Företagarens försäkringsskyldighet

Denna anvisning gäller utöver företagare enligt FöPL också de lantbruksföretagare som avses i LFöPL. För LFöPL-försäkrade stipendietagare som arbetar i länder utan överenskommelse finns en egen anvisning.

En företagare som har försäkrats enligt FöPL kan hålla sin FöPL-försäkring i kraft

• om vederbörande för högst ett år åker för att bedriva företagarverksamhet i ett icke-avtalsland och
• vederbörande anses vara bosatt i Finland, även om han eller hon tillfälligt vistas utomlands.

För att en företagare under tillfälligt utlandsarbete ska kunna hålla sin FöPL-försäkring i kraft ska företagaren före utresan ha varit FöPL-försäkrad i Finland i minst fyra månader.

Huruvida en företagare kan anses vara bosatt i Finland prövas av arbetspensionsanstalten i enlighet med anvisningen Försäkring av utländska företagare.

Om en företagare åker utomlands för en fastställd tid som är längre än ett år eller tills vidare kan företagaren inte hålla sin FöPL-försäkring i kraft ens under det första året.

Mera

En företagare som inte har bedrivit företagarverksamhet i Finland när företagaren åker till ett icke-avtalsland kan inte FöPL-försäkra sig under utlandsarbetet fastän

• utlandsarbetet är kortvarigt och varar i mindre än ett år och
• företagaren är bosatt i Finland och har för avsikt att återvända till Finland.

Arbete i Finland och ett icke-avtalsland

En företagare som är bosatt i Finland och som arbetar i både Finland och ett icke-avtalsland ska FöPL-försäkras i fråga om arbetet i vartdera landet.

Om en företagare inte är bosatt i Finland kan företagarens företagarverksamhet inte alls försäkras i Finland.

En utsänd företagare kan omfattas av den sociala tryggheten i Finland under sitt utlandsarbete. Som utsänd företagare anses företagare som

• normalt bedriver företagarverksamhet i Finland
• företagarverksamheten har bedrivits i Finland före utresan
• bedriver likadan företagsverksamhet i utlandet som i Finland och
• arbetar i ett annat EU-land tillfälligt mindre än 24 månader.

Företagaren ska ha bedrivit företagarverksamhet i Finland innan utlandsarbetet i ett annat EU-land börjar

Företagaren ska ha bedrivit sin företagarverksamhet normalt i Finland redan under en viss tid innan utlandsvistelsen för att företagaren ska kunna fortsätta omfattas av den finländska sociala tryggheten tillfälligt i ett annat EU-land.

I praktiken förutsätts av företagare att

• företagaren har bedrivit sin verksamhet i Finland och
• företagaren har en pensionsförsäkring enligt FöPL eller LFöPL i kraft minst 4 månader före utresan.

Dessutom ska företagaren bevara förutsättningarna för att fortsätta sin företagarverksamhet i Finland efter att utlandsarbetet upphört.

När man reder ut om en företagare normalt bedriver verksamhet i Finland och om företagaren bevarar förutsättningarna för att fortsätta företagarverksamheten i Finland ska man ta hänsyn till huruvida företagaren

• har lokaler i Finland
• betalar skatt till Finland
• har mervärdesskatteregisternummer i Finland (moms-nummer eller FO-nummer) och
• är medlem i en handelskammare eller branschorganisationer i Finland.

När man avgör huruvida ovan nämnda villkor uppfylls ska man beakta den samlade karaktären hos företagarens verksamhet.

Om en företagare inte är FöPL- eller LFöPL-försäkringsskyldig, kan företagaren dock omfattas av den finländska sociala tryggheten om de andra villkoren uppfylls och företagaren minst fyra månader före utresan har en gällande

• frivillig FöPL-försäkring
• försäkring för arbetstiden för företagare enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (OlyL)
• frivillig LFöPL-försäkring eller
• frivillig OFLA-arbetsskadeförsäkring och OFLA-försäkring för olycksfall på fritiden enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

FöPL-försäkringen är i kraft mindre än 4 månader innan utlandsarbetet börjar

Även om en FöPL-försäkring inte har varit i kraft i fyra månader före utlandsarbetet kan en företagare ha rätt till den finska sociala tryggheten när vederbörande arbetar utomlands. Vid den samlade bedömningen kan då beaktas huruvida

• företagaren har tidigare FöPL-försäkringsperioder som anknyter till motsvarande verksamhet även om den nuvarande FöPL-försäkringen inte har hunnit vara i kraft i fyra månader omedelbart före utresan och
• företagaren arbetar en mycket kort tidsperiod utomlands och därefter återvänder för att permanent fortsätta företagarverksamheten i Finland

Om en person har åkt utomlands för att arbeta som utsänd arbetstagare och omställningar i företagets ägarförhållanden senare medfört att lagarna om pension för företagare framledes ska tillämpas på personen, kan personen på ansökan beviljas ett nytt A1-intyg om rätten till social trygghet från Finland.

Mera

Företagarverksamheten ska vara likartad i Finland och det andra EU-landet

Den som bedriver företagarverksamhet i Finland kan tillfälligt åka för att utföra ett likartat arbete i ett annat EU-land och alltjämt omfattas av den finska sociala tryggheten.

Då man fastställer huruvida en företagares arbete utomlands är likartat med det arbete som företagaren normalt utför utgår man från arbetets faktiska karaktär. Huruvida arbetet i ett annat EU-land betraktas som lönearbete eller arbete som utförs av en självständig yrkesutövare saknar betydelse.

Normalt betraktas ett arbete som en företagare utför inom samma bransch som likartat arbete. Ett arbete inom samma bransch kan också vara mycket olikartat; därför går det inte alltid att tillämpa denna allmänna regel.

Mera

Arbetet utomlands ska vara tillfälligt

Arbetet utomlands ska alltid vara tillfälligt för att företagaren ska kunna anses vara en utsänd företagare.

En utsänd företagare kan bedriva företagarverksamhet utomlands och omfattas av den sociala tryggheten i Finland i högst 24 månader.

Om en utsänd företagare arbetar i samma land oavbrutet i över 24 månaders tid, men ändå fortfarande tillfälligt, kan företagaren omfattas av den finländska sociala tryggheten med dispens, om det finns förutsättningar för att bevilja dispens.

Pensionsskyddscentralen kan bevilja företagaren flera på varandra följande intyg om rätten att omfattas av den finländska sociala tryggheten om den totala tiden utomlands i samma land är högst 24 månader.

En ny utlandsarbetsperiod till samma land gör att en ny period på 24 månader börjar räknas. Som ny arbetsperiod till det tidigare arbetslandet kan man normalt anse sådant arbete som börjar när det gått minst två månader sedan den tidigare utlandsarbetsperioden till samma land avslutats.

Mera

Se närmare om dispensförfarande i anvisningarna Dispens i EU-fall. 

Arbete i förvärvsyfte försäkras enligt arbetspensionslagarna

Arbete som utförs i förvärvssyfte, alltså förvärvsarbete, ska försäkras enligt arbetspensionslagarna. 

Arbete i ett anställningsförhållande (arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande) är osjälvständigt förvärvsarbete. Osjälvständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller anställningsförhållanden.

Arbete som företagare är självständigt förvärvsarbete. Självständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller företagare.

Man kan också arbeta i annat är förvärvssyfte. Sådant arbete är t.ex.

• talkoarbete, grannhjälp
• fritidsaktivitet
• förtroendeuppdrag
• arbetspraktik. 

Arbetspensionslagarna gäller inte arbete som inte utförs i förvärvssyfte.

Mera

Kännetecknen för ett anställningsförhållande

Vid tillämpningen av arbetspensionslagarna följs arbetsavtalsbegreppet enligt arbetsavtalslagen. Ett anställningsförhållande definieras enligt kännetecknen för ett arbetsavtal.

Kännetecknen för ett anställningsförhållande är

• ett avtal
• personligt utförande av arbetet
• mot vederlag
• för arbetsgivarens räkning
• under arbetsgivarens ledning och övervakning.

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Parterna i ett arbetsavtal är arbetsgivaren och arbetstagaren.

Ett arbetsavtal förutsätter inte en viss form

Ett arbetsavtal kan ingås

• muntligt
• skriftligt
• elektroniskt.

För klarhetens skull är det bra att göra upp ett skriftligt arbetsavtal.

Mera

I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet

I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet.

Även medlemmarna i ett arbetslag förbinder sig att utföra arbetet personligen. Ett arbetsavtal uppstår mellan varje medlem i arbetslaget och arbetstagaren.

I ett anställningsförhållande utför arbetstagaren arbete mot vederlag

Enligt arbetsavtalet utför arbetstagaren arbete i förvärvssyfte mot lön eller annat vederlag. 

Vederlaget kan bestå av olika prestationer. Vederlaget kan t.ex. vara

• penninglön
• naturaförmåner
• förmåner enligt belöningssystem (t.ex. resultatpremie, aktiepremie).

Som pensionsgrundande arbetsinkomst betraktas i regel alla sådana prestationer som arbetsgivaren betalar arbetstagaren som vederlag för arbete som utförts enligt arbetsavtalet.

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren en skyldighet att betala lön. I praktiken kan vederlaget för arbetet också betalas av någon annan än arbetsgivaren (t.ex. serviceavgifter, lönegaranti). 

I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren för arbetsgivarens räkning

Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen (arbetets ekonomiska resultat eller arbetets värde) kommer direkt arbetsgivaren till godo.

Den lön som arbetstagaren får är inte direkt nytta av arbetet som avses här utan vederlag för arbetet.

I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren under arbetsgivarens ledning och övervakning (direktionsrätt)

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. Arbetsgivaren ska ha rätt att både leda och övervaka för att det ska handla om den direktionsrätt som ingår i ett anställningsförhållande.

Arbetsgivaren har rätt att bestämma bl.a.

• vilket arbete som ska utföras
• var arbetet ska utföras
• när arbetet ska utföras
• hur arbetet ska utföras.

Arbetsgivaren har också rätt att övervaka att arbetet görs enligt de bestämmelser som getts.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer om ett arbete utförs i ett anställningsförhållande eller något annat förhållande (t.ex. uppdragsförhållande). Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren står i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten (t.ex. fabriksarbete, planeringsarbete). Arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.

Kännetecknen för ett arbetsavtal är tvingande lagstiftning

Begreppet arbetsavtal i arbetsavtalslagen är tvingande rätt. Anställningens existens avgörs utgående från om kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls av det faktiska utförandet av arbetet.

Parterna i ett avtal om utförande av arbete kan till exempel inte på ett sätt som avviker från lagen och som är bindande för pensionsanstalten avtala om

• huruvida det handlar om ett anställningsförhållande
• vilken arbetspensionslag som tillämpas på arbetet
• att en prestation (t.ex. resultatpremie) som betalas på basis av arbete som utförts i ett anställningsförhållande och som ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten inte beaktas när pensionen och arbetspensionsförsäkringsavgifterna fastställs.

Drag hos företagarverksamhet

I lagen om pension för företagare (FöPL) avses med företagare en person som utför förvärvsarbete utan att stå i ett anställningsförhållande eller ett tjänste- eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande.

När det bedöms om en person är en företagare enligt FöPL, kan de genom rätts- och beskattningspraxis etablerade kännetecknande dragen för företagarverksamhet tas som hjälp. Drag som kännetecknar självständig yrkesutövning är bl.a.

• förvärvssyfte
• självständighet
• företagarrisk
• verksamheten är allmän, offentlig och omfattande.

Alla ovan nämnda drag som kännetecknar företagarverksamhet behöver inte förekomma samtidigt. Det viktiga är att en företagare arbetar i förvärvssyfte för sin egen räkning och självständigt i en sådan utsträckning att han eller hon inte är underställd en arbetsgivares rätt att leda och övervaka arbetet såsom i ett anställningsförhållande.

Mera

Förvärvssyfte och företagarrisk

Man bedriver företagarverksamhet i förvärvssyfte. Företagaren bär risken för att verkesamheten generar förvärvsinkomster och att företagaren får företagarvinst av verksamheten.

Tecken på företagarskap och företagarrisk är att ersättningen för arbetet bestäms utifrån resultatet av det färdiga arbetet, i synnerhet om betalningen av ersättning är beroende av om uppdragsgivaren godkänner arbetet. En företagare kan också vara skyldig att rätta till arbetet på egen bekostnad.  Det är typiskt att företagaren själv ansvarar för sin arbetsprestation.

Ett typiskt drag hos företagarverksamhet är investering av kapital i verksamheten (t.ex. lokaliteter, maskiner, material och avlöning av arbetskraft).

En betydande kapitalinsats är ofta en omständighet som starkt tyder på företagarverksamhet. Betydelsen av investerat kapital kan variera mellan olika branscher. Personer som allmänt erbjuder tjänster som bygger på deras egen yrkeskunskap (t.ex. läkare) kan vara företagare utan en betydande kapitalinsats. Då kan t.ex. flera samtidiga uppdrag tyda på att verksamheten är företagarmässig. Även offentlig verksamhet och t.ex. annonsering om tjänsterna tyder på företagarverksamhet. 

I företagarskap ingår en risk att förlora kapital.

Företagarens självständighet i relation till den som låter utföra arbetet

Av central betydelse vid gränsdragningen mellan anställning och företagarskap är om företagaren är självständig i relation till den som låter utföra arbete. En företagare är inte underställd arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) såsom i ett anställningsförhållande. En företagare kan i regel själv besluta om bl.a.

• hurdana arbeten han eller hon utför
• om han eller hon åtar sig ett arbete
• hur många uppdragsgivare han eller hon har
• hur han eller hon prissätter sitt arbete.

I princip beslutar företagaren också själv över hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet.

Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. Den som låter utföra arbetet och företagaren avtalar om uppdragets innehåll. Uppdragsgivaren kan också ge företagaren anvisningar om hur uppdraget ska genomföras. Då är det inte fråga om arbetsgivarens direktionsrätt, utan om en allmän rätt för uppdragsgivaren eller beställaren att styra arbetet, vilket i praktiken kan ske till och med mycket konkret och detaljerat.

Omfattande, allmän och offentlig verksamhet

I lagarna om pension för företagare fastställs kriterier om bl.a. företagararbetets varaktighet och värdet av företagarens arbetsinsats. De innehåller inte kriterier som gäller hur allmän, omfattande eller offentlig företagarverksamheten är.

När man definierar om en person betraktas som företagare enligt lagarna om pension för företagare, kan man vid helhetsbedömningen fästa uppmärksamhet vid om verksamheten är företagarmässig och etablerad.

Som ett företagarmässigt drag kan betraktas t.ex. att personen självständigt erbjuder sina tjänster och meddelar offentligt hurdana arbetsprestationer man kan beställa av honom eller henne. Att verksamheten är etablerad utåt kan avspeglas t.ex. av att beställningar och fakturering sköts genom ett bolag.    

Avtalet om företagarens arbete

Det är typiskt för arbete i egenskap av företagare att avtalet om arbetet tydligt är något annat än ett arbetsavtal

• till sin benämning
• till sin ordalydelse
• till sin terminologi
• till avtalsvillkoren.

Av avtalet kan man ofta dra slutsatsen att parterna uttryckligen har haft som avsikt att fastställa villkoren för annat än arbete i ett anställningsförhållande. 

Benämningen på avtalet om arbetet är i sig inte avgörande när man bedömer om det är fråga om arbete i egenskap av företagare enligt arbetspensionslagarna eller i egenskap av anställd. Förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagare) bedöms utifrån de faktiska omständigheterna kring arbetet.

För klarhetens skull är det bra att ingå ett skriftligt avtal om arbetet.

Annat som tyder på företagarverksamhet

Vid bedömning av huruvida de grundläggande dragen hos företagarverksamhet (förvärvssyfte, självständighet, företagarverksamhet och bl.a. hur allmän verksamheten är) kan uppmärksamhet fästas bl.a. vid

• det konkreta sättet att utföra arbetet
• avlöningen
• antalet uppdrag
• uppdragsgivarens rätt att styra arbetet.

Mera

Vid helhetsbedömningen kan man också beakta

• försäkringar som tecknats för verksamheten
• anmälningar om verksamheten till myndigheterna.

Försäkringar och anmälningar visar inte i sig att personen arbetar som en företagare enligt lagarna om pension för företagare. Situationen bedöms som en helhet utifrån de faktiska omständigheterna.

Mera

Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning

Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning från fall till fall.

Varje förhållande som gäller utförande av arbete granskas för sig när man fastställer

• förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagarverksamhet, annat förhållande)
• ställningen för den som utför arbetet
• ställningen för den som låter utföra arbetet
• skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring.

Mera

Vid helhetsbedömningen beaktas bl.a.

• avtalet om utförande av arbete
• parternas avsikt
• omständigheterna kring arbetet
• faktorer som gäller fullgörandet av avtalet. 

Ett förhållande som gäller utförande av arbete har ofta drag som tyder både på en anställning och på företagararbete. Om det handlar om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet avgörs genom en helhetsbedömning. Det viktiga är att bedöma, om den som utför arbetet arbetar i sådana omständigheter och på sådana villkor att han eller hon är i en osjälvständig ställning gentemot den som låter utföra arbetet och under dennas ledning och övervakning såsom i ett anställningsförhållande.

När det inte har ingåtts något skriftligt avtal om arbetet eller det efteråt uppstår oklarheter om avtalets innebörd, fäster man vid helhetsbedömningen uppmärksamhet vid den faktiska ledningen och övervakningen av arbetet. Konkreta bestämmelser och övervakningsåtgärder som gäller arbetet kan vara ett tecken på arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet som ingår i ett anställningsförhållande.

I helhetsbedömningen beaktas arbetets natur och det faktum att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten. Det kan t.ex. finnas mer detaljerade instruktioner om fabriksarbete i ett anställningsförhållande än om planerings- eller sakkunnigarbete i ett anställningsförhållande. Å andra sidan kan en uppdragsgivare också ge en företagare rätt noggranna anvisningar om hur uppdraget ska genomföras.

Parternas likadana uppfattningar spelar en roll, i synnerhet om de överensstämmer med avtalet och arbetet och de faktiska omständigheterna kring arbetet.

Hur vederlaget eller ersättningen för arbetet beskattas kan beaktas vid helhetsbedömningen. Beskattningen avgör inte sig om betalningen vid tillämpningen av arbetspensionslagarna betraktas som vederlag för arbete i ett anställningsförhållande.

Frilansar

Användningen av benämningen frilans varierar. En frilans kan uppfattas som en egenföretagare eller t.ex. en person som är anställd hos flera arbetsgivare.

Av benämningen frilans eller beskattningen av inkomsterna av frilansarbete som sådana kan man inte sluta sig till om personen omfattas av lagarna om pension för arbetstagare eller lagarna om pension för företagare.

Arbetspensionsförsäkringen för varje förhållande för utförande av arbete avgörs från fall till fall utifrån de faktiska omständigheterna. Olika arbeten kan behöva försäkras enligt olika arbetspensionslagar. Det är t.ex. möjligt att en person samtidigt är anställd hos en arbetsgivare och står i ett uppdragsförhållande till en annan uppdragsgivare. Även förhållanden för utförande av arbete som följer på varandra kan omfattas av olika arbetspensionslagar.    

Tillämpning av FöPL förutsätter inte att den som utför arbetet har ett företag eller en firma för sin verksamhet. Frilansar som förvärvsarbetar men inte i ett anställningsförhållande kan vara företagare enligt FöPL.

Vid uthyrning av arbetskraft är den som utför arbetet anställd hos personaluthyrningsföretaget

Med uthyrning av arbetskraft avses ett avtalsbaserat arrangemang där ett personaluthyrningsföretag (bemanningsföretag) ställer sin arbetstagare på viss tid till kundföretagets (användarföretagets) förfogande (hyr ut) på villkor som det avtalats om i personaluthyrningsavtalet. Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget. Arbetstagarens anställningsförhållande till bemanningsföretaget består under arrangemanget. Bemanningsföretaget är (den uthyrda) arbetstagarens arbetsgivare.

Mellan användarföretaget och den (inhyrda) arbetstagaren finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande, och användarföretaget är inte den inhyrda arbetstagarens arbetsgivare. 

Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget.

Mera

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft står den som utför arbetet inte i anställningsförhållande till den som förmedlar arbetet eller arbetskraften, den som utför arbetet kan stå i ett anställnings- eller uppdragsförhållande till den åt vilken hen arbetar 

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som förmedlar arbetet/arbetskraften, vilket innebär att den som förmedlar arbetet/arbetskraften är inte arbetsgivare till den som utför arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som hen arbetar åt. Om det uppstår ett anställningsförhållande till den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft, är den som behöver arbetskraft arbetsgivare till den som utför arbetet.

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft kan det uppstå ett uppdragsförhållande mellan den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft. I ett uppdragsförhållande arbetar den som utför arbetet i allmänhet som företagare enligt arbetspensionslagarna.

De som anlitar faktureringstjänstföretag för att fakturera för sitt arbete 

Den som utför ett arbete kan fakturera ersättningen (lönen) för sitt arbete genom ett faktureringstjänstföretag.

Faktureringstjänstföretag kan ha olika verksamhetsmodeller. Förenklat är modellen med faktureringsföretag den att den som utför arbetet själv skaffar sina uppdragsgivare (beställare, kunder) och avtalar med dem om uppdrag och arvoden. När arbetet har utförts, skickar uppdragstagaren faktureringsuppgifterna till faktureringstjänstföretaget, som fakturerar uppdragsgivaren. När uppdragsgivaren har betalat räkningen, drar faktureringstjänstföretaget bl.a. förskottsinnehållningen och faktureringsföretagets arvode av den betalda summan och betalar den återstående summan till den som utfört arbetet.

I verksamhetsmodellen med faktureringstjänstföretag finns det mellan faktureringstjänstföretaget och den som utfört arbetet och registrerat sig som användare av tjänsten i allmänhet inget arbetsavtal och sålunda inte heller något anställningsförhållande, vilket innebär att faktureringstjänstretaget inte är arbetsgivare till den som utfört arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och anlitar faktureringstjänstföretaget och den åt vilken hen arbetar (uppdragsgivaren, kunden, beställaren) och som betalar ersättningen (lönen) som hen fakturerar via faktureringstjänsten.

I allmänhet arbetar de som sysselsätter sig själva och anlitar faktureringstjänstföretag som företagare enligt arbetspensionslagarna.

När faktureringstjänstföretag anlitas finns det många aktörer kring utförandet av arbetet och betalningen av ersättningen: den som utför arbetet, den som låter utföra arbetet (uppdragsgivare, beställare, kund) och faktureringstjänstföretaget. Vid behov måste alla aktörers ställning definieras för att   

• kunna fastställa om det är fråga om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet
• få reda på vem som är arbetspensionsförsäkringsskyldig arbetsgivare, om det är fråga om en anställning 
• arbetspensionsförsäkringen och rättigheter och skyldigheter kring den ska gå rätt till.

Det är väsentligt att reda ut, mellan vilka det finns ett avtal om utförande av arbetet. Om det finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, ska det utredas om det är fråga om arbete i ett anställningsförhållande som uppfyller kännetecken för arbetsavtal, eller annat avtal, t.ex. ett uppdragsavtal om arbete som företagare.

Om det inte finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, uppkommer det varken ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande mellan parterna. En sådan aktör som inte är part i avtalet om utförande av arbete är varken i arbetsgivar- eller uppdragsgivarställning gentemot den som utför arbetet. 

I modellen med faktureringstjänstföretag kan det mellan några aktörer finnas ett avtal om annat än utförande av arbete, t.ex. ett avtal om skötsel av fakturering.

Mera

 

 

Åldersgränserna för försäkringsskyldigheten för företagare

Försäkringsskyldigheten enligt FöPL börjar i början av kalendermånaden som följer närmast efter företagarens 18-årsdag.

Företagarens försäkringsskyldighet upphör senast i slutet av den kalendermånad då

• 68 års ålder uppnås av företagare födda 1957 eller tidigare
• 69 års ålder uppnås av företagare födda 1958–1961
• 70 års ålder uppnås av företagare födda 1962 eller senare.

Företagarens försäkringsskyldighet efter att den lägsta pensionsåldern för åldersklassen uppnåtts

Försäkringsskyldigheten enligt FöPL för en företagare som går i ålderspension upphör i slutet av den kalendermånad som föregår den då företagarens ålderspension börjar.

För företagarverksamheten som fortsätter vid sidan av ålderspensionen har företagaren ingen försäkringsskyldighet enligt FöPL. Frivillig försäkring enligt FöPL är då ändå möjlig.

Flexibel pensionsålder för företagare

Företagare har rätt att gå i ålderspension tidigast från och med början av den kalendermånad som följer på den då åldern för åldersklassens lägsta pensionsålder uppnås. Företagarens lägsta pensionsålder fastställs från och med 1.1.2017 enligt födelseåret på följande sätt:

• 63 år för personer födda 1954 eller tidigare
• 63 år och 3 månader för personer födda år 1955
• 63 år och 6 månader för personer födda år 1956
• 63 år och 9 månader för personer födda år 1957
• 64 år för personer födda 1958
• 64 år och 3 månader för personer födda år 1959
• 64 år och 6 månader för personer födda år 1960
• 64 år och 9 månader för personer födda år 1961
• 65 år för personer födda 1962–1964

Den lägsta pensionsåldern för företagare födda år 1965 eller senare anpassas efter ändringen av livslängden och enligt ArPL 83 § och åldern fastställs med SHM:s förordning året när företagaren fyller 62 år.

Minimibeloppet för företagarverksamhetens arbetsinkomst som ska försäkras

FöPL tillämpas på företagare vars arbetsinsats uppskattas motsvara en arbetsinkomst på minst 9 010,28 euro om året (enligt nivån år 2024).

Företagaren omfattas inte av FöPL om

• företagarens årliga arbetsinkomst är mindre än den nedre gränsen för arbetsinkomsten enligt FöPL, 9 010,28 euro eller
• företagaren lyfter endast dividend eller vinstandel från företaget och arbetar inte i företaget.

Försäkring enligt FöPL förutsätter att företagaren arbetar i sitt företag. Att enbart äga ett företag är inte tillräckligt.

Huruvida en företagare med säsongartad företagsverksamhet omfattas av FöPL avgörs också utgående från den årliga arbetsinkomsten.

Mera

Företagarens försäkringsskyldighet bedöms inte enbart utgående från timantalet, utan bedömningen ska utgå från arbetsinsatsen och arbetets värde.

Mera

Företagare med en arbetsinkomst som är lägre än den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomst har under vissa förutsättningar rätt att teckna en frivillig försäkring enligt FöPL.

Hur arbetsinkomsten ska uppskattas beskrivs närmare i handboken om arbetsinkomster som PSC gjort i samarbete med företagarorganisationer.

Verksamhet som ska försäkras enligt FöPL ska fortgå utan avbrott i minst fyra månader

När man räknar hur länge företagarverksamheten har fortgått beaktas tiden från början av den kalendermånad som följer på den då företagaren fyllt 18 år. En kalendermånad anses bestå av 30 dagar.

Tidsperiodens längd i månader räknas så att antalet dagar som ingår i den divideras med trettio.

Kalendermånadernas längd utjämnas så att den sista dagen i månaden och under skottår även den näst sista dagen i februari betraktas som den 30 dagen i månaden.

Mera

När kan man anse att företagarens verksamhet fortgår i minst fyra månader?

Företagarverksamhet som utförs inom ramarna för ett firmanamn, ett samfund eller en sammanslutning samt registrering i förskottsuppbördsregistret kan anses vara tecken på företagarverksamhetens kontinuitet och beredskap att ta emot uppdrag. Utifrån det kan man också vanligtvis uppskatta att företagarverksamheten fortsätter minst de 4 månader som förutsätts i FöPL.

Företagarverksamheten kan ändå starta successivt och i början vara så småskalig att den inte helt från första början kan anses ha fortsatt i minst 4 månader utan avbrott på det sätt som förutsätts i FöPL.

Bedömning av kontinuiteten för företagarverksamheten utgående från enstaka kortvariga uppdrag

Det kan vara svårt att fastställa kontinuitet och starttidpunkt för företagarverksamhet som inte utförs inom ramarna för firmanamn, samfund eller sammanslutning. Verksamheten som så kallade egenanställda och ströjobbare utför är vanligtvis av den karaktären att den utförs oregelbundet och det på förhand inte finns tillräckligt med uppgifter om dess kontinuitet och omfattning. 

En företagare är skyldig att teckna en försäkring enligt FöPL för sig själv inom 6 månader från det att företagarverksamheten började. I praktiken granskas företagarverksamhetens omfattning och starttidpunkt inom dessa 6 månaders tid.

När en person utför arbete sporadiskt eller oregelbundet, grundar sig bedömningen av arbetets kontinuitet i långt på den uppskattning som personen själv ger av hur aktiv verksamheten är.

När en person har som avsikt att fortgå med sin verksamhet och ta emot enstaka kortvariga uppdrag, kan följande faktorer beaktas när kontinuiteten av företagarverksamheten och omfattandet av FöPL bedöms:

• Om personen utför kortvariga uppdrag 1-2 gånger om året, uppfylls inte nödvändigtvis FöPL:s krav på kontinuitet, även om inkomsterna överskrider det nedre gränsbeloppet i FöPL. 

• Om personen utför kortvariga uppdrag 3-4 gånger om året och inkomsterna överskrider det nedre gränsbeloppet för FöPL kan en FöPL-försäkring vara aktuell. Då avgörs helheten fall för fall.

• Om en person utför fler än 4 uppdrag om året eller uppdragens helhetstid om året överskrider 4 månader och inkomsterna överskrider det nedre gränsbeloppet i FöPL, ska personen teckna en FöPL-försäkring.

• Om en persons alla kortvariga uppdrag under ett år infaller under en sammanhängande period som är kortare än 4 månader, t.ex. 3 på varandra följande månader och även om inkomsterna som fås från dem överskrider den nedre gränsen för arbetsinkomsten i FöPL, omfattas personen inte av FöPL, om det inte är fråga om säsongsbunden företagarverksamhet.

Vid bedömningen av 4 månaders kontinuitet för FöPL är de ovan nämnda uppdragens antal inte definitiva utan endast riktgivande. FöPL:s krav på minst 4 månader utan avbrott ska alltid bedömas fall för fall med beaktande av särdragen.

Avbrott i företagarverksamheten

Vid bedömningen av om företagarverksamhet som omfattas av FöPL är fortgående har man vid tillämpningspraxisen godkänt också avbrott på ett år i företagarverksamheten utan att FöPL-försäkringen har avslutats. För företagare som utför uppdrag sporadiskt kan ett kortare avbrott i arbetet, t.ex. för ett halvt år, räcka för att FöPL-försäkringen ska avslutas.

När kan säsongbetonad företagarverksamhet anses vara sammanhängande och sådan som ska försäkras?

Säsongbetonad företagarverksamhet som fortsätter år efter år betraktas som kontinuerlig, även om verksamheten under varje kalenderår i verkligheten har avbrutits för flera månader.

Säsongbetonat men återkommande arbete ska i allmänhet slås samman som verksamhet som bedrivs året om, när företagarperiodernas längd (4 månaders gräns) bedöms. Om företagaren till exempel bedriver kioskverksamhet på somrarna kan verksamheten i allmänhet anses fortgå utan avbrott år efter år. FöPL:s krav på fyra månaders verksamhet utan avbrott innebär alltså inte att företagarverksamheten förutsätts fortgå helt utan avbrott.

Tecken på att företagarverksamheten fortgår kan i praktiken vara t.ex. att

• inventarierna förvaras med tanke på följande sommar eller
• hyreskontraktet fortgår.

Tecken på att företagarverksamheten upphör är t.ex. att

• avtalet sägs upp
• inventarierna säljs osv.

Mera

Med finländsk ålderspension likställs motsvarande pensioner som fås från EU-länder

Utgångspunkten är att med pensioner som motsvarar finländsk ålderspension likställs endast motsvarande pensioner från EU-länder. Likvärdigheten grundar sig på artikel 5 i EU-förordningen om social trygghet (883/2004).

Pensionsskyddscentralen har betraktat bl.a. att tidigt uttag av ålderspension från Sverige och partiell ålderspension från Norge motsvarar finländsk ålderspension.

Fastställande av begynnelsedatum för företagarverksamheten som ska försäkras

FöPL-försäkringen börjar vanligtvis vid den tidpunkt när företagarverksamheten som omfattas av lagens tillämpningsområde börjar. FöPL-försäkringens begynnelsetidpunkt är den tidpunkt då företagarverksamheten uppnår en sådan omfattning att företagarens arbetsinkomst överstiger den nedre gränsen i FöPL.

I allmänhet kan företagarverksamhetens begynnelsedatum fastställas ganska exakt. Avgörande är när arbetet börjar. Till exempel affärsidkares företagarverksamhet börjar i allmänhet den dagen då affärsidkaren köper eller grundar sitt företag.

Om det är svårt att fastställa när företagarverksamheten har börjat, kan t.ex. den dag då näringsanmälan eller anmälan till handelsregistret har gjorts vara till hjälp.

Även den tid då företagaren förbereder inledandet av den egentliga företagsverksamheten kan FöPL-försäkras, om arbetsinsatsen då överstiger den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomsten.

I oklara fall är personens egen uppfattning, som han eller hon framför i sin försäkringsansökan, en viktig informationskälla när man bestämmer när försäkringen ska börja.

För att begynnelsetidpunkten ska fastställas på annat sätt än den anges i försäkringsansökan förutsätts tydliga bevis på att försäkringsskyldigheten i verkligheten har börjat vid en annan tidpunkt.

Fastställande av begynnelsedatum för författares och konstnärers försäkringsskyldighet för företagarverksamhet

Det kan vara svårt att fastställa när försäkringsskyldigheten har börjat för företagarverksamhet som bedrivs av författare och andra konstnärer, i synnerhet om verksamheten har börjat som ett fritidsintresse och först senare blivit förvärvsverksamhet. Då är det motiverat att företagaren tecknar en FöPL-försäkring först när det tydligt kan konstateras att verksamheten kommer att inbringa förvärvsinkomster.

Vilka möjligheter en författare i början av sin karriär har att få förvärvsinkomster vet man i allmänhet först när författaren har ingått ett förlagsavtal om boken. Eftersom författaren i allmänhet har gjort en stor del av skivarbetet innan förlagsavtalet ingås, kan FöPL-försäkringen träda i kraft retroaktivt i någon utsträckning.

När försäkringsskyldigheten för företagarverksamheten upphör

Företagarens försäkringsskyldighet enligt FöPL upphör i slutet av den kalendermånad då företagaren fyller sin åldersklass lägsta pensionsålder.

Skyldigheten att försäkra företagarverksamheten gäller inte företagare som får ålderspension

Skyldigheten att försäkra företagarverksamheten gäller inte företagare som får ålderspension enligt arbetspensionslagarna i Finland. En företagare kan gå i ålderspension redan före hen uppnår den övre åldersgränsen för sin åldersklass försäkringsskyldighet och under sin pensionering fortsätter med företagarverksamhet enligt FöPL.

Försäkringsskyldigheten gäller inte heller företagare som får sådan utländsk pension som motsvarar finsk ålderspension.

En företagare som uppfyller kraven för en försäkring enligt FöPL kan under ålderspensionen teckna en frivillig försäkring enligt FöPL.

Företagarverksamheten upphör före ålderspensionen

När företagarverksamheten upphör före ålderspensioneringen, är slutdatumet för FöPL-försäkringen den dag som företagarverksamheten enligt tillämpningsområdet för FöPL avslutas eller att arbetsinsatsen blir lägre än den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomsten.

Det kan betraktas som en huvudregel att företagarverksamheten upphör när företagaren säljer sitt företag eller annars avstår från det. Det avgörande är när företagaren slutar arbeta i företaget.

Företagarverksamheten enligt FöPL upphör också när företagaren minskar på sin arbetsinsats så att arbetsinkomsten understiger den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomsten.

Företagarverksamheten upphör för affärsidkare

Affärsidkares och därmed jämförbara företagares företagarverksamhet enligt FöPL upphör i allmänhet när affären läggs ner eller när de avstår från företagarverksamheten.

I vissa fall kan företagarverksamheten enligt FöPL också upphöra innan affären läggs ner eller säljs, t.ex. om företagarens arbetsinsats minskar så att arbetsinkomsten stannar under den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomsten.

Yrkesutövare, frilans eller konstnär upphör med sin företagarverksamhet

Det kan lämna utrymme för tolkning när försäkringsskyldigheten för en yrkesutövare, frilans eller konstnär anses upphöra med sin företagarverksamhet. I dessa fall anses företagarverksamheten enligt FöPL upphöra senast när det kan konstateras att verksamheten inte längre kan förväntas ge förvärvsinkomster.

Många sådana företagares verksamhet är sådan att den ofta ger inkomster ännu en lång tid efter att företagarverksamheten i verkligheten har upphört. I sådana fall får personen oftast själv avgöra när företagarverksamheten upphör.

En företagare kan teckna en frivillig FöPL-försäkring, om

• den uppskattade arbetsinkomsten (arbetsinsatsen) understiger minimigränsen i lagen 9 010,28 euro (enligt 2024 års nivå) eller
• företagaren får ålderspension enligt arbetspensionslagarna.

En frivillig FöPL-försäkring för företagaren är möjlig också i sådana fall där företagaren både får ålderspension och har en arbetsinkomst som är mindre än den nedre gränsen.

En frivilligt FöPL-försäkrad företagare ska uppfylla alla de övriga kriterierna för försäkring enligt FöPL (t.ex. åldern).

Skillnader mellan en företagares frivilliga försäkring och en obligatorisk försäkring

På frivilliga FöPL-försäkringar tillämpas i regel samma bestämmelser och försäkringsvillkor som på obligatoriska FöPL-försäkringar.

Det finns dock följande skillnader mellan en frivillig och en obligatorisk FöPL-försäkring:

• en frivillig FöPL-försäkring kan inte börja retroaktivt
• pensionsanstalten kan säga upp en frivillig FöPL-försäkring, om företagaren inte betalar försäkringsavgifterna
• företagaren kan avsluta en frivillig FöPL-försäkring om han eller hon vill 
• i den frivilliga FöPL-försäkring finns ingen möjlighet till flexibel arbetspensionsförsäkringsavgift.

När börjar en frivillig försäkring?

Den frivilliga FöPL-försäkringen kan tidigast träda i kraft den dag då företagaren ansöker om den. Frivilliga FöPL-försäkringar beviljas alltså inte retroaktivt.

När upphör en frivillig försäkring?

Företagarens frivilliga FöPL-försäkring upphör när företagarverksamheten upphör. Försäkringen upphör också när företagaren obligatoriskt ska försäkra sig själv enligt FöPL. Företagaren ska utan dröjsmål skriftligen anmäla till försäkringsgivaren datumet när den frivilliga FöPL-försäkringen upphör och orsaken till upphörandet.

Den frivilliga FöPL-försäkringen upphör senast i slutet av den kalendermånad då företagaren uppnår den ålder som är den övre åldersgränsen för den egna åldersklassens försäkringsskyldighet.

Att säga upp en frivillig försäkring för företagare

En företagare kan säga upp en frivillig FöPL-försäkring

Om företagaren vill, kan han eller hon säga upp sin frivilliga FöPL-försäkring. Då upphör den frivilliga FöPL-försäkringen tidigast vid utgången av den månad under vilken försäkringstagaren har meddelat försäkringsgivaren skriftligt om uppsägningen.

Pensionsanstaltens rätt att säga upp en företagares frivilliga FöPL-försäkring

Enligt försäkringsvillkoren har pensionsanstalten rätt att säga upp ett avtal om frivillig FöPL-försäkring på grund av

• försäkringstagarens insolvens eller
• försummelse av betalningen av försäkringsavgifterna.

Då upphör den frivilliga FöPL-försäkringen att gälla en månad efter uppsägningen.

Företagaren har ingen möjlighet till flexibel arbetspensionsförsäkringsavgift under en tid med frivillig försäkring

Företagare har under tid med en frivillig FöPL-försäkring inte möjlighet till flexibla arbetspensionsförsäkringsavgifter, eftersom

• företagare som är pensionerade inte har den möjligheten och
• flexibiliteten inte går att utnyttja under den nedre gränsen för FöPL-arbetsinkomsten.

Försäkringsskyldigheten under tid med ålderspension

Skyldigheten att försäkra företagarverksamheten gäller inte företagare som får ålderspension enligt arbetspensionslagarna i Finland.

Försäkringsskyldigheten beror inte på enligt vilken arbetspensionslag personen som bedriver företagarverksamhet får ålderspension. Försäkringsskyldigheten gäller alltså inte heller företagare som har gått i ålderspension enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn vid en yrkesbaserad pensionsålder eller får tilläggspension enligt FöPL.

Försäkringsskyldigheten gäller inte heller företagare som får sådan utländsk pension som motsvarar finsk ålderspension.

Mera

Pensionsanstalten avslutar företagarens FöPL-försäkring när företagaren beviljas ålderspension enligt arbetspensionslagarna eller motsvarande utländsk pension.

Frivillig försäkring för en företagare som får ålderspension

En företagare som i övrigt uppfyller kraven för en försäkring enligt FöPL, kan under ålderspensionen teckna en frivillig försäkring enligt FöPL. Företagarens frivilliga försäkring upphör när företagarverksamheten upphör.

Skyldighet att teckna försäkring för företagarverksamhet efter en ålderspension som betalats som engångsbelopp

Försäkringsskyldigheten för företagarverksamhet gäller företagare som uppfyller villkoren för att försäkras enligt FöPL efter att ålderspensionen betalats som ett engångsbelopp. Företagaren anses inte vara pensionerad efter att pension betalats som engångsbelopp.

Skyldighet att teckna försäkring för företagarverksamhet vid sidan av partiell förtida ålderspension

Företagaren ska försäkra sig själv för företagarverksamhet som bedrivs vid sidan av den förtida ålderspensionen om villkoren för FöPL uppfylls.

Skyldighet att teckna försäkring för företagarverksamhet vid sidan av invalidpension

Företagare som får invalidpension är försäkringsskyldiga enligt FöPL, om de arbetar vid sidan av pensionen och uppfyller kriterierna i FöPL.

Om företagaren fortsätter med företagarverksamheten medan han eller hon får invalidpension, måste företagaren minska sin arbetsinsats och arbetsinkomst för att inte överskrida inkomstgränsen för invalidpension. Arbetsinkomsten bestäms enligt arbetsinsatsen. Pensionsanstalten kontaktar företagaren om detta.

Skyldighet att teckna försäkring för företagarverksamhet vid sidan av arbetslivspension

Företagaren ska försäkra sig själv för företagarverksamhet som bedrivs vid sidan av arbetslivspensionen om kriterierna för FöPL uppfylls.

Skyldighet att teckna försäkring för företagarverksamhet vid sidan av deltidspension

Nya deltidspensioner beviljas inte längre efter 1.1.2017, men deltidspensioner som beviljats tidigare kan ändå fortsätta. På dessa deltidspensioner tillämpas de bestämmelser som var i kraft 31.12.2016.

Företagare som får deltidspension är försäkringsskyldiga enligt FöPL, om de arbetar vid sidan av pensionen och uppfyller kriterierna i FöPL.

Om företagaren fortsätter med företagarverksamheten vid sidan av deltidspensionen, ska företagaren halvera arbetsinkomsten och minska arbetsinsatsen i samma proportion.

Då indelas FöPL-försäkringen i två perioder. Den nya försäkringsperioden, som gäller under tiden med deltidspension, börjar dagen efter pensionsfallet. Denna period behöver inte fortgå minst fyra månader för att vara företagarverksamhet som ska försäkras enligt FöPL.

Om företagaren går i deltidspension och upphör helt med företagarverksamheten, avslutas FöPL-försäkringen. Ansökan om deltidspension räcker som anmälan om att FöPL-försäkringen ska avslutas. Pensionsanstalten meddelar ett beslut om avslutande av FöPL-försäkringen.

Den här anvisningen gäller utöver företagare enligt FöPL också de lantbruksföretagare och stipendietagare som avses i LFöPL. När anvisningen talar om FöPL-försäkringen gäller det också LFöPL-försäkringen om inget annat anges.

Företagarverksamhet i Finland ska i regel försäkras i Finland

Arbetspensionslagstiftningen utgår från att arbete i Finland ska försäkras i Finland.

Också en företagare som kommer från utlandet till Finland måste FöPL-försäkra företagarverksamhet som företagaren bedriver i Finland, om villkoren för FöPL-försäkring uppfylls. Av bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet eller de överenskommelser om social trygghet som binder Finland kan dock följa att företagarverksamheten inte ska försäkras i Finland (t.ex företagaren har ett A1-intyg från ett annat land).

Villkoren för försäkring av företagarverksamhet i Finland är att företagaren bor och bedriver sin verksamhet i Finland

Villkoren för försäkring av företagarverksamhet enligt FöPL är att företagaren bor och bedriver sin verksamhet i Finland. En företagare som arbetar i Finland behöver dock inte vara bosatt i Finland om företagaren bor i ett annat EU-land.

Det är respektive pensionsanstalt som avgör om en företagare kan anses bo och bedriva företagarverksamhet i Finland.

Mera

När kan en företagare anses bo i Finland?

En företagare anses bo i Finland om

• företagaren har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem i Finland och
• företagaren ständigt huvudsakligen vistas i Finland.

Definitionen grundar sig på 5 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall och motiveringen till regeringens proposition.

Mera

I tillämpningspraxis innebär ”huvudsakligen” det att företagaren vistas minst halva tiden i Finland.

Om en företagare har personliga eller yrkesrelaterade band till två eller flera länder bedöms bosättningsfrågan utifrån företagarens samlade situation. I helhetsbedömningen utreds om företagaren utifrån sina omständigheter har mest betydelsefulla band till Finland än till något annan land.

I sådana oklara fall beaktas vid bedömningen av eventuell bosättning i Finland följande faktorer, som kan ställas som frågor till företagaren:

• Vilken ort har uppgetts till befolkningsregistret som bosättningsort? Är adressen i Finland tillfällig eller stadigvarande?
• Har företagaren en hemkommun i Finland?
• Längden och karaktären på vistelsen. Är vistelsen i Finland tillfällig eller avsedd tills vidare. Hur länge har företagaren redan vistats i Finland och av vilken orsak?
• Har företagaren haft tidigare anställningar i Finland?
• Vistas företagaren i Finland åtminstone hälften av tiden?
• Var bor företagarens familj (make/sambo och minderåriga barn)?
• Var går barnen i skola?
• Var sker företagarverksamheten?
• I vilket land är företaget registrerat och andra förbindelser till myndigheter?
• I vilket land är företagaren allmänt skattskyldig?
• Hur har boendet ordnats i Finland och utomlands (hyresbostad, ägarbostad etc.)?
• Till vilket land återvänder företagaren efter sina arbetsresor?

Ingen av dessa faktorer allena avgör i vilket land företagaren avses vara bosatt, utan de utgör enskilda faktorer i helhetsbedömningen. Alla frågor behöver inte bli besvarade. Avgörande är var företagaren de facto är bosatt. De mest centrala omständigheterna i bedömningen är den sökandes eget meddelande om bosättningsland, familjens vistelseort och befolkningsregisteruppgifter.

Mera

Uppehållstillståndets inverkan

I FöPL och LFöPL krävs inte att företagaren har uppehållstillstånd, och bosättning i Finland kan således inte bedömas utifrån huruvida företagaren har uppehållstillstånd. Till exempel för en asylsökande ska det göras en helhetsbedömning om huruvida personen är bosatt i Finland vid tidpunkten för ansökan om FöPL på så sätt att personen har sin bostad och sitt hem i Finland och personen kontinuerligt och huvudsakligen vistas här. På bosättningskravet inverkar t.ex. hur länge den asylsökande har varit i Finland före FöPL-försäkringsansökan (jämför 2 veckor vs. 2 år.). Om den försäkrade har haft anställningar före företagarverksamheten har det också betydelse. Bedömningen av bosättning görs således utifrån kriterierna ovan.

Mera

Återkommande vistelse och bosättning utomlands

Om företagaren är stadigvarande bosatt i Finland och företagaren tillfälligt för högst sex månader åker utomlands, kan företagaren fortfarande anses vara bosatt i Finland. För företagare som återkommande vistas en del av året utomlands avgörs bosättningen i Finland i en samlad bedömning.

När företagaren normalt arbetar i flera EU-länder, avgörs bosättningen utifrån definitionen av bosättning i EU-förordningen om social trygghet. Om detta finns en egen anvisning.

Avslag på FöPL-försäkringsansökan eller FöPL-försäkringen avslutas på grund av bosättning

Pensionsanstalten avslår företagarens FöPL-försäkringsansökan eller avslutar företagarens FöPL-försäkring om företagaren utifrån de uppgifter som fåtts inte är bosatt i Finland. Undantag är situationer på vilka EU-förordningen om social trygghet tillämpas.

Företagaren har en skyldighet att meddela pensionsanstalten om sin flytt utomlands.

Exempeltext på ett avslagsbeslut till en FöPL-försäkringsansökan:

”Du kan inte omfattas av lagen om pension för företagare (FöPL), eftersom du utifrån de uppgifter som fåtts inte bor stadigvarande i Finland. Du kan inte anses vara bosatt i Finland eftersom…”

Företagare utan A1-intyg som kommer från ett EU-land till Finland ska försäkra sig i Finland

Huvudregeln i EU:s förordningar om social trygghet är att lagstiftningen i arbetslandet ska tillämpas på företagare. En företagare som kommer från ett EU-land till Finland ska försäkra sig enligt FöPL om FöPL-villkoren med undantag av bosättningen uppfylls.

Bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet har företräde före den nationella lagstiftningen.

En företagare som arbetar i Finland ska dock inte försäkras i Finland om

• företagaren har sänts för att arbeta i Finland eller
• företagaren arbetar i flera länder.

I sådana fall ska personen ha ett A1-intyg.

Mera

En företagare som kommer till Finland från ett land med överenskommelse om social trygghet ska i regel försäkra sig i Finland

Huvudregeln i de överenskommelser om social trygghet som Finland har ingått är att en företagare som arbetar i ett avtalsland ska försäkra sig i det land där arbetet utförs. Sålunda ska en företagare som kommer från ett annat avtalsland till Finland för att bedriva sin företagarverksamhet och som också bor i Finland i regel försäkra sig enligt FöPL. Med dispens kan företagaren försäkra sig också i utgångslandet.

En företagare som kommer till Finland från ett annat land än ett EU-land eller land med överenskommelse om social trygghet måste försäkra sig i Finland

En företagare som kommer från ett annat land än ett EU-land eller land med överenskommelse om social trygghet och som bedriver företagarverksamhet i och bor i Finland måste teckna en försäkring enligt FöPL om företagarverksamheten uppfyller de övriga villkoren för FöPL-försäkring.

FöPL:s inverkan på den bosättningsbaserade sociala tryggheten

När det avgörs huruvida en företagare som kommer till Finland har rätt till finländsk bosättningsbaserad social trygghet beaktar FPA i första hand om personen är FöPL-försäkrad. Dessutom bedömer FPA att villkoret för att lagligt vistas i landet uppfylls i samband med förmånsavgörandet, dvs. kontrollerar att personen har tillstånd att vistas i landet.
 
FPA ger anvisningar om rätten att omfattas av den bosättningsbaserade finländska sociala tryggheten för företagare som kommer från utlandet till Finland.

I oklara fall kan man be Pensionsskyddscentralen om ett avgörande

Det är i första hand pensionsanstalten som avgör om bosättningskravet i FöPL uppfylls. Om det uppstår oklarheter om huruvida ett visst arbete omfattas av FöPL, är det Pensionsskyddscentralen som på ansökan av företagaren eller pensionsanstalten avgör ärendet.

Säsongbetonad  företagsverksamhet

Säsongbetonad företagarverksamhet som fortgår år efter år betraktas som kontinuerlig, även om verksamheten under varje kalenderår i verkligheten har avbrutits för flera månader.

Säsongbetonat men återkommande arbete ska i allmänhet slås samman som verksamhet som bedrivs året om, när företagarperiodernas längd (4 månaders gräns) bedöms. Om företagaren till exempel bedriver kioskverksamhet på somrarna kan verksamheten i allmänhet anses fortgå utan avbrott år efter år. FöPL:s krav på fyra månaders verksamhet utan avbrott innebär alltså inte att företagarverksamheten förutsätts fortgå helt utan avbrott.

Tecken på att företagarverksamheten fortgår kan i praktiken vara t.ex. att

• nventarierna förvaras med tanke på följande sommar eller
• hyreskontraktet fortgår.

Tecken på att företagarverksamheten upphör är t.ex. att

• avtalet sägs upp
• inventarierna säljs osv.

 

Mera

 

Befrielse från FöPL-försäkringsskyldigheten

Enligt FöPL som gällde före år 2002 kunde en företagare bli befriad från sin FöPL-försäkringsskyldighet.
Befrielsen från försäkringsskyldigheten kan fortfarande gälla en företagare som

• är född före 1.1.1961 och
• har blivit beviljad befrielse före år 2002 (Inf FöPL 6 § 2 mom.)

Efter det har det inte beviljats nya befrielser, men tidigare beviljade befrielser gäller så länge som grunderna för beviljande existerar. För företagare som är födda 1.1.1961 eller senare upphörde rätten till befrielse dock 31.12.2006 (Inf FöPL 6 § 1 mom.)

En företagare kan vara befriad från försäkringsskyldigheten även om företagarverksamheten är så omfattande att den borde försäkras enligt FöPL.

Bestämmelserna om befrielse från försäkringsskyldigheten gällde till 31.12.2001.

Försäkring enligt FöPL på nytt

En företagare som har befriats från försäkringsskyldigheten kan ansöka om att på nytt omfattas av FöPL. Ansökan (blanketten för företagarens arbetsinkomstutredning) sänds till Pensionsskyddscentralen.
Pensionsskyddscentralen meddelar ett beslut om att företagaren åter kan omfattas av FöPL.

Pensionsskyddscentralen övervakar

Pensionsskyddscentralen övervakar att förutsättningarna för en beviljad befrielse fortfarande finns medan befrielsen fortgår.