Följande termer används i bestämmelserna om gränsöverskridande indrivning:
- fordran
- sökande part
- anmodad part
- utsedd institution.
Fordran
Med fordran avses
- obetalda försäkringsavgifter
- felaktigt betalda eller tillhandahållna förmåner
- avgifter och kostnader i samband med fordran i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat varifrån handräckning vid indrivning begärs.
Andra avgifter och kostnader som hänför sig till försäkringsavgifterna och förmånerna är bland annat
- räntor
- böter
- administrativa påföljder.
Sökande part
Den medlemsstats socialförsäkringsanstalt som lämnar en begära om
- information
- underrättelse
- indrivning
i anknytning till en fordran till en annan medlemsstat benämns som sökande part.
I arbetspensionssystemet kan en sökande part vara alla de arbetspensionsanstalter som skickar begäran om information, om underrättelser och om indrivning till ett annat EU-land.
Anmodad part
Anmodad part är den institution som tagit emot
- begäran om information
- begäran om delgivning
- begäran om indrivning
som gäller fordran från ett annat EU-land.
Om en begäran till Finland från ett annat EU-land gäller obetalda försäkringsavgifter är den anmodade parten Pensionsskyddscentralen. På Pensionsskyddscentralen sköts ärendet av avdelningen för utlandstjänster.
Om en begäran till Finland från ett annat land gäller arbetspensionser som betalats utan grund, är anmodade parter alla arbetspensionsanstalter och i särskilda fall Pensionsskyddscentralen.
Utsedd institution
Begäranden till andra länder ska i allmänhet lämnas via utsedda institutioner.
Pensionsskyddscentralen är utsedd institution för begäranden som gäller obetalda försäkringsavgifter som lämnas från andra EU-länder.
En anstalt i ett EU-land som har fordringar som hänför sig till
- obetalda försäkringsavgifter
- förmåner som betalats utan grund
kan under vissa förutsättningar och begränsningar be en institution i vilket annat EU-land som helst indriva fordringarna på samma sätt som i ett motsvarande nationellt indrivningsfall.
Bestämmelser om gränsöverskridande indrivning och återkrav tillämpas också på fordringar som har uppkommit redan innan de nuvarande EU-förordningarna om social trygghet trädde i kraft (1.5.2010), om de övriga villkoren för indrivning av fordran uppfylls. De tillämpas på motsvarande villkor också på sådana länders fordringar som har uppstått redan innan landet anslöt sig till EU.
Enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningen är handlingar och beslut, som är verkställbara i ett EU-land och som gäller indrivning av obetalda försäkringsavgifter eller återkrav av förmåner som betalats utan grund, också verkställbara i ett annat medlemsland. I sådana fall tillämpas vissa förfaranden som beskrivs närmare i denna anvisning.
Bestämmelserna i EU-förordningarna om återkrav av förmåner som betalats utan grund och om indrivning av obetalda försäkringsavgifter grundar sig ursprungligen på bestämmelser om indrivning inom beskattningen.
I de tidigare gällande EU-förordningarna om social trygghet, 1408/71 och 574/72, fanns inga bestämmelser om gränsöverskridande indrivning.
Indrivningen hindras inte av att fordringen har uppstått under den tid de gamla förordringarna var i kraft.
Kvittning och regressförfarande är primära medel
I tillämpningsförordningen finns bestämmelser om återkrav av förmåner som betalats utan grund från ett annat EU-lands retroaktiva (regressförfarande) eller löpande (kvittning) förmån. Dessa förfaranden är primära medel vid indrivning av förmåner som betalats utan grund.
Om regressförfarande eller kvittning inte är möjligt eller om hela fordran inte går att driva in med dessa metoder, kan förmåner som betalats utan grund drivas in genom ett återkravsförfarande enligt tillämpningsförordningen.
Handräckning vid gränsöverskridande indrivning
En institution som har betalar en förmån utan grund eller en institution som har fordringar som hänför sig till obetalda försäkringsavgifter kan begära handräckning av en institution i ett annat EU-land för indrivning av fordran.
Handräckning ska med stöd av förordningen ges om det andra EU-landets institution
- behöver tilläggsuppgifter
- vill delge handlingar till gäldenären eller
- vill inleda indrivningsåtgärder i det andra EU-landet.
För handräckning finns vissa villkor som beskrivs närmare i den här anvisningen.
Begäran om upplysningar
I en begäran om upplysningar som sänds till ett annat land ska följande uppges:
- namnet på den fysiska eller juridiska personen
- den senast kända adressen
- andra relevanta uppgifter för identifiering av den fysiska eller juridiska personen i fråga och
- fordringsbeloppet på och typ av fordran.
Den anmodade parten ska vidarebefordra den sökande parten alla sådana uppgifter som kan vara till nytta för den sökande parten vid indrivningen av fordran och som den anmodade parten kan införskaffa enligt den egna lagstiftningen. Det kan då vara fråga om till exempel uppgifter i utsökningsregistret, som gör det möjligt att reda ut om gäldenären eventuellt har konstaterats vara medellös.
Den anmodade parten behöver inte sända det andra EU-landet uppgifter som
- den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande fordringar som uppkommit i det egna landet
- skulle kunna avslöja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter
- om de avslöjas skulle kunna orsaka fara för säkerheten i landet i fråga eller
- är emot dess allmänna ordning.
En begäran om upplysningar som kommit från ett annat EU-land får ändå inte avslås utan en utredning om orsaken till avslaget.
Vid begäran om upplysningar används de elektroniska dokumenten R012 och R014. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.
Begäran om delgivning
Handlingar och beslut i anslutning till indrivningen kan via den anmodade parten i det andra EU-landet delges den pensionstagare eller arbetsgivare som begäran om indrivning gäller. Delgivningen sker enligt den anmodade partens nationella lagstiftning.
I en begäran om delgivning som skickas till ett annat land ska följande uppges:
- namn
- adress
- andra relevanta uppgifter för identifiering som den sökande parten normalt har tillgång till
- vilken typ av dokument eller beslut som ska delges och vilket ärende det gäller
- relevanta uppgifter för identifieringen av gäldenären, såsom namn och adress
- fordringen som avses i handlingen eller beslutet och
- eventuella andra användbara uppgifter.
Efter delgivningen ska den anmodade parten utan dröjsmål underrätta den sökande parten
- om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess begäran och
- vilket datum beslutet eller instrumentet har skickats för kännedom.
I delgivningen används de elektroniska dokumenten R015 och R016. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.
Tiedoksiannossa käytetään sähköisiä asiakirjoja R015 ja R016. Ennen sähköisten asiakirjojen käyttöönottoa vaadittavat tiedot voidaan ilmoittaa vapaamuotoisesti tai edellä mainittujen asiakirjojen paperiversioilla.
Begäran om indrivning
Förutsättningarna för en begäran om indrivning
En handräckning som grundar sig på EU-förordningarna kan begäras i ett annat EU-land endast om alla följande villkor uppfylls:
- fordran och/eller exekutionstiteln för indrivning av fordran bestrids inte i den sökande partens medlemsstat
- den sökande parten har i sin egen medlemsstat genomfört alla tillgängliga nationella indrivningsförfaranden och dessa åtgärder har inte lett till full betalning av fordran
- fordran har inte preskriberats enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsstat.
Om en fordran har bestridits i den sökande partens land, kan den begärande parten ändå begära den anmodade parten att driva in den bestridda fordran, om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens land. En fordran som bestrids kan drivas in i den mån som lagstiftningen i den anmodade partens land medger det.
För att framföra en begäran om fordran krävs dessutom att
- storleken på fordran är 350 euro eller mer
- det får inte ha gått mer än fem år från datumet på indrivningshandlingen.
Om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala problem i den anmodade partens medlemsstat, kan den anmodade parten neka till att ge bistånd. Det är ändå möjligt att neka att ge bistånd endast om det inte heller vore möjligt med indrivning i den anmodade partens stat vid indrivning av motsvarande fordringar. Om bistånd inte ges ska en orsak till att den nekas ges till den sökande parten.
I praktiken svarar den sökande parten för att kontrollera att de ovan nämnda fem villkoren uppfylls och meddela det till den anmodade parten. När en begäran om indrivning görs på SED R017, som är avsedd för ändamålet, tas det automatiskt ställning till dessa frågor. Om begäran är fritt formulerad ska det framgå av den att villkoren uppfylls. Man besvarar begäran om indrivning med det SED R018.
Uppgifter på begäran om indrivning
Från indrivningsbegäran ska det framgå
- namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda fysiska eller juridiska personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar
- namn, adress och andra uppgifter som är relevanta för identifieringen av den sökande parten
- en hänvisning till den exekutionstitel för indrivning som utfärdats i den sökande partens medlemsstat
- fordrans art och belopp med beloppet angivet i den sökande och den anmodade partens valuta
- datum då den sökande och/eller den anmodade parten har delgivit handlingen eller beslutet till den pensionstagare eller arbetsgivare som indrivningen gäller
- från och med vilken dag indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland
- inom vilken tidsperiod indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och
- övriga relevanta upplysningar.
Fordringen ska meddelas i både den sökande partens och den anmodade partens valuta. I fordran specificeras
- kapital
- ränta
- böter
- administrativa påföljder och
- andra avgifter och kostnader.
Dessutom ska begäran om indrivning åtföljas av
- officiella handlingar i original eller i form av bestyrkta kopior som behövs för indrivningen och
- den sökande partens försäkran om att alla ovan nämnda villkor är uppfyllda.
En engelsk översättning av exekutionstiteln för indrivning kan också framföras för att eventuellt snabba på ärendet. En översättning är ändå ingen förutsättning för handläggning av ärendet.
Om den sökande parten efter att ha lagt fram begäran om indrivning får nya relevanta upplysningar om ärendet, ska de nya uppgifterna utan dröjsmål sändas till den anmodade parten. En sådan upplysning kan vara till exempel att gäldenären har betalat sin skuld direkt till borgenären.
Exekutionstitel för indrivning av en fordran
En begäran om indrivning (återkrav) av en fordran ska åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av den exekutionstitel för indrivning som har utfärdats i den sökande partens medlemsstat. Vid behov ska begäran åtföljas av andra handlingar i original eller i form av bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.
Exekutionstiteln för indrivning av en fordran är den handling på grundval av vilken en skuld kan drivas in. I fråga om försäkringsavgifter kan det dokument som möjliggör indrivning vara ett försäkringsavtal och t.ex. en betalningspåminnelse som hänför sig till den.
I fråga om förmåner som betalats utan grund kan som exekutionstitel betraktas ett beslut genom vilket man har försökt återkräva den förmån som betalats utan grund av förmånstagaren och påminnelser som hänför sig till den.
Erkännande av en handling
Utgångspunkten är att en exekutionstitel för indrivning av en fordran ska erkännas i det andra EU-landet och automatiskt behandlas som en exekutionstitel för indrivning av en fordran av den anmodade partens medlemsstat.
En exekutionstitel för indrivning av en fordran kan ändå vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i den anmodade partens medlemsstat
- godtas
- erkännas
- kompletteras med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga eller
- ersättas med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga.
Godtagandet, erkännandet, kompletteringen eller ersättningen av handlingen ska avslutas inom tre månader från det att begäran om indrivning togs emot. Om denna tremånadersperiod överskrids, ska den anmodade parten informera den sökande parten om orsaken till det.
Betalningsarrangemang och indrivning av ränta
Fordringar ska drivas in i valutan i den anmodande partens medlemsland. Efter det överför den anmodade parten enligt praxis hela det fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten.
Den anmodade parten får bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande, om det är möjligt enligt den anmodade partens egen nationella lagstiftning. Detta förutsätter ändå att den sökande parten hörs.
Den ränta som den anmodade parten eventuellt tar ut på grund av denna betalningsfrist ska överföras till den sökande parten. Även räntan som tas ut för dröjsmål överförs till den sökande parten. Vid dröjsmål med betalningen ska ränta påföras enligt de lagar och andra författningar som gäller i den anmodade partens land från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av fordran
- erkändes
- godkändes eller
- kompletterades
av den anmodade parten.
Tills begäran om indrivning sänds bestäms räntan enligt lagarna i den sökande partens medlemsland.
Begränsningar i fråga om bistånd
Den anmodade parten är inte skyldig att bevilja bistånd vid indrivningen, om den ursprungliga begäran om upplysningar eller om delgivning eller om indrivning avser fordringar som är äldre än fem år, räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats.
I de fall då fordran eller exekutionstiteln bestrids ska tidsfristen på fem år räknas så att den börjar löpa från och med den tidpunkt då den sökande partens medlemsstat fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran inte längre får bestridas.
Det är också möjligt att vägra ge bistånd, om fordran är mindre än 350 euro.
EU:s administrativa kommission för samordning av de sociala trygghetssystemen har beslutat att den anmodade parten inte är skyldig att ge bistånd enligt tillämpningsförordningen, om det belopp som krävs är mindre än detta gränsbelopp.
Den anmodande parten behöver inte heller bistå den sökande parten vid indrivningen, om indrivningen medför allvarliga ekonomiska och sociala problem för gäldenären i den anmodade partens medlemsland. Den anmodade parten får neka bistånd bara i det fall att motsvarande indrivning inte heller är möjligt i den anmodade partens medlemsland i fråga om nationella fordringar.
Den anmodade parten ska informera den sökande parten om skälen till att den inte efterkommer en begäran om bistånd.
Kostnader som uppstår i samband med indrivningen
Den anmodade parten ska från den berörda fysiska eller juridiska personen driva in ersättning enligt den nationella lagstiftningen för alla de kostnader som är förknippade med indrivningen och som åsamkats den. I regel betalar gäldenären indrivningskostnaderna utöver fordringen. Den anmodade parten betalar enligt praxis fordringsbeloppet i sin helhet till den sökande parten.
Det ömsesidiga biståndet mellan medlemsländerna ska i regel vara kostnadsfritt. EU-ländernas institutioner ska ge varandra administrativt bistånd avgiftsfritt. Avgiftsfriheten gäller dock endast kostnaderna för de åtgärder som den anmodade parten själv utför.
Enligt prioritetsbestämmelsen om kostnader ska indrivningskostnaderna redas ut först och efter det är det möjligt att reda ut den sökandes fordringar. Om den anmodade parten inte kan ta ut indrivningskostander direkt från gäldenären på grund av den nationella lagstiftningen eller om det belopp som drivits in inte räcker för att täcka hela fordringen (inklusive indrivningskostnaderna), kan sådana kostnader dras av från det indrivna beloppet. I sådana fall betalar den anmodade parten endast det belopp som blir över.
Vid indrivningar som medför särskilda svårigheter och är förknippade med mycket stora kostnader får den sökande och den anmodade parten komma överens om särskilda former för återbetalning anpassade till de enskilda fallen. Det är bra att på förhand komma överens om särskilda former för återbetalning.
Om det indrivna beloppet inte räcker för att täcka ens indrivningskostnader eller om indrivningen är resultatlös, men om det för den anmodade parten ändå åsamkas kostnader annat än för det administrativa biståndet, ska den sökande parten ersätta dessa kostnader. Parterna kan också komma överens om särskilda former för återbetalning eller att avstå återbetalning.
Parten i det sökande landet är dock alltid skyldig att ersätta den anmodade partens EU-land alla sådana kostnader och förluster som uppkommit på grund av åtgärder som anses vara ogrundade, antingen vad gäller
- fordringens riktighet eller
- giltigheten av exekutionstiteln för indrivning av fordran som utfärdats av den sökande parten.
Ersättning av indrivningskostnader har behandlats i beslutet R1 av EU:s administrativa kommission för samordning av de sociala trygghetssystemen.
Preskription av fordran
På en fordran och en indrivningshandling tillämpas den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland. På indrivningsåtgärder som utförts i den anmodade partens land tillämpas lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.
Preskriptionstiden räknas i den anmodade partens medlemsland så att den börjar löpa från den tidpunkt då indrivningshandlingen erkändes. Åtgärder som vidtagits av den anmodade parten för att driva in fordringar avbryter preskriptionstiden i den sökande partens medlemsland, som om åtgärderna hade vidtagits i detta land.
Bestridande av fordran, exekutionstiteln för indrivning av fordran eller åtgärderna för att verkställa indrivning
Bestridande av fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran
Om en berörd part under indrivningsförfarandet bestrider
- fordran
- exekutionstiteln för indrivning av en fordran
ska parten överlämna ärendet för behandling till en behörig myndighet i den sökande partens medlemsland i enlighet med den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland.
Den sökande parten ska utan dröjsmål underrätta den anmodade parten om bestridandet. Den berörda parten får också informera den anmodade parten om åtgärden.
När den anmodade parten har tagit emot underrättelsen om ärendet antingen från den sökande parten eller från den berörda parten, ska den skjuta upp verkställigheten i avvaktan på det beslut som den behöriga myndigheten fattar i ärendet.
Om den berörda parten i Finland bestrider debitering av arbetspensionsförsäkringsavgift eller ett beslut om indrivning av pension som betalats till ett för stort belopp, behandlas ärendet av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Den berörda parten kan söka ändring i nämndens beslut hos försäkringsdomstolen.
Trots att handlingen bestrids får indrivningen fortgå, om den sökande parten begär det. Det förutsätter dock att det är möjligt både enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och den nationella lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.
Enligt 136 § i lagen om pension för arbetstagare ska en pensionsanstalts och Pensionsskyddscentralens beslut iakttas trots att beslutet överklagats tills ärendet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. Dessutom kan ett lagakraftvunnet beslut av en pensionsanstalt, Pensionsskyddscentralen och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden verkställas såsom en lagakraftvunnen dom i tvistemål.
Om tvisten senare avgörs till gäldenärens fördel, ska den sökande parten ansvara för
- återbetalningen av hela det indrivna beloppet
- eventuell upplupen ersättning enligt den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.
Om parten som avgör ärendet anser att fordran är korrekt fastställd och således berättigad, utgör beslutet en exekutionstitel för indrivning av fordran, varvid indrivningen av fordran fortsätter med stöd av beslutet.
Bestridande av åtgärderna för att verkställa indrivning
Om en part bestrider indrivningsåtgärderna ska parten överlämna bestridandet för behandling till den behöriga myndigheten i den anmodade partens land i enlighet med den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.
Åtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran
På en motiverad begäran från den sökande parten kan den anmodade parten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran. Det förutsätter att åtgärderna är möjliga enligt lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.
Om gäldenären har bestridit fordran eller indrivningshandlingen, kan den anmodade parten efter att ha fått upplysningen om bestridandet, vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Säkerhetsåtgärderna kan vidtas om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen.
För säkerhetsåtgärdernas del tillämpas också i tillämpliga delar bestämmelser angående begränsningar som gäller indrivningsbegäran, exekutionstiteln för indrivning, bestridande och bistånd.
En arbetspensionsanstalt kan begära bistånd för återkrav av pension som betalats utan grund från ett annat EU-land. Det förutsätter att den förmån som betalats utan grund inte till hela sitt belopp har kunnat återkrävas på annat sätt.
Om en pensionsanstalt har betalat pension utan grund, ska den i första hand försöka återkräva den genom regress från retroaktiva poster av en eventuell utländsk pension eller genom kvittning mot framtida pensionsposter i Finland.
Om regress inte kommer i fråga och ingen pension för kvittning betalas ut i Finland, är det möjligt att ansöka om kvittning mot en löpande pension som betalas från ett annat EU-land. Om inte heller kvittning leder till full betalning av fordran bör pensionsanstalten vidta alla nationella indrivningsåtgärder i Finland. Om fordran inte kan drivas in i sin helhet, kan gränsöverskridande indrivning enligt EU-förordningen tillgripas.
En arbetspensionsanstalt i Finland ber om bistånd för återkrav av pension från ett annat EU-land
Om en arbetspensionsanstalt har betalat pension utan grund och inte har kunnat återkräva den
- genom regress från retroaktiv pension från ett annat EU-land
- genom kvittning mot pension från Finland eller ett annat EU-land
- genom utsökning nationellt
kan pensionsanstalten be om bistånd för att återkräva den pension som har betalats utan grund. I dessa situationer ber man om bistånd från det EU-land där gäldenären bor. I praktiken innebär återkrav av förmån som betalats utan grund att utsökning inleds.
Arbetspensionsanstalten kan
- be om tilläggsuppgifter från ett annat EU-land om en berörd part som är en fysisk person
- begära att indrivningshandlingen delges gäldenären i ett annat EU-land
- inleda indrivningsåtgärder i ett annat land med administrativt bistånd från landet i fråga.
Hur en begäran framställs och vad den ska innehålla
Pensionsanstalten skickar återkravet direkt till det andra landets utsedda institution eller till den anstalt som betalar förmånen i fråga i det andra landet. Från indrivningshandlingen, begäran om upplysningar eller begäran om delgivning ska framgå den information som förutsätts i tillämpningsförordningen.
Förutsättningarna för begäran om bistånd
Enligt praxis får fordran som återkravet gäller
- inte vara mindre än 350 euro
- inte vara preskriberad.
Begäran ska framföras senast 5 år från och med datumet på indrivningshandlingen.
Om en fordran eller en exekutionstitel har bestridits, räknas tiden från den tidpunkt då den sökande parten bekräftar att fordran eller exekutionstiteln inte längre kan bestridas. I praktiken kan det här bland annat vara att det bestridda ärendet har avgjorts av en behörig myndighet med ett lagakraftvunnet beslut.
Formen på begäran
De elektroniska blanketterna som gjorts för indrivningsärenden är ännu inte i kraft, men det är möjligt att använda pappersblanketter som motsvarar de elektroniska blanketterna. Det är dock möjligt och önskvärt att använda dessa elektroniska dokument eftersom det då är säkert att begäran innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.
Det finns inga fastställda blanketter för återkrav av förmåner som betalats utan grund. I princip kan blankett E001 användas för begäranden. Eftersom blanketten inte har tillräckligt med utrymme för längre information, rekommenderas det att begäran görs på något annat sätt.
Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte förutsätts det inte att man använder pappersversioner av de elektroniska dokumenten. En begäran om bistånd kan också göras som ett fritt formulerat brev. Då bör man dock försäkra sig om att begäran innehåller alla de uppgifter som krävs enligt tillämpningsförordningen.
Mer om blanketterna som används i begäran finns i anvisningen Bestämmelser som tillämpas på gränsöverskridande återkrav och indrivning.
Anmodad part i ett annat EU-land
En begäran om indrivning ska i allmänhet lämnas via en utsedd institution i det andra EU-landet, om det finns en sådan. Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte finns det tills vidare ingen heltäckande lista över de utsedda institutionerna för indrivningsärenden i olika länder. Vid behov kan man fråga om kontaktuppgifterna till utsedda institutioner i andra EU-länder på Pensionsskyddscentralens avdelning för utlandstjänster.
Om man inte känner till den utsedda institutionen i det andra EU-landet, kan man skicka begäran direkt till den utländska institution som betalar pension till gäldenären. I en del länder finns inte en utsedd institution, utan flera socialförsäkringsinstitutioner är behöriga institutioner i gränsöverskridande indrivningsärenden. Det finns också länder där landets utsökningsmyndighet (t.ex. Kronofogden i Sverige) är utsedd institution. I dessa fall skickas indrivningsbegäranden direkt till utsökningsmyndigheten. Pensionsskyddscentralen reder vid behov ut den behöriga myndigheten.
Överföring av fordran
Den anmodade parten inleder indrivningsåtgärderna och överför det indrivna beloppet enligt praxis till det begärda beloppet till den finländska arbetspensionsanstalten som framfört begäran.
En socialförsäkringsinstitution i ett annat EU-land begär bistånd med återkrav av pension från Finland
Även ett annat EU-lands socialförsäkringsanstalt kan be om bistånd från Finland för att driva in förmåner som den betalat utan grund. I fråga om pensioner ges biståndet i Finland av den pensionsanstalt som betalar pension till gäldenären. Om gäldenären inte får löpande pension från Finland, är det Pensionsskyddscentralen som ger bistånd.
Prövning av en begäran om indrivning
Det andra EU-landet ska skicka en begäran om återkrav av pension som betalats utan grund till gäldenärens pensionsanstalt i Finland. Om gäldenären inte har någon pensionsanstalt i Finland, är det Pensionsskyddscentralen som svarar för att begäran om indrivning förs vidare till utsökningsmyndigheterna. På Pensionsskyddscentralen behandlas begäranden om indrivning på avdelningen för utlandstjänster.
Om en gränsöverskridande begäran om återkrav av pension som betalats utan grund kommer från utlandet, ska det först undersökas om begäran uppfyller kraven för bistånd och om den innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.
Pensionsskyddscentralen kontrollerar bland annat att
- den skuld som drivs in är över 350 euro
- exekutionstiteln för indrivning av fordran inte är äldre än 5 år.
Om den fordran som krävs är under 350 euro är den anmodade parten inte skyldig att ge bistånd enligt tillämpningsförordningen.
Närmare om förutsättningarna för begäran om indrivning i anvisningen Bestämmelser som tillämpas på gränsöverskridande återkrav och indrivning.
Indrivningsåtgärder
Om begäran om indrivning av fordran uppfyller villkoren för bistånd, behandlar pensionsanstalten begäran som om den återkrävde pension som den själv betalat utan grund enligt vår nationella lagstiftning. Om pensionsanstaltens egna indrivningsåtgärder inte leder till full betalning av fordran ska indrivningsanspråket tillställas utsökningsmyndigheterna i Finland för vidtagande av utsökningsåtgärder.
Den institution som framställt begäran ska underrättas om vilka åtgärder som har vidtagits för att driva in fordran. Om det inte är möjligt att vidta indrivningsåtgärder ska orsaken till detta meddelas till den sökande parten.
Det är också möjligt att bevilja gäldenären betalningsfrist för att driva in fordran. Om detta ska det avtalas separat med den sökande parten.
När slutresultatet av indrivningen är känt, informeras den sökande parten. Om indrivningen av fordran har lett till full eller partiell betalning, ska den indrivna summan enligt förordningen i sin helhet överföras till den sökande parten.
Om en arbetspensionsanstalt inte har fått arbetsförsäkringsavgifter av en fysisk person eller ett företag som har varit försäkringsskyldig i Finland enligt de finska arbetspensionslagarna, är det i gränsöverskridande fall möjligt att be en institution i ett annat EU-land om bistånd med att driva in arbetspensionsförsäkringsavgiftsskulderna. I dessa fall bor gäldenären (ett företag eller en privatperson) i ett annat EU-land, och finska indrivningsåtgärder kan inte effektivt riktas mot gäldenären.
För att kunna be om bistånd krävs det att arbetspensionsförsäkringsavgifter inte har kunnat återkrävas på annat sätt. Det nationella indrivningsförfarandet ska ha gåtts igenom, och de genomförda åtgärderna har inte lett till att fordran drivits in till sitt fulla belopp.
På motsvarande sätt kan ett annat EU-land be om bistånd för indrivning av obetalda försäkringsavgifter av gäldenären i Finland.
En finländsk pensionsanstalt ber om bistånd för att driva in obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter från ett annat EU-land
En finsk arbetspensionsanstalt kan be om bistånd från ett annat EU-land för att driva in obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter från en fysisk eller juridisk person. Biståndet ges då av den utsedda institutionen i det EU-land, där gäldenären är bosatt.
Hur en begäran framställs och vad den ska innehålla
Pensionsanstalten skickar begäran direkt till det andra landets utsedda institution eller till den anstalt som betalar förmånen i fråga. Från indrivningshandlingen, begäran om upplysningar eller begäran om delgivning ska det framgå den information som förutsätts i tillämpningsförordningen.
Förutsättningarna för begäran om bistånd
Praxis är att återkravet ska vara över 350 euro och det får inte grunda sig på en indrivningshandling som är äldre än fem år. Femårsfristen beräknas från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats i den sökande partens medlemsstat.
Fordran får inte vara preskriberad enligt lagstiftningen i den sökande partens land.
Om en fordran eller en exekutionstitel har bestridits, räknas tiden från den tidpunkt då den sökande parten bekräftar att fordran eller exekutionstiteln inte längre kan bestridas.
Formen på begäran
Det finns inga fastställda blanketter för indrivning av obetalda försäkringsavgifter. I princip kan blankett E001 för allmänt utbyte av information användas för begäran. Eftersom blanketten inte har tillräckligt med utrymme för längre information, rekommenderas det att begäran görs på något annat sätt.
De elektroniska dokumenten som är avsedda för indrivningsärenden har ännu inte tagits i bruk, men det är möjligt att använda pappersversioner som motsvarar de elektroniska dokumenten. Det är möjligt och önskvärt att använda dessa dokument eftersom det då är säkert att begäran innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.
Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte förutsätts det inte att man använder pappersversioner av de elektroniska dokumenten. En begäran om bistånd kan också göras som ett fritt formulerat brev. Då bör man dock försäkra sig om att begäran innehåller alla de uppgifter som krävs enligt tillämpningsförordningen.
Anmodad part i ett annat EU-land
En begäran om indrivning ska i allmänhet lämnas via en utsedd institution i det andra EU-landet, om det finns en sådan. Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte finns det tills vidare ingen heltäckande lista över de utsedda institutionerna för indrivningsärenden i olika länder. Vid behov kan man fråga om kontaktuppgifterna till utsedda institutioner i andra EU-länder från Pensionsskyddscentralens avdelning för utlandstjänster.
Om man inte känner till den utsedda institutionen i det andra EU-landet, kan man skicka begäran direkt till den utländska institution som betalar pension till gäldenären.
I vissa länder finns det flera behöriga institutioner i gränsöverskridande indrivningsärenden. Det finns också länder där landets utsökningsmyndighet (t.ex. Kronofogden i Sverige) är utsedd institution. I dessa fall skickas begäran om indrivning direkt till utsökningsmyndigheten. Pensionsskyddscentralen reder vid behov ut den behöriga myndigheten.
En socialförsäkringsinstitution i ett annat EU-land ber om bistånd med att driva in obetalda försäkringsavgifter i Finland
Pensionsskyddscentralen är utsedd institution för begäranden om obetalda försäkringsavgifter som lämnas från andra EU-länder. Pensionsskyddscentralen handlägger begäranden från andra EU-länder och förmedlar dem till utsökningsmyndigheten i Finland för att indrivningen ska komma igång.
Prövning av en begäran om indrivning
Det andra EU-landet ska skicka en begäran om indrivning av försäkringsavgifter till Pensionsskyddscentralen. På Pensionsskyddscentralen behandlas begäranden om indrivning på avdelningen för utlandstjänster.
När en gränsöverskridande begäran om indrivning inkommer på Pensionsskyddscentralen, ska det först undersökas att begäran uppfyller kraven för bistånd och innehåller alla uppgifter som förutsätts i tillämpningsförordningen.
Pensionsskyddscentralen kontrollerar bland annat att
- skulden är över 350 euro
- indrivningshandlingen inte är över 5 år gammal.
Om den fordran som krävs är under 350 euro är den anmodade parten inte skyldig att ge bistånd enligt tillämpningsförordningen.
Bistånd behöver heller inte ges om indrivningen av fordran medför allvarliga ekonomiska eller sociala problem för gäldenären i Finland.
Exekutionstiteln ska ha utfärdats högst fem år innan begäran om indrivning tas emot i Finland.
Indrivningsåtgärder
Om begäran om indrivning uppfyller villkoren för bistånd, förmedlar Pensionsskyddscentralen den till utsökningsmyndigheten i Finland för fortsatt behandling. Gäldenären och borgenären informeras om att indrivningen av fordran har gått till utsökning.
När utsökningsmyndigheten ger besked om resultatet av indrivningen, informeras institutionen i det andra EU-landet om det. I regel skickar utsökningsmyndigheten beskedet direkt till den sökande parten. Om indrivningen har lett till betalning, betalas den till institutionen i det andra EU-landet efter avdrag för redovisningsavgiften för utsökningsåtgärder (1,45 % av det indrivna beloppet, dock högst 500 €). Enligt finsk lagstiftning är redovisningsavgiften för utsökning en avgift som inte kan tas ut av gäldenären, utan ligger på borgenärens ansvar.
Om fordran inte har kunnat drivas in av gäldenären på grund av gäldenärens medellöshet eller annat hinder eller om ansökan om utsökning återkallas, tas en handläggningsavgift ut av sökanden i samband med att utsökningsärendet återsänds (10 € fr.o.m. 1.7.2013). I princip bör borgenären betala handläggningsavgiften.