Tiivistelmä päätöksen sisällöstä
Fråga om arbetsförhållanden som berättigar till pension under åren 1969–1989 för en utövande konstnär som arbetat som medlem i en grupp. TELK höll muntlig förhandling i ärendet.
TELK godkände för A mer arbetstid som berättigar till pension och ålade pensionsanstalten att ersätta As rättegångskostnader till ett skäligt belopp om 1 987,08 euro.
Gällande ostridig utredning konstaterade TELK att parterna vid flera tillfällen hänvisat till begreppet ostridig utredning. Ifrågavarande begrepp kan härledas från 75 b § ArPL, vars rubrik lyder ”kontroll av arbetspensionsutdraget” och i vars första moment stadgas att den pensionsanstalt som utfärdat utdraget på arbetstagarens yrkande ska utreda uppgifternas riktighet. TELK ansåg att 75 b § ArPL kan anses utgöra en bestämmelse som gäller förfarande och vars uppgift till den delen är att uppfylla tillsynen av försäkring av arbetstagare. Ifrågavarande lagrum är inte avsett att tillämpas i sådana fall där man på arbetagarens arbete borde tillämpa bestämmelserna i APL, eller i alla fall passar den dåligt i sådana situationer eftersom bedömningen huruvida ett arbetsförhållande omfattas av APL innehåller fler faktorer som är beroende av prövning än tillämpningen av ArPL.
TELK konstaterade därutöver att det i 75 b § ArPL inte har definierats vad som är ostridig utredning. Sådana definitioner fanns inte heller i 10 a § APL, enligt vilken för att ett arbetsförhållande skulle anses omfattas av APL måste man lämna tillräckliga uppgifter. TELK bedömde att ovannämnda bestämmelse kan anses utgöra förfarandebestämmelser vilkas uppgift är att dela på bevisbördan och höja beviströskeln för ändring av sådana avgöranden som gjorts för länge sedan. Bestämmelsernas yttersta avsikt är att anteckningarna i arbetsförhållanderegistret inom en så kort tid som möjlig kunde fås uppdaterade, arbetstagarna kunde fås att bevaka sitt eget pensionsskydd och samtidigt att försäkringsskyldigheten uppfyllts. För utredande av huruvida ett visst arbete har omfattats av APL är därmed inte det väsentliga vem som framfört den utredning som ska bedömas eller huruvida utredningen karaktäriseras såsom ostridig eller tillräcklig. Utredningen bedöms i varje enskilt fall som en helhet och det väsentliga är vad man kan anse att har framkommit. Utredningen bör på sådant sätt vara tillräcklig eller ostridig så att det inte finns grundad orsak att misstänka att arbetsförhållandet inte skulle ha omfattats av APL under en viss period och att man på basis av arbetsförhållandet inte skulle ha fått de inkomster som i den erhållna utredningen framkommer som grund för pension.
Beträffande arbetslaget konstaterade TELK att det ur APLs synvinkel inte har betydelse huruvida A har varit medlem i arbetslaget eller inte. APL kan endast tillämpas individuellt för varje arbetstagare.
Beträffande rättegångskostnaderna konstaterade TELK att A kan anses ha vunnit i ärendet och att han på den grunden har rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader. Rättegången kan dock inte anses bero på pensionsanstaltens fel och inte heller kan pensionsanstalten genom sitt förfarande anses ha fördröjt rättegången. Rättegångskostnaderna hänför sig i huvudsak till att man också under rättegångens gång letat efter utredning som gäller arbete som utförts för decennier sedan och likaledes inte en rättslig bedömning. A bedömdes skäligen ha kunnat kontrollera sitt pensionsskydd och anhängiggjort sitt ärende flera år tidigare, då också de kostnader som uppstått för utredande av ärendet hade varit betydligt lägre. Pensionsanstalten har genom sitt 23.8.2006 laga kraft vunna beslut beviljat A ålderspension från och med 1.9.2006. Rättelseärendet och en mer ingående utredning av det ifrågavarande arbetet har börjat först genom den rättelseansökan som inkom 26.10.2010. Då det är fråga om prövning av ett redan laga kraft vunnet beslut kan den som sökt om rättelse påföras en betonad bevisskyldighet som stöd för sin ansökan. I ifrågavarande situationer är det inte meningen att de märkbart höga kostnader som uppstått till följd av skaffande av bevis och utredning skulle åläggas pensionsanstalten att ersätta såsom rättegångskostnader. På dessa grunder ansåg TELK att det inte var oskäligt att A själv till viss del får bära sina rättegångskostnader. På ovan nämnda grunder ålade TELK pensionsanstalten att ersätta A med hälften, det vill säga 1 987,08 euro av de uppkomna nödvändiga rättegångskostnaderna det vill säga 3 974,16 euro.