom beslutet inte innehåller ett avgörande av ärendet.
Om pensionssökanden återtar sin ansökan efter att beslutet meddelats men innan besvärstiden har gått ut, ska det meddelas ett överklagbart beslut om återtagande av ansökan. Ärendet kan inte skötas enbart med ett brev.
Om pensionssökanden har avlidit medan pensionsansökan har behandlats, avgörs pensionsansökan och ett beslut meddelas i ärendet. Om pensionssökanden har avlidit innan rätten till pension har uppkommit, avslås pensionsansökan (en förutsättning för beviljande av pension är att sökanden lever). Pensionsbeslutet riktas till pensionssökandens dödsbo.
Part ska få en uppskattning av när beslutet meddelas och information om hur behandlingen framskrider
En myndighet ska på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att ges samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider. Skyldigheten att ge uppskattningen gäller endast partsärenden.
En uppskattning om behandlingstiden kan begäras både muntligt och skriftligt. Uppskattningen kan också ges antingen muntligt eller skriftligt.
Om det visar sig att den uppskattade tiden inte kan hållas, kan en part be myndigheten om en ny uppskattning om tidpunkten för beslutet. Då bör orsaken till dröjsmålet med behandlingen meddelas till parten i samband med uppskattningen.
Skyldighet att ange handläggningstid
En myndighet ska för de centrala ärendegrupperna inom sitt verksamhetsområde ange förväntad handläggningstid för sådana ärenden som myndigheten avgör genom förvaltningsbeslut och som kan inledas endast på initiativ av en part. Detta gäller inte ärenden för vars del det föreskrivs om en tidsfrist för handläggningen.
Förutsättningen för skyldighet att ange handläggningstiden är alltså att
- ärendet endast kan inledas på initiativ av en part
- ärendet avgörs genom ett förvaltningsbeslut
- ärendet ingår i en central ärendegrupp inom myndighetens verksamhetsområde och
- det föreskrivs inte om en tidsfrist för handläggningen
Med handläggningstid avses i denna bestämmelse tidsperioden med att ett ärende inleds och att ett beslut ges i ärendet.
Ärenden som inleds på initiativ av en part
Ärenden som endast kan inledas på initiativ av en part gäller i allmänhet en persons anspråk på någon rätt eller fördel. Inom arbetspensionssystemet avses med rätt t.ex. att man omfattas av socialförsäkringslagstiftningen i Finland medan man arbetar utomlands och med fördel som kan beviljas t.ex. en pensionsförmån. Det kan också vara fråga om befrielse från skyldighet, såsom befrielse från försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna eller skyldigheten att betala arbetspensionsförsäkringsavgift retroaktivt.
Ärenden som gäller förpliktande beslut, såsom ärenden om tvångsförsäkring eller återkrav, inleds i allmänhet på initiativ av en myndighet. För sådana ärenden anges det i princip ingen handläggningstid.
Ärenden som avgörs genom förvaltningsbeslut
Förfrågningar som en part gör hos myndigheterna, förvaltningsklagan, den faktiska förvaltningsverksamheten eller förvaltningsavtal avgörs inte genom förvaltningsbeslut. I sådana ärenden behöver handläggningstiden alltså inte anges.
Förvaltningsärenden som ingår i en central ärendegrupp inom myndighetens verksamhetsområde
I en central ärendegrupp inom myndighetens verksamhetsområde ingår i allmänhet förvaltningsärenden vars behandling antalsmässigt utgör en stor andel av myndighetens verksamhet som helhet eller som annars på grund av sin karaktär kan anses centrala med tanke på myndighetens verksamhetsområde. Sådana ärenden inom arbetspensionssystemet är t.ex. pensions- och försäkringsärenden.
Tidsfrister som föreskrivits för handläggningen
I arbetspensionslagarna föreskrivs det inte om exakta tidsfrister för handläggningen av ärenden.
Sedvanlig och skälig handläggningstid ska fastställas
Handläggningstiden ska anges så att den så exakt som möjligt beskriver den sedvanliga handläggningstiden för ärenden som hör till respektive ärendegrupp. Handläggningstiderna ska dock fastställas så att de är skäliga och överensstämmer med det allmänna kravet på behandling utan dröjsmål. Handläggningstiden anges i dagar, veckor eller månader.
Om handläggningstiderna för olika pensionsslag skiljer sig betydligt från varandra, ska pensionsanstalten gärna ange handläggningstiden separat för varje pensionsslag.
Vad som är skäligt för angivna handläggningstider på allmän nivå ska bedömas av högre förvaltningsmyndigheter och i sista hand av de högsta laglighetsövervakarna. I de högsta laglighetsövervakarnas praxis har det ansetts att man speciellt snabbt bör behandla ärenden som t.ex. gäller pension.
Kunderna ska ges information om handläggningstiderna
Kunderna ska informeras om handläggningstiderna på behörigt sätt. Information om handläggningstiderna kan ges t.ex. på kundservicestället och på webbsidorna.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
Enligt förvaltningslagen behandlas ett ärende offentligt, om så föreskrivs eller beslut om detta har fattats med stöd av en särskild bestämmelse. För att behandlingen ska vara offentlig, ska ett ärende behandlas muntligt så att vem som helst kan följa behandlingen och få information om den.
I regel är behandlingen av ärenden inte offentlig
Arbetspensionslagstiftningen innehåller inte bestämmelser om att arbetspensionsärenden behandlas offentligt. Behandlingen av arbetspensionsärenden sker i regel skriftligt och innehåller ofta uppgifter om någons hälsotillstånd eller ekonomiska ställning. Därför är behandlingen i regel inte offentlig.
Handlingars offentlighet och parters rätt att ta del av dem
Enligt grundlagen är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. (GL 12 § 2 mom.)
Bestämmelser om handlingars offentlighet och en parts rätt att ta del av handlingar finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).I arbetspensionslagarna finns också särskilda bestämmelser om utlämnande och erhållande av uppgifter och om sekretess. En utförligare beskrivning av dem finns i sammanfattningen Utlämnande och erhållande av uppgifter.
En myndighet ska enligt förvaltningslagen ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet, om
- en part som använder romani eller teckenspråk eller något annat språk inte behärskar det språk, finska eller svenska, som ska användas vid myndigheten, eller
- en part på grund av handikapp eller sjukdom inte kan göra sig förstådd.
För utredning av ett ärende eller för att trygga en parts rättigheter kan myndigheten enligt egen prövning ordna tolkning och översättning också i andra situationer. I ärenden som inleds på en parts initiativ accentueras tolknings- och översättningshjälpens betydelse i synnerhet när ärendet gäller personens basutkomst.
Ärendet kan tolkas eller översättning göras till ett språk som parten kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art.
Myndigheten kan sköta tolkningen och översättningen själv eller anlita en översättningsbyrå eller annan auktoriserad översättare. Myndighetens översättning kan också vara en sammanfattning av innehållet i handlingen. Av handlingen ska dock alltid framgå dess centrala innehåll och de uppgifter som kan ha haft eller har haft betydelse vid avgörandet av ärendet.
När ett ärende behandlas muntligt behöver inte varje ord och gest tolkas, om det inte anses nödvändigt med tanke på ärendets natur och begripligheten. Tolkningen ska emellertid vara så omfattande att parten har tillräckliga förutsättningar att bevaka sina rättigheter och att partens rättsliga ställning inte äventyras. Dessutom ska tolkningen ordnas så att den inte onödigt fördröjer behandlingen av ärendet och inte föranleder parten oskälig olägenhet.
I regel ordnar pensionsanstalterna med tolkning endast i ärenden som inleds på pensionsanstaltens eget initiativ (t.ex. tvångsförsäkringsärenden). Då står pensionsanstalterna för kostnaderna för tolkningen.
Finska, svenska och samiska
Vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag (GL 17 §).
Bestämmelser om finsk- och svenskspråkigas rätt att få tolkning och översättning som ordnas av myndigheterna finns i språklagen (423/2003).Enligt språklagen är finska och svenska nationalspråk i Finland. Bestämmelser om samers rätt att använda samiska finns i samisk språklag (1086/2003).
Medborgare i de andra nordiska länderna
En myndigheten ska också se till att medborgare i de övriga nordiska länderna får den tolk- och översättningshjälp som de behöver i ärenden hos myndigheten. Det finns särskilda bestämmelser om nordiska medborgares rätt till tolkning och översättning. Enligt bestämmelserna har medborgare i de nordiska länderna rätt att använda sitt nordiska språk i kontakt med myndigheterna, om de inte kan landets språk (FördrS 11/1987, förordningarna 193/1987 och 643/1987).
Kommunens skyldighet att ordna med tolktjänster för gravt handikappade personer
Kommunen är skyldig att ordna bland annat tolktjänster för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring (lagen om service och stöd på grund av handikapp 380/1987).
Rätten att använda sitt modersmål eller något annat officiellt EU-språk
Pensionssökanden eller ändringssökanden får använda sitt modersmål eller vilket som helst av de övriga officiella EU-språken. Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen låter vid behov översätta handlingar som tillställs dem på ett främmande språk till finska och betalar översättningskostnaderna. I EU-ärenden meddelas beslut på det officiella språket i respektive land.
Gällande överenskommelser om social trygghet förutsätter inte att beslut meddelas på det andra avtalsslutande landets språk. Beslutet kan meddelas på respektive lands officiella språk, t.ex. i Finland på finska, svenska eller samiska. Det är dock bra att tillsammans med beslutet skicka en utredning av beslutets innehåller på något världsspråk som parten förstår.
Om ett beslut som ska fattas av en myndighet har en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är anhängigt hos samma myndighet, ska myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem på en gång. En förutsättning är att gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål eller är onödig med hänsyn till ärendets art eller natur.
I regel ska en myndighet gemensamt behandla
- olika parters yrkanden som gäller samma ärende
- ärenden som har ett annat samband med varandra än ett intressesamband som ligger till grund för ett anspråk.
Utöver ett sakssamband förutsätter gemensam behandling av ärenden att ärendena är samtidigt anhängiga hos samma myndighet.
I de ovannämnda situationerna finns det dock inte någon skyldighet till gemensam behandling, om det medför skadligt dröjsmål eller om det är onödigt med tanke på ärendens art eller natur.
Ärenden som behandlas gemensamt inom arbetspensionssystemet kan vara t.ex.
- utredning av anställningar i vissa fall där arbetsgivaren har försummat sina skyldigheter
- avgöranden om tillämpningsområde som gäller samma uppdragsgivare
- ärenden som gäller befrielse från försäkringsskyldigheten för en utländsk arbetsgivare.
Ändringar jämfört med den tidigare versionen
Länkarna till lagrummen har uppdaterats.
Myndigheterna har en allmän skyldighet att utreda ärenden. Inom förvaltningen tillämpas dessutom allmänt en princip som går ut på att den som har de bästa förutsättningarna skaffar utredningar.
Vad avses med utredning av ärendet?
Med utredning av ett ärende avses att upplysningar som behövs för avgörandet skaffas och framläggs inför beslutsfattandet. För att man ska kunna fatta rätt beslut måste alla fakta som kan inverka på saken jämte nödvändiga bevis finnas till hands.
Myndigheternas allmänna utredningsskyldighet
Det huvudsakliga ansvaret för utredningen av ett ärende vilar på myndigheten.
En myndighet ska se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Myndigheten är i sista hand skyldig att utreda också ett ärende som en part har inlett.
Utgångspunkten är att myndigheten själv skaffar den nödvändiga utredningen, om det inte finns grund för att utredningarna ska skaffas och framläggas av parten eller någon annan.
Till myndighetens utredningsskyldighet hör också att skaffa sådana utredningar som den kan få lättare och snabbare än parten och som inte medför kostnader för parten. När pensionsanstalten tar initiativet till att ett ärende utreds (t.ex. att en företagares arbetsinkomst omräknas), är pensionsanstalten i allmänhet också skyldig att skaffa den nödvändiga utredningen.
Myndigheten kan skaffa utredning genom egen försorg eller begära utredning av parten eller någon annan. Myndigheten anvisar också vilka utredningar som ska lämnas in. Myndigheten har å andra sidan också rätt att begränsa mottagandet av sådana uppgifter, som uppenbarligen inte behövs för att avgöra ärendet.
Samarbete mellan myndigheterna
Till utredningen av ärenden hör också samarbete mellan myndigheterna, om vilket det finns en allmän bestämmelse i förvaltningslagen och särskilda bestämmelser i arbetspensionslagarna.
Parts utredningsskyldighet
En part ska lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. I princip ska parten framlägga utredningarna samtidigt med sitt yrkande och grunderna för det, men utredningarna kan lämnas även senare.
Parten kan av praktiska skäl uppmanas att lämna även sådan utredning som myndigheten kan skaffa själv, men som det är ändamålsenligt att begära av parten med hänsyn till ärendets natur (t.ex. uppgifter om bokföringen i sökandens företag). I vilken utsträckning parten är utredningsskyldig kan också bero på till exempel vilka bilagor som enligt lagen ska fogas till de handlingar som anhängiggörs.
Parten ska också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som parten har inlett. Parten ska således försöka samarbeta med myndigheten, för att få fram så täckande och sanningsenliga uppgifter som möjligt inför avgörandet av ärendet.
När ärendet inte kan utredas
Om en part i ett ärende inte lämnar den begärda utredningen eller pensionsanstalten inte kan skaffa den, får parten bära konsekvenserna av att ärendet inte har kunnat utredas. Pensionsanstalten avgör pensionsärendet utifrån de tillgängliga uppgifterna. Om ärendet inte kan avgöras utifrån de tillgängliga uppgifterna lämnar pensionsanstalten ärendet utan prövning och ger ett beslut om att ärendet lämnas utan prövning.
Biträdande justitiekanslern har meddelat ett beslut enligt vilket Fpa inte uppfyllde kraven på en myndighets utredningsskyldighet enligt 31 § förvaltningslagen.
I det ärende som beslutet gällde hade Fpa inte fått svar på sin begäran om upplysningar och därmed inte heller fått tillgång till den information som behövdes och Fpa hade därför utförsäkrat personen ur den sociala tryggheten i Finland. Eftersom FPA enligt den aktuella lagen om tillämpningsområde inte har rätt att utförsäkra någon ur den sociala tryggheten i Finland på den grund att personen inte har lämnat tillräckliga upplysningar, hade man bort tillämpa förvaltningslagen på FPA:s förfarande i utredningen av ärendet. Enligt förvaltningslagen kan man fatta beslut endast på grundval av tillräckligt klarlagda fakta.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
Ett allmänt sätt för myndigheter att inhämta upplysningar är att be parten lämna en utredning.
Då pensionsanstalten begär utredning
En pensionsanstalt kan begära utredning av
- parter
- andra myndigheter
- utomstående experter eller andra instanser (t.ex. skattemyndigheten, socialnämnden, registeransvariga).
Begäran om utredning ska specificeras
I en begäran om utlåtande eller annan utredning ska det specificeras beträffande vilka särskilda omständigheter utredning ska läggas fram.
Hur detaljerad specifikationen ska vara beror bl.a. på
- ärendets natur
- de krav som mottagaren av begäran ställer (bl.a. skattemyndigheterna kräver att en begäran är noga specificerad).
De frågeformulär som pensionsbolagen använder uppfyller i allmänhet kravet på specificerad begäran om utredning. I vissa fall kan specificering också innebära att den som mottar begäran uppmanas att lämna in alla tillgängliga uppgifter.
Begäran ska åtföljas av tillräckliga uppgifter om ärendet för att den som får begäran ska kunna ge ett svar. Pensionsanstalten ska vid behov kunna verifiera vad för slags utredning den begärt.
Rättsgrunden för att få uppgifterna ska uppges i begäran om utredning
Pensionsanstalten ska i sin begäran uppge vad dess rätt att få uppgifter grundar sig på.
När en pensionsanstalt t.ex. ber en läkare om uppgifter om en sökandes hälsa, ska det framgå av begäran vilken bestämmelse rätten att få uppgifterna grundar sig på.
En tidsfrist ska utsättas för utredningen
I begäran om utredning ska det sättas ut en frist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art
- för komplettering av en handling
- för avgivande av förklaring
- för framläggande av utredning.
Kravet att sätta ut en frist gäller också utredningar som begärs skriftligen eller muntligen från en annan pensionsanstalt.
Huruvida fristen är skälig och tillräcklig bedöms utifrån följande faktorer:
- ärendets och utredningens beskaffenhet
- ärendets och utredningens omfattning
- hur lång tid uppgiftslämnaren behöver för att skaffa fram de begärda upplysningarna.
I pensions- och försäkringsärenden kan två veckor i allmänhet anses vara en tillräcklig tidsfrist.
Om en person bor utomlands är det ändamålsenligt att reservera en längre tidsfrist för inlämnande av utredning.
Fristen kan förlängas på en parts begäran, om det är nödvändigt för att ärendet ska kunna utredas.
Försummande av tidsfristen är inget hinder för avgörande av ärendet
Då utredning begärs ska parten underrättas om att ärendet kan avgöras även om parten inte iakttar tidsfristen.
Om den begärda utredningen inte har inkommit inom den utsatta tidsfristen, behandlar pensionsanstalten ärendet utifrån de tillgängliga uppgifterna. Om ärendet inte kan avgöras utifrån de tillgängliga uppgifterna lämnar pensionsanstalten ärendet utan prövning och ger ett beslut om att ärendet lämnas utan prövning.
Om anstalten får utredningen efter den utsatta tiden, men innan ärendet har avgjorts, ska utredningen beaktas.
När anses ett elektroniskt dokument ha kommit fram inom utsatt tid?
När en myndighet för handläggningen av ett ärende har bett en part om
- ett utlåtande
- en förklaring
- ett bemötande eller
- annan motsvarande handling,
anses en elektronisk handling ha inkommit hos myndigheten inom utsatt tid, om handlingen kommer in senast den sista dagen av den utsatta tiden på ett sätt som avses i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Detta tillämpas också i fråga om handlingar som en myndighet berett någon tillfälle att lämna in.
I övrigt gäller beträffande tidsfrister och deras verkningar vad som föreskrivs särskilt.
Uppgifter om begärda utredningar ska arkiveras
I uppgifterna om behandlingen av ett ärende ska det alltid göras anteckningar om
- inbegärda utredningar
- den utsatta tidsfristen
- eventuell förlängning av tidsfristen.
Av en skriftlig begäran om utredning ska det tas en kopia som läggs till handlingarna.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
I princip ska arbetspensionsärenden anhängiggöras skriftligt och utredningarna framläggas i skriftlig form.
En myndighet ska på begäran ge en part tillfälle att framföra ett yrkande eller lägga fram utredning muntligen, om det behövs för att ärendet ska kunna utredas och ett skriftligt förfarande skulle bereda parten oskäliga svårigheter.
Övriga parter ska kallas att infinna sig samtidigt, om det är nödvändigt för att bevaka parternas rättigheter och intressen.
På vilka grunder kan muntlig framställning av yrkande eller utredning godtas
Det är motiverat att använda sig av muntliga yrkanden och utredningar bl.a. när
- en part inte är läs- och skrivkunnig
- en part på grund av en skada eller sjukdom inte kan sköta ärenden skriftligt.
Det är således möjligt att framföra ett yrkande eller lägga fram en utredning muntligt också i andra ärenden än sådana som inletts av en myndighet. Även då ska parten lägga fram en begäran. När ett yrkande eller en utredning framförs muntligt ska det godkännas åtminstone i de fall där man begärt motsvarande uppgifter skriftligt av parten.
En myndighet kan på begäran av en part bereda tillfälle att framföra ett ärende muntligt även i andra fall än de ovan beskrivna, t.ex. när muntligt förfarande kan betraktas som det mest ändamålsenliga sättet ur både myndighetens och partens synvinkel. En begäran av parten förutsätts även i dessa fall.
När informationen fås muntligt i stället för skriftligt, till exempel per telefon eller via kundtjänsten, godkänns detta i arbetspensionsärenden i princip alltid när det är möjligt. Det är inte ens alltid möjligt att få skriftlig information. När till exempel gamla anställningsuppgifter utreds, är det ofta ändamålsenligt att godta också ett muntligt svar. Däremot är det inte nödvändigtvis möjligt att verifiera uppgifter om anställningsförhållanden som getts muntligt.
I vissa ärenden behöver pensionsanstalten dock alltid skriftliga uppgifter. T.ex. utredningar som visar på att rätt till pension uppstår, t.ex. läkarutlåtanden, behövs skriftligt.
Registrering av muntligt framförda uppgifter
Uppgifter om muntligt framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende ska antecknas eller registreras på något annat sätt. Detsamma gäller uppgifter som har inhämtats ur ett personregister som avses i personuppgiftslagen (523/1999).
Godtagande av en muntlig utsaga handlar alltså inte om muntlig förhandling utan om anteckning av uppgifter. Det är bra att gå igenom de antecknade uppgifterna tillsammans med kunden. Promemorian läggs till handlingarna.
Ändringar jämfört med den tidigare versionen
Anvisningarna i stycket 6.2.1. om hörande av part om medicinska utredningar har preciserats.
Att parten ges tillfälle att bli hörd är en central garanti för det processuella rättsskyddet.
Myndigheten ansvarar för att hörandet förrättas på ett ändamålsenligt sätt.
Utöver skyldigheten att höra parter kan myndigheten ha en skyldighet att höra andra.
Genom särskilda bestämmelser har hörandeskyldigheten innehållsmässigt kunnat utvidgas eller begränsas.
Hörande av part
Innan ett ärende avgörs ska en part ges tillfälle att framföra sin åsikt om saken och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras.
Det räcker med att parten bereds tillfälle att avge sin förklaring för att hörandeskyldigheten ska fullgöras. Parten kan låta bli att utnyttja sin rätt att bli hörd. Om parten inte utnyttjar sin rätt, utgör det inget hinder för att ärendet avgörs.
I samband med hörandet kan parten också framföra yrkanden i ärendet.
När det har sökts ändring i ärendet, ser besvärsinstansen i sista hand till att parten blir hörd.
Innehållet i begäran om hörande
En part ska upplysas
- om syftet med hörandet samt
- om hur lång frist som har satts ut för avgivande av förklaring.
I begäran om hörande ska vid behov specificeras om vilka omständigheter förklaring begärs.
En part ska tillställas handlingarna i de frågor som hörandet gäller antingen:
- i original
- som kopior
eller på annat sätt beredas tillfälle att studera materialet.
Om handlingarna inte kopieras av kostnadsskäl eller om handlingarna inte sänds av någon annan orsak, bereds parten tillfälle att ta del av handlingarna hos myndigheten eller på något annat ställe som är lämpligt för ändamålet. I meddelandet om hörande ska då nämnas var och när parten kan ta del av handlingarna.
I de fall där man överväger att inte sända material som har med hörandet att göra, bör man ta hänsyn till partens faktiska möjligheter att ta del av handlingarna.
Av begäran om hörande ska det framgå att ärendet kan avgöras även om parten inte iakttar tidsfristen.
I regel skriftligt
I regel sker hörandet skriftligt. I undantagsfall kan hörandet förrättas muntligt. Det väsentliga är att hörandet sker på ett sådant sätt att den som blir hörd garanteras en möjlighet att bevaka sina intressen.
Om en myndighet hör en part per telefon, görs en promemoria över diskussionen. Av promemorian framgår tidpunkten och innehållet samt de som deltagit i diskussionen. Promemorians innehåll gås igenom med kunden och promemorian fogas till handlingarna.
Undantag från hörandeskyldigheten
I vissa undantagsfall kan en myndighet avgöra ett ärende utan att en part har beretts tillfälle att bli hörd. Eftersom utgångspunkten är att hörandet är primärt, bör undantagsfallen tolkas snävt.
Yrkandet lämnas utan prövning eller avslås såsom ogrundat
En myndighet får avgöra ett ärende utan att höra en part, om yrkandet lämnas utan prövning eller avslås omedelbart såsom ogrundat.
Om till exempel den tidsfrist som fastställts för att anhängiggöra ärendet har försummats, kan beslut om att ärendet lämnas utan prövning fattas utan att parten hörs.
Ett yrkande kan avslås såsom ogrundat t.ex. när sökanden inte uppfyller villkoren för att få den förmån som han eller hon sökt. Detta förutsätter att villkoren för att få förmånen har angivits så klart att de inte ger utrymme för prövning (t.ex. villkor om åldersgräns).
Hörandet äventyrar syftet med beslutet
Parten behöver inte heller bli hörd om någondera av nedanstående förutsättningar uppfylls:
- hörandet äventyrar syftet med beslutet
- om det dröjsmål som hörandet medför i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön.
Det är motiverat att inte höra parten om det finns grundad anledning att av partens tidigare handlingar eller av innehållet i det beslut som kommer att ges dra slutsatsen att parten försöker motverka eller förhindra beslutsfattandet, till exempel genom att förstöra material, hålla sig undan eller förstöra eller göra sig av med den egendom som är föremål för beslutet.
Ett yrkande som inte rör någon annan part godkänns eller om hörandet av någon annan orsak är uppenbart onödigt
Ett ärende kan avgöras utan att en part hörs även när:
- ett yrkande som inte rör någon annan part godkänns eller
- det av någon annan orsak är uppenbart onödigt att höra parten.
Hörandet kan utelämnas som uppenbart onödigt närmast endast i sådana fall där det är klart att hörandet inte kan påverka en parts rättsskydd eller ge ytterligare klarhet i ärendet. Det är därför inte möjligt att avgöra ett ärende utan att höra parten enbart på grund av att ärendet är brådskande eller för att myndigheten enligt föreskrifter måste avgöra ärendet inom en utsatt tid.
Hörande av annan person eller instans
Om sökandens talan förs av
- en intressebevakare
- en vårdnadshavare
- någon annan laglig företrädare
ska pensionsanstalten höra också huvudmannen, om det är nödvändigt för bevakandet av huvudmannens intresse eller för att ärendet ska kunna utredas.
Om huvudmannen själv för talan ska pensionsanstalten höra intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare, om detta är nödvändigt med hänsyn till huvudmannens bästa eller för att saken ska kunna utredas.
Hörande av part vid behandling av ett ärende i första instans inom arbetspensionssystemet
Inom arbetspensionssystemet hörs en part när ett ärende som gäller partens
- rättigheter
- fördel
- eller skyldighet ska avgöras.
I vanliga fall känner parten dock redan till omständigheter som avgörandet grundar sig på när ärendet avgörs. Till exempel på ansökningsblanketten har parten uppgett sin ståndpunkt och vanligtvis har parten kännedom om eventuella läkarutlåtanden, medan hörandet i fråga om myndighetshandlingar vid behov förrättas av den behöriga myndigheten.
Myndighetshandlingar (t.ex. skattehandlingar, som ibland måste skaffas i samband med behandlingen av ett pensions- eller pensionsförsäkringsärende) baserar sig vanligen på partens egna uppgifter eller egen verksamhet, vilket innebär att parten vanligtvis också känner till de omständigheter som ligger till grund för sådana handlingar.
Det är inte alltid nödvändigt att höra parten i första instans, eftersom pensionsanstalten är skyldig att självmant se till att saken utreds och oftast också är skyldig att på egen bekostnad skaffa sådan nödvändig utredning som inverkar på ärendet. Samma linje följer också självrättelseförfarandet i arbetspensionsärenden.
Av dessa skäl är behovet att höra parter i praktiken litet i förvaltningsförfarandet i arbetspensionsärenden.
Vid behov bereds parten tillfälle att bli hörd
Till exempel i samband med behandlingen av en pensionsansökan hörs parten om sådana tilläggsutredningar som han inte känner till från tidigare och som eventuellt kan inverka på hur ärendet avgörs.
Parter hörs dock inte separat om interna utredningar på pensionsanstalterna i anslutning till behandlingen. Sådana handlingar eller eventuellt muntligt givna uppgifter är så kallade pensionsanstaltens interna promemorior eller uppgifter som kan jämföras med dem. Hörande behöver inte förrättas på grund av dem, eftersom beslutet som parten får, förutom avgörandet i sak, också innehåller de rättsliga grunder och faktagrunder som avgörandet baserar sig på.
I följande fall är det i allmänhet nödvändigt att parten blir hörd:
- flera parter har framfört yrkanden i ärendet eller
- utredning som erhållits i ärendet skulle leda till att de ursprungliga yrkandena borde omprövas med anledning av den nya utredningen eller
- utredningen skulle innebära att grunderna för avgörandet skulle bedömas på ett väsentligt annorlunda sätt.
Hörande kan vara nödvändigt till exempel när en utredning som pensionsanstalten skaffat delvis skulle leda till att en förmån dras in eller minskas eller att ansökan avslås, eller när utredningarna som pensionsanstalten fått är motstridiga sinsemellan.
I ärenden som beror på prövning kan hörande vara nödvändigt, för att ärendet ska kunna utredas grundligt.
Exempel: Nödvändigt eller ej att parten blir hörd
Företagare hörs i ärenden som gäller arbetsinkomst enligt FöPL och LFöPL t.ex. när företagaren har försummat sin försäkringsskyldighet eller pensionsanstalten justerar arbetsinkomsten på eget initiativ.
Sökanden hörs när arbetsgivarens utlåtande står i uppenbar strid med någon annan utredning i ett ärende eller när de uppgifter som lämnats i samband med en försäkringsansökan är sinsemellan motstridiga.
Pensionstagaren hörs när pensionsanstalten överväger återkrav av pension som betalts utan grund.
I ärenden som gäller utredning av anställningsförhållanden och tillämpningsområdet för lagar hörs i regel alla parter (uppdragsgivare/uppdragstagare) innan ärendet avgörs. I ärenden som gäller utredning av ett anställningsförhållande är det dock onödigt att höra arbetsgivaren om det är fråga om ett anställningsförhållande för vilket försäkringsavgifterna har preskriberats och det också i övrigt föreligger ostridiga bevis på eller tillräcklig utredning om anställningsförhållandet.
I felförsäkringsfall hör den beslutande pensionsanstalten den pensionsanstalt, där felförsäkringen har inträffat.
Hörande är i allmänhet onödigt också när det är fråga om uppgifter som fåtts ur officiella register eller uppgifter som parten själv lämnat till en annan myndighet. Detta gäller även inkomstutredningar som pensionsanstalten skaffat, förutsatt att de inte är motstridiga sinsemellan.
Hörande är inte nödvändigt när familjepensionen minskar till följd av att en ny förmånstagare kommit till. I sådana fall underrättas parten om denna omständighet i beslutet. De som tidigare ansökt om familjepensionen kan emellertid underrättas om att en ny ansökan har anlänt till pensionsanstalten.
Hörande om medicinska utredningar
Sökanden blir hörd, om ett läkarutlåtande som anlänt direkt till pensionsanstalten innehåller uppgifter som avviker från dem som fåtts i övrigt, såsom uppgifter om förhållandena på arbetsplatsen, och om de nya uppgifterna ser ut att leda till ett avgörande som är mindre fördelaktigt för den sökande.
Likaså ska parten höras, om pensionsanstalten har bett om ett utlåtande av en utomstående sakkunnigläkare på basis av handlingarna, och
- utlåtandet och den tidigare utredningen är motstridiga sinsemellan eller
- utlåtandet innehåller argument som inte tidigare framförts,
och dessa omständigheter skulle leda till att ansökan avslås.
När en part hörs om utredningar av hälsotillståndet ska man ta hänsyn till att det i allmänhet alltid handlar om sekretessbelagda uppgifter. När man lämnar ut uppgifter ur läkarutlåtanden bör därför särskild försiktighet iakttas.
I vilka medicinska utredningar finns det ingen skyldighet att höra parten
Pensionsanstaltens läkare deltar i beslutsprocessen vid pensionsanstalten i egenskap av sakkunnig och medverkar i pensionsanstaltens interna beslutsprocess. Det föreligger därför ingen skyldighet att höra parter angående interna promemorior som uppkommer genom läkarens arbete.
Inom arbetsanstalterna ska en eller flera legitimerade läkare delta i beredningen av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering samt i beredningen av andra ärenden som innehåller medicinska frågor. En läkare ska i handlingarna anteckna sin motiverade bedömning och sina slutsatser om de centrala fynden och observationerna som framgår av journalhandlingarna. Bestämmelsen ska tillämpas på behandlingen av alla medicinska utredningar vid försäkringsanstalten. Ställningstagandet ska bestyrkas med orden ”i enlighet med befintlig information, min sakkunskap och mitt samvete”. Anteckningarna ska göras tydligt och med hjälp av allmänt kända begrepp så att de kan användas när pensionsanstaltens beslut motiveras.
Sökanden behöver inte heller höras angående följande upplysningar eller situationer:
- patientjournaler inbegärda från sjukhus
- utlåtanden av den behandlande läkaren eller en läkare som undersökt sökanden
- resultat av rehabiliteringsundersökningar
- om utlämnande av uppgifterna skulle kunna skada partens hälsa (t.ex. vid allvarlig psykisk sjukdom).
Den behandlande läkaren ska i samband med undersökningarna förklara för den sökande det som gäller hans eller hennes hälsa. Sjukhusen och undersökningsanstalterna sänder patientjournaler och undersökningsresultat direkt till patienten. Således går det att anta att parten är medveten om sådana läkarutlåtanden och andra motsvarande handlingar som gäller henne eller honom. Pensionsanstalten ska ändå vid behov säkerställa att parten har kännedom om de utredningar som sänts pensionsanstalten. Om parten inte har kännedom om utredningarna hör pensionsanstalten parten om dessa utredningar innan beslutet fattas.
Du kan studera innehållet i det här dokumentet utgående från giltighetstiden.
Välj giltighetstid och tryck Byt.
Den valda giltighetstiden införs till alla dokument som tillhör denna sakhelhet (den öppnade sidan).
Syn är en utredningsmetod som hör ihop med behandlingen av ett ärende och går ut på att den avgörande myndigheten kontrollerar en omständighet i ärendet på ort och ställe. I arbetspensionsärenden är det i allmänhet inte nödvändigt att förrätta syn.
En myndighet kan förrätta syn om det behövs för att ett ärende ska kunna utredas.
Den som är part ska ges tillfälle att närvara vid synen och att uttala sin åsikt om de omständigheter som kommer fram.
När ärendets art kräver det ska till synen kallas också den myndighet som enligt lag ska utöva tillsyn över verksamheten i fråga eller vars sakkunskap behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Syn ska förrättas utan att syneobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.
När en myndighet överväger att förrätta syn är utgångspunkten att syn förrättas, om det finns tillräckliga skäl för det. Även parten eller någon annan kan ta initiativet till syneförrättning.
Protokollet över synen och förrättningens offentlighet
Vid syneförrättningen ska protokoll föras, av vilket följande ska framgå:
- myndighetens centrala iakttagelser
- myndighetens anmärkningar.
Protokollet ska utan dröjsmål delges parten och andra som har kallats till förrättningen.
En syneförrättning är offentlig. En myndighet kan begränsa allmänhetens tillträde till syneförrättningen, om det är påkallat med hänsyn till ärendets art eller karaktären av den verksamhet som är föremål för syn. Syn får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden, om inte något annat bestäms särskilt i lag.
Med inspektion avses en myndighetsåtgärd genom vilken ett ärende utreds genom
- iakttagelser
- riktade undersökningar
- eller motsvarande enskilda åtgärder i inspektionsobjektet.
Syftet med en inspektion är att utreda om de uppgifter som lämnats till myndigheten är sanningsenliga.
En myndighet ska underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse.
Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång ska parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.
Inspektionsförättningen förutsätter att det finns en särskild behörighetsbestämmelse om förrättning av inspektion. Den allmänna bestämmelsen i förvaltningslagen ger således inte någon allmän behörighet att förrätta inspektion. Dessutom gäller bestämmelsen endast sådan inspektion som hör till en myndighets behörighetsområde och som måste förrättas för att utreda ett visst förvaltningsärende eller för att ta reda på om förutsättningarna för att fatta beslut föreligger. Bestämmelsen gäller således inte inspektioner i samband med övervakning som hör till myndigheternas behörighet.
Inom arbetspensionssystemet tillämpas bestämmelsen om inspektion bland annat på inspektioner som pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen företar hos arbetsgivare. Om detta finns en särskild behörighetsbestämmelse i arbetspensionslagarna.
Inspektionsberättelse
Den som förrättar inspektion ska utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen med uppgift om inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser. Inspektionsberättelsen ska delges den part som har rätt att närvara vid inspektionen.
I inspektionsberättelsen ska införas omständigheter i samband med inspektionens förlopp:
- de parter som varit närvarande vid inspektionen
- föremålet för inspektionen
- samt de uppgifter som behövs för att individualisera ärendet, t.ex. namnet på den myndighet som förrättat inspektionen, förrättningsdatum och klockslag.
Endast de viktigaste iakttagelserna, som kan anses vara av betydelse för att kunna avgöra ärendet, antecknas i inspektionsberättelsen.
Eftersom inspektionsberättelsen endast delges parter som har rätt att närvara vid inspektionen, bereds övriga parter med stöd av 34 § förvaltningslagen tillfälle att bli hörda i fråga om de omständigheter som kommit fram vid inspektionen, om dessa omständigheter kan inverka på avgörandet av ärendet.
Under behandlingen av ett förvaltningsärende kan en myndighet också höra vittnen muntligt.
Ett vittne kan höras under ed eller försäkran och en part under sanningsförsäkran.
Parter som direkt berörs av det beslut som fattas i ärendet har rätt att
- närvara då vittnen eller parter hörs
- ställa frågor till den som blir hörd
- och uttala sin åsikt om dennes berättelse.
En myndighet kan självmant besluta att höra vittnen muntligt. En part kan också framställa en begäran om muntlig bevisning.
Handräckning för användande av muntliga bevismedel ges av den förvaltningsdomstol vid vilken vittnet eller parten lämpligast kan höras. I justitieförvaltningsärenden som behandlas av en domstol verkställs hörandet av domstolen i fråga.
I fråga om vittnesjäv samt ett vittnes och en parts rätt att vägra vittna gäller förvaltningsprocesslagen.
Att låta förhöra vittnen enligt arbetspensionslagarna
I arbetspensionslagarna finns det dessutom en särskild bestämmelse om att låta höra vittnen. Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen har rätt att på eget initiativ eller på begäran av den som saken gäller för utredning av ett ärende som är under behandling låta höra vittnen vid en tingsrätt.
Bevisningskostnader
På ersättning som betalas till vittnen tillämpas bestämmelserna i lagen om bestridande av bevisningskost-nader med statens medel (666/1972). Ersättningen betalas av medel som myndigheten förfogar över. Om det finns anledning till det, kan myndigheten förplikta en part att ersätta myndigheten helt eller delvis för de ersättningar som betalas av dessa medel.
Ändringar jämfört med den tidigare versionen
Länkarna till lagrummen har uppdaterats.